Näsplastik jan 2017 - Lidingökliniken - Lidingö Rickard Rylander - Milena

Min operationsberättelse

Kl 05:00 gick jag upp. Vi skulle åka hemifrån kl 8, men jag kände att jag inte ville stressa på morgonen. Det första jag gjorde var att duscha, använde descutan (bakteriedödande) på hela kroppen och även i håret. Satt ca två timmar framför TV:n sen, svårt att inte tänka på annat än operationen.

När vi var framme vid kliniken så fick vi sätta oss och vänta ett tag. En sjuksköterska kom och jag betalade för min operation, fick sedan vänta på nästa sjuksköterska som sen tog mig till operationsavdeldningen. Fick byta om till operationskläder, fick även dropp. De satte på TV, fick ett täcke, nu var det bara att vänta. 

Narkosläkaren kom och ställe frågor om bland annat allergier och astma. Sedan kom kirurgen, vi gick igenom en gång till hur näsan ska fixas. Min operation var svår. Hade knöl (örnnäsa), den var sne, nässkiljeväggen var sne och tippen hängde.

Efter att vi gått igenom så fick jag gå till operationssalen. Ena sjuksköterskan la en kudde under knäna. Kollade upp mot taket, såg att det var ca 3 sjuksköterskor i rummet plus narkosläkaren. Han började med att kolla blodtrycket. Fick starkt smärtstillande, efter det kom narkosen. Minns att jag frågade om det var narkosen som han nu sprutade in, narkosläkaren svarade ja, då sa jag att jag isåfall ska ta och drömma mig bort ett tag, minns inget mer sen! Antar att jag somnade direkt efter.

Vaknade, var tillbaks där jag var först. Det första jag gjorde var att gråta, vet inte varför. Hade inte ont, men jag kände en sån irritation i halsen (antagligen för att de haft i slang eller för att jag andats genom munnen). Det var nästan täppt i halsen, drack lite vatten, då blev det genast lite bättre. Jag var halvvaken, ena sekunden kände jag mig redo att gå, andra sekunden sov jag. Sjuksköterskan frågade om jag var redo att gå eller om jag ville sova, svarade att jag ville sova ett tag till. 

Efter att ha druckit lite saft så satte jag mig upp. Fick då plötsligt en stark känsla av att spy, försökte få tag på en sjuksköterska genom att ropa, men jag hann aldrig, spydde ganska mycket blod. Det hörde sjuksköterskorna, de kom med en spypåse. Fick ta av mig operationskläderna och byta om till vanliga. Efter att jag spydde så mådde jag bra! Kunde gå som vanligt, kände mig pigg. Sa hejdå till sjuksköterskorna, nu var det bara att åka hem. Spydde en gång i bilen också, men som tur så fick jag med en spypåse så det fixade sig. 

Hade inte ont, mådde bara illa lite då och då under bilresan hem. När jag var hemma så kände jag mig pigg, ville inte sova. Men man skulle sova med huvudet högt, med massa kuddar. Det gjorde jag.

Nu har det gått 6 dagar. Den första dagen gick bra, tror att smärtstillandet fortfarande verkade. Blåmärkena var inte alls stora. Dag 2-4 var jobbiga, blåmärkena började bli större, näsan helt täppt, munnen jätte torr och irriterad. 

Nu i veckan åker gipset av, är väldigt nervös! Skriver mer sen när jag varit på återbesöket.

------------

ÅTERBESÖK

Verkar som att jag totalt glömde bort att skriva om återbesöket, gör det nu (7 veckor efter ^^).

Jag hade gipset på i ca 9 dagar. Det var för att jag inte kunde komma tidigare till kliniken. Det ska sitta i 7-10 dagar så det spelar inte så stor roll. Jag fick gå in till ett rum och lägga mig på sängen. En stor lampa precis ovanför mig tändes. 

Hur kändes det att ta av gipset? Obehagligt! Å, han vred och vred, försökte få bort det, det satt fast ganska bra. Jag var rädd att näsan skulle gå sönder eller något, så mycket kändes det. Jag tror nu att det var för att näsan var så känslig, även dagen efter, det kändes väldigt mycket om man bara tryckte lite på näsan. Efter att gipset åkte av så var det tejpens tur, det gjorde så ont. Jag sa inget och Richard påpekade att jag varit "tapper", ända sen operationsdagen. Det kändes bra, jag har varit duktig! Jag höll ut, när tejpen var av så sa Richard "Kolla!", han lät väldigt nöjd, då vart jag jätteglad. Det kändes som evigheter från det att han tog tag i spegel tills det att han räckte över den till mig. När jag såg näsan i spegeln så var jag chockad, den var så liten och fin. Jag tyckte att den såg alldeles vit ut men det var på grund av att gipset tryckt åt så länge. Näsan var rak, jag sa även det till Richard, att den var jättefin. 

Klart? Nej nej. Jag opererade även nässkiljeväggen som var sned, så jag hade två plastskenor i näsan. Det gjorde så himla ont att ta ut plastskenorna, de hade verkligen gjort det bekvämt för sig där inne. Åååå, det var bara att hålla ut. 

Smärtan går inte att beskriva, det är säkert olika för alla men mitt gips satt verkligen åt, jag kommer inte ihåg om mig näsa ens svullnade upp under gipset. Jag har sett flera biler där andras näsor svullnat upp så att det syns under gipset, det gjorde inte min. Han sa även att han hade tejpat näsan ganska mycket, kan också vara därför.

Richard tejpade näsan igen och visade hur jag skulle tejpa. Fick även med tejp, denna räckte en hel månad. Nu var det bara att åka hem. 

Näsan svullnade upp 3 gånger sin storlek under hemresan, den var gigantisk framifrån, oj oj, inte alls som när han tog av tejpen. Under den första veckan var näsan väldigt bred, den var också väldigt mjuk (svullnaden). 

Nu har det gått 7 veckor sen operationen. Jag är så glad att jag gjorde det, jag är så glad över att jag vågade ta det steget. Jag fick höra från andra innan operationen att det inte var lösningen, att näsan inte är problemet. Innan operationen så var jag väldigt blyg bland nytt folk. Jag störde mig på näsan så himla mycket, allt från att hämta posten till att gå ut bland folk, det var så jobbigt. Jag visste att en näsoperation skulle lösa det problemet, och jag hade så rätt :). Nu vågar jag mer, är inte lika blyg. En operation ska man göra för sin egen skull, inte för någon annan. Och det var precis det jag gjorde, jag mår så mycket bättre.