Bröstförstoring apr 2014 - Clinic Strömstad - Strömstad Bo Cederqvist - Euryale

Det började med att jag stod upp vid kl 6, kunde inte sova längre ändå. Jag gick upp och duschade. Jag skulle inte vara på kliniken förrän 12.15, men eftersom jag och sambon inte har bil fick i anpassa oss efter tågtider. Efter duschen så tog jag på mig och kollade noga igenom vad jag skulle packa med så att jag inte glömt något. Vid halv åtta gick vi till tåget. Bor ca två timmar ifrån kliniken med tåg. Var faktiskt inte alls så nervös som jag hade förväntat mig att vara, med tanke på att jag är livrädd för narkos. Minns att jag satt på tåget och sade till sambon att det känds så overkligt helatiden, vilket han också tyckte. Har ju bara pratat om dettta i ett par år men just att boka in konsultation och op gick plötslligt väldigt fort.

Efter att ha åkt i ca en timme, så ringer sköterskan på kliniken och frågar om vi skulle kunna vara där halv 12 istället, ca 40 minuter tidigare. Självklart säger jag. Då slapp man vänta lika länge, väl frame i Strömstad. Tar nu de fyra alvedon som kliniken sagt jag skall ta två timmar innan. Gillar inte detta med tabletter och sånt så mycket så jag vågade bara ta tre och en halv, men det gjorde nog ändå ingen skillnad. När vi kommer fram så går vi till apoteket i Strömstad och köper bhn man skall ha samt bröstband. Blev förvånad över hur kunnig och van personalen verkade vara över att patienter kommer och skall köpa det, antar att de får vara med om det ofta. Efter det så gick vi till ett cafe så sambon fick ta en kaffe och vi kunde skjuta upp tiden lite extra innan vi skulle vara på kliniken. Sedan gick vi dit.

Vi blev välkommnade och satte oss i väntrummet. Fick fylla i hälsodeklaration och godkännandeblanketter typ, sedan fick jag två antibiotikatabletter med lite vatten. Fick vänta en stund sedan så fick jag gå in till kirurgen där han ritade på mig och fotade. Efter det så fick jag gå och sätta mig och strax kom sköterskan och sade att jag skulle följa med henne ner. Blev lite nevös och tänkte att om jag faktiskt nu skulle dö så är detta sista gången min pojkvän ser mig, men slog bort den tanken fort.

Jag gick in i ett litet rum med sjukhussäng och fick ta av allt utom strumpor och trosor och ta på mig en lång rock. Sedan kom jag in i operationssalen. Minns inte hur det såg ut, hade ganska mycket annat att tänka på. Träffade narkossläkaren och han var riktigt trevlig. Hn var norsk och presenterade sig. Hn hette Öystein vilket jag tyckte var kul eftersom att min pappa också heter det. Sedan lade jag mig och han skulle sätta en nål i armen, men misslyckades första försöket då mina årdror inte riktigt ville antar jag. Sedan fick jag en kall känsla som typ rann upp längs armen, han sade att det var saltvatten och att han skulle ta narkosmedel snart. Han sade att jag skulle bli yr snart men inte somna. Det blev jag också, vilekt faktiskt var skönt. Han sade att han skulle säga till innan jag somnade.

Nästa sak jag minns var att sköterskan frågade hur jag mådde och ja, allt var tydligen redan klart, låg på uppvaket. Var väldigt snurrig och trött men måde ändå bra. Hon frågade om hon skulle hämta min pojkvän. Självklart ville jag det, hur nervös har inte han varit tänkte jag. Han blev lättad av att se mig och sde att storleken såg fin ut på brösten. Det blev jag glad för. Sköterskan sade att det var precis så att implantaten fick plats, jag hade tydligen så otroligt tajt hud. Lade 280cc, runda, bakom. Lite kul att det inte gick med mer då kirurgen till och med hade föreslagit lite större på konsultationen. Efter jag legat och vilat fick vi gå upp och fick information om skötsel, och så vidare. Efter det så fick jag faktiskt skjuts till hotellet som vi skulle övenratta på, men min pojkvän fick gå eftersom att det inte fanns plats i bilen. Han passade ändå på att hämta ut smärtstillande åt mig. Smärtan ökade under kvällen och kunde inte röra mig alls. Det är bättre nu, men vid vissa tillfällen så ville jag bara gråta och nästan åka och ta ut dom igen på grund av smärtan och orörligheten.

Nu har det gått fem dagar och jag är nöjd med dem än så länge och jag har inte så ont längre, men ibland så krampar muskeln till vilket gör lika ont fortfarande, dock sker det mer och mer sällan. Är riktigt glad att jag gjorde detta, och allt verkar ha gått bra, får bara hoppas att dom läker bra och inget händer. Det enda jag inte gillar är att jag tror jag har börjat få bristningar och att mina vårtgårdar börjat töjas ut, vilket jag absolut inte vill, tycker de redan är i största laget, men jag försöker ändåse positivt på det hela.