Bröstförminskning sep 2013 - Carlanderska- välj APS eller Plastikläkarna - Göteborg Fredrik Gewalli - pineapple91

Så, nu  är jag hemkommen från Carlanderska, jag skrevs ut 20:00 ungefär, och tänkte att jag skulle skriva opberättelse medan minnet fortfarande är färskt!

 

Klockan 7 imorse anlände jag till Carlanderska för att få min bröstförminskning. (Av medicinska skäl, bekostat av landstinget). Jag visste inte vem som skulle operera mig och jag visste inte vart jag skulle anmäla mig, men hittade rätt och släpptes in på operationsavdelningen. Där fick jag lämna mina saker i ett skåp och byta om till ett enormt tältliknande plagg med öppen rygg, någon slags kalsong/shorts och lårhöga strumpor som hela tiden gled ner. Sedan satt jag i omklädningsrummet i ett par minuter innan en ssk kom och kollade legg och ledde mig till en säng på uppvaket (tror jag det var iaf, jag kände igen mig när jag vaknade efter op). Hon ställde frågor, satte infart och tog blod för att kolla blodvärde. 

 

Kirurgen dök upp, Fredrik Gewalli. Han frågade vad jag ville ha för storlek, jag sa ta så mycket du kan. B-kupa ungefär, sa han. Han ritade på mina bröst, ställde lite frågor, småpratade, tog kort vilket jag önskat jag hade kunnat slippa, men what the hell. Jag var överrumplad över hur snabbt allt gick och rejält nervös men han var mycket trevlig och förtroendeingivande. I efterhand kanske det var lite snabbt överstökat sådär, men OM han var stressad så märktes det inte på honom alls, han var mycket lugnande. Han nämnde att jag var en optimal kandidat för bröstförminskning men jag hann inte fråga vad det innebar. Men det kändes bra, det hela.

 

Allt gick väldigt fort, jag kände mig rätt ensam och önskade att jag hade kunnat ha mobilen hos mig eller något. Jag fick tabletter, sedan en mössa över håret, och rullades iväg till operationssalen. Bortsett från minutrarna i omklädningsrummet var det ingen väntetid i överhuvudtaget. Jag var otroligt nervös. I operationssalen var det tre sjuksköterskor. Jag fick ta av mig tältplagget, men hålla det framför mig litegrann och ha det över mig när jag la mig på britsen. Vilket var bra för jag kände mig väldigt frusen och blottad. Var rädd och fokuserade på att djupandas och försökte tänka positivt. Kände mig dock väldigt väl omhändertagen. Gewalli dök upp och jag fick sömnmedel. Det tog ett tag att söva mig, och jag som verkligen avskyr att sövas gnydde litegrann när allt blev suddigt, och tyckte det var jobbigt.

 

Har ett vagt minne av att ha talat engelska (!?) med narkospersonalen när de tog mig från op till uppvaket. Undrar så vad jag sa, men kanske är det tur att jag inte minns det, haha. 

 

Vaknade på uppvaket vid halv elva, tror jag. Operationen tog 1 timme och 40 minuter, fick jag reda på. Jag kände mig väldigt glad och pigg men som att kroppen/psyket inte riktigt var med på att vi skulle vara vakna. Dvs var jag lite hög. Konstig känsla det där. Vid något tillfälle precis när jag vaknat grät jag till, så att säga, typ så som ett mycket frustrerat barn kan göra? Mkt underlig reaktion. Jag var trött, obekväm, ledsen och frusterad. En sjuksköterska sa något om att "såhär blir det ibland när man vaknar från narkos". Det gick över nästan direkt. Jag fick uppge smärta, sa 4-5 vilket nog var lite av en överdrift, främst SVED det. Fick morfin och smärtan försvann på 10 sekunder. Pladdrade glatt på när någon kom och kollade till mig.

Jag tittade på mina bröst men tänkte inte så mycket om det då jag ej hade linser i. Och jag hade sportbh på mig och kompresser i bhn så det syntes inte mycket alls. Brösten var/är väldigt hårda. Fredrik Gewalli gick förbi när jag tittade på dem och sa i förbigående att operationen hade gått jättebra. Ville inte ha syrgasmasken, så lyfte bort den titt som tätt och sjuksköterskorna var där och la tillbaka den.

 

Flyttades till avdelningen rätt fort då jag var såpass pigg och smärtfri. (Uppgav 1-2 på tiogradig skala och det sved inte alls längre utan kändes mer som molande värk, tänk träningsvärk typ). Fick eget rum. Fick mina saker som jag låst in i skåpet, och smsade familj att allt hade gått bra. Kände mig jättepigg men återigen var inte kroppen helt med på att vara vaken, så slumrade i några timmar efter att ha kissat. Varje toalettbesök följdes för övrigt av ultraljud av urinblåsan, även på uppvaket. Man ska visst inte ha mer än 3 dl urin i blåsan eller något dylikt? Oavsett så var det viktigt för dem att jag gick på toaletten.

Då och då kom någon in och tittade till mig, och minns inte så mycket specifikt utöver att ledas till toalettbesök, yrsel och dåsighet. Inte mycket smärta. Hade blodtrycksmanchett på mig hela tiden som pep då och då. Var lite otålig och ville åka hem, kände mig såpass bra, men lyckades inte vakna till ordentligt och visste såklart att om jag skulle hem idag så skulle det bli på kvällen. Hade syrgasgrimma men tog bort den ständigt då den kliade i näsan och var obekväm.

 

Jag tittade på brösten ibland och de såg små ut, jag var förvånad över hur lite smärta jag kände men insåg senare att det ju bl.a berodde på att lokalbedövningen sitter i 12 timmar cirka.

 

Fick inte äta något innan halv två, men gjorde inte det då jag lyckades somna ordentligt och vaknade 15:30 ungefär med ett klart huvud för första gången sen innan op.

 

Spydde efter varje gång jag varit uppe ur sängen, (blodtrycket förmodligen sades det?) fick spruta mot det och mådde mycket bättre. Spydde ett par gånger till under dagen, men inte på ett jobbigt vis alls utan bara typ 20 sekunder av illamående följt av kräkning - för att sedan direkt må bra igen.

Fick spruta i låret mot blodpropp, något jag ska fortsätta administrera själv dagligen i en veckas tid. Det blödde genom sportbehån, men det är visst normalt. Jag har nu tre blodfläckar, vid bröstvårt-områdena.

 

Lyckades behålla ett par smörgåsrån i magen vid 18-tiden och spydde inte mer efter det. Gick till toaletten själv och tog på mig kläder. Vid 7 tiden gick jag lite promenader med droppställningen (vätska, glukos) i korridorerna, mådde bra och var stadig

 

Vid 20 tiden, strax efter utskrivning, började lokalbedövningen gå ut. Och det gör ont, men är inte så farligt alls än så länge. Dag 2-4 ska ju vara värst, men första dagen har inte varit illa. Bra det, för första dagen mår man ju inte så jättebra från narkosen och är allra minst omtöcknad, så att slippa smärta idag har varit guld värt. 

 

Allt som allt så gick allt väldigt bra, och Carlanderska kan jag varmt rekommendera. Fantastisk personal!

 

På torsdag ska jag duscha och se mina nya bröst annat än bara uppifrån för första gången :) Och nu när jag satt i linser och kan se någonting så kan jag knappt se mig mätt på min nya profil!