Periodisk fasta: 16:8, funderingar :S

Jag skäms nästan, eller inte nästan, jag skäms för att ens säga det här. Men jag funderar på att testa 16:8...   Jag är 159cm, väger runt 47-48kg och enligt BMI ligger jag närmare undervikt än normalvikt, fast ändå inom normalviktgränsen typ.. Jag är inte tjock över huvudtaget, och detta vet jag om. Folk har JAGAT mig med mat hela min uppväxt. Vart skickad till kurator halva skolgången för att folk menade att jag var så tunn... (Ligger i mina gener, mamma är tunn, mormor är tunn, farmor var ganska tunn) Men folk såg bara "Hon äter inte!" (Kan tillägga att jag har varit, och fortfarande är, förbannat kräsen och petig i matväg...)   Kanske just för att folk "hetsat" mig med "du är ätstörd" halva livet som gör att jag faktiskt skäms för att ens tänka på en diet...   Grejen är att jag tränar (ok, inte just nu pga två nya grejer som läker på mig) mycket löpning och styrka, har gjort ganska länge... Men. Detta men'et.   Även jag, lilla tunna jag, har ju en liten bula på magen som så många andra, lite smådepåer på höfter, rumpa och lår. Som jag skulle vilja ha bort..   Jag vill inte alls att folk ska se mig som sjuk, för jag HAR INGA ÄTSTÄRNINGAR. Jag VET att jag inte är tjock, jag vill bara ha fram mina muskler lite tydligare..   Jag SMYGER verkligen med de här, mycket mer än jag gör med att ens operarat brösten. För jag vet att de skulle förmodligen väcka betydligt starkare reaktioner hos min omgivning.. Jag vet att folk inte har med de att göra egentligen, men fan det är ju svårt nog att hålla käften om vad man gör om dagarna... Någon som dels har erfarenheter av 16:8 och dels som har asså typ tips på hur man kan tackla att folk kastar anorexikortet på en varje gång man pratar om träning eller kost? Förlåt om det blev långt och kanske lite för privat... ❤️