Bröstförstoring maj 2013 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - lillaMia
Jag hade tid kl11 den 31maj men dagen innan ringde Mia och kollade om det var okej att flytta fram operationen en timme, sagt och gjort det skulle bli operation kl10 istället. Klockan ringde 03.30 mest för att jag skulle hinna upp och få i mig frukost då det är fasta som gäller 6h innan op. Tog mig även dusch nummer två med descutan och sedan hoppade mamma och jag in i bilen mot Linköping :)
Vi körde i tid så vi hade marginal och var framme drygt 1h innan det var dags att gå in till kliniken så vi hann ta oss en vända i Linköping city i solskenet, helt underbart väder. Sedan gick vi in till plastikakademin. Till väntrummet kom en söt sköterska och hämtade mig och mamma. Jag fick gå in i ett omklädningsrum där jag fick på mig tubsockor, en sjukhusrock, morgonrock och ett par tofflor. Jag fick en sängplats och när jag lagt mig där fick jag en kanyl i vänster handled och antibiotika sattes in med dropp. En trevlig tjej låg till höger om mig, hon hade precis kommit ut från en bukplastik efter fyra barn och hade bara lovord att säga om kirurgen. Jätte trevlig tjej som gjorde mig om möjligt ännu lugnare än jag redan var. Gunnar kom in och tog lite förebilder samt målade på mig med tusch, sedan kom narkosläkaren och berättade lite om den kommande narkosen och så vinkade jag "hej då" till mamma medan vi gick in i operationssalen.
Jag lade mig på en smal säng mitt i rummet, kallt och kliniskt. Där inne fanns narkosläkaren samt två gulliga sköterskor. Jag mins två stora lampor ovanför mig och att jag sedan bäddades in med två varma gigantiska sockor som gick ända upp till låren. Hätta sattes på huvudet, plattor (med elektroder?) sattes på benen och axlarna även flera filtar bäddades jag in med. Jag kommer ihåg att vi pratade om att jag var ifrån Borlänge och peace and lovefestivalen sedan är det ett stort glapp tills dess att jag vaknade till i sängen på uppvaket. När dom försökt väcka mig inne i operationssalen hade jag tydligen berättat att jag var orolig för mina barn och på väg ut ur salen pratade jag om pappa när han blev sövd inför sin operation för diskbrock. Mamma satt bredvid min säng och hörde mig sluddra fram "det var en seg jävel så han fick en dubbel dos" och hon bara skratta, jag har inget minne alls av det. Pappa berättade det för mig i veckan och tydligen låg det mig varmt om hjärtat ;)
Det jag först kände var ett rejält tryck på bröstet, jämförelsen "det känns som att jag har en stor elefant på bröstet" kände sköterskorna igen. Sedan tittade jag på brösten och kände "blev dom inte större än så här?!" Ajaj det spänner och stramar. efter ett stort glas jordgubbsaft somnade om lite igen och sedan blev det en efterlängtad och utsökt smörgås till fika. Jag började känna mig bättre och bestämde mig för att byta om till mina kläder, men kände att det var rätt så ansträngande så blev liggande i sängen ytterligare en stund. Strax innan vi gick fick jag lite smärtlindring och en gottipåse med tabletter för tvådagar. Gunnar kom in och kollade till mig, han sa att operationen gått bra och gav mig papper om implantaten. Jag kände att det var lika bra att hämta ut medicinerna nu då det var fredag eftermiddag så vi tog oss en promenad in till Apoteket på stan. det var dock lite kämpigt och tätt inpå operationen. Solen, värmen och folk överallt plus att man gick som en gammal tant som gjort i byxan gjorde det inte lättare precis. det blev svart och jag hade ingen kraft alls så jag fick sitta och ta igen mig på en bänk innan vi kunde fortsätta tillbaka till bilen.
Vi satte oss i bilen och började rulla hemåt, blev en matpaus på max i Örebro. Det bästa med maten var att fylla på kroppen med tabletter :) aaaaj vad det stramar och ömmar. Så fort jag lyfte armarna stack det till i brösten. Första natten var kämpig, jag är van att kura ihop mig i fosterställning och nu fick man ligga helt stilla på ryggen. Kändes som att brösten åkte ut mot sidorna och ryggen var väldigt öm, sov mellan 22-02.30 och sedan gick jag upp för en kisspaus, fyllde på med smärtstillande och bullade upp med kuddar bakom ryggen så jag låg halvt sittandes istället och somnade om 04-08.15 en helt okej första natt.
Idag har jag varit ut på promenad, suttit i en bil i två timmar på skumpig väg, varit in i affärer och slappat i soffan. Mår mycket bättre än jag räknat med så jag är nöjd. Tar mina tabletter med jämna mellanrum och mår faktiskt helt okej :) visst känns det men än så länge helt överkomligt. Ett plus var ju att jag fick se mina tjejer igen som jag inte sett sedan torsdag kväll. Hade absolut inte räknat med att må så här bra :)
Ååå va härlig berättelse...Jag ska oxå opas en fredag och kommer att åka hemifrån torsdagkväll och hem igen lördag... 2 dagar utan barnen :( men det är ju det här med medaljens baksida! 6 dagar till min tur...
Vad roligt med flera som har småbarn. Mina tjejer är nio månader och 2,5år den lilla har precis börjat krypa, vet inte om det är en för eller nackdel som nyopererad ;) den äldsta har jag visat min tejp för och sagt "ajaj" hon vet om att mamma har varit hos doktorn och väldigt förstående, mycket pappa har det blivit.
Roligt att ni gillade den, jag ställde in mig på mycket smärta så det bara kunde bli bättre vilket det faktiskt varit. Andra natten gick toppen, sov från 22-07 vaknade till strax innan ett men somnade om igen, det har verkligen hjälpt att ha kyddar bakom ryggen och sova halvt sittandes. Kan även ta mig upp själv ur sängen och soffan. Idag fick mamma dock hjälpa mig slänga i en tvättmaskin och att plocka upp saker från golvet är lite klurigt, ofta använder jag fötterna, haha :)
Det man saknar är att gosa med barnen, man vågar inte ha dom för nära heller då plötsliga rörelser kan göra stor smärta på en annan :( man får stå ut första veckan. Pratade med Gunnar igår då han ringde och kollade läget och han sa att det värsta nu är över, dom första 24h :) nu kan det bara bli bättre. Kom ihåg, alla är inte sängliggandes och har Tokont :) det kommer å toppen för er tjejer!! Lycka till.
Skönt och höra att det finns hopp haha! Mina barn är 2,5 och 6,5 år men den lilla är klängig som få...blir intressant och se hur det går med det :)
Kommer nog gå jätte bra. Äldsta blev väldigt pampig när lillasyster kom, då var hon 20månader och det sitter väl i lite än. Lillan hade aldrig sovit en natt utan mig innan op så lite svår sövd har hon varit dessa dagar. Hon kan nu inte somna i min famn :( några jobbiga kvällar kvar.
Usch ja, och dom förstår ingenting...men men, vill man va fin får alla runtomkring en lida pin... Så kan det väl heta i detta fallet! Vår lilla kommer in till oss på natten och det blir ju oxå en utmaning. Det blir nog bra!