Bröstförstoring jun 2014 - Specialistkliniken - se Akedemikliniken - Göteborg Jonas Lundberg - Lillasysster

Oj vad jag har varit nervös inför denna operationen.

Började med lite krångel helgen innan, jag kanske inte hade nån som kunde köra mig in och vänta med mig tills de va dax. Tillslut så löste det sig och min kära syster, som oxå va med på konsultationen fick bli min följeslagare.

Hade fått tiden 10:00 att inställa mig på Akademikliniken Guldheden i Göteborg.
Gick upp kl 06:30 och startade den vanliga morgon rutinen.
Väcka barnen, fram med kläder, på med barnprogram på tv m.m
Lämnade pojkarna på dagis 07:45, alla fröknarna visste vad jag skulle göra så dom klappade om mig och önskade lycka till.
När jag satte mig i bilen för att åka ifrån dagis, DÅ fattade jag.
Säger rakt ut; SHIT JAG SKA OPERERA TUTTARNA IDAG, WOHOOO!!!

Raka vägen hem, in i duschen å skrubba med Descutan, på med rena kläder å sen hoppa in i bilen igen.
Åker hem till mina föräldrar (dom bor mitt i mellan oss så de e en perfekt mötesplats) där står redan syrran med sin bil å väntar på mig.
Vi fixar lite saker, lämnar min övernattningsväska m.m
Sen sätter vi oss i bilen och åker in,
åker mot det bästa beslut jag någonsin tagit för mig själv, fast det visste jag ju inte då.. ;)

Väl framme vid kliniken så var syrran sugen på kaffe, så hon smiter till caféet på andra sidan gatan, jag sitter kvar i bilen, hungrig som tusan och som sandpapper i munnen, jävla fasta...

Vi gick till entrén, ringde på klockan och uppgav mitt namn, annars hade vi inte fått komma in!
Vi fick sätta oss i det mysiga och fina väntrummet, va lite tidiga ca 15 minuter.
Träffade en annan tjej som oxå skulle operera sig, samma tid men annan läkare.

Prick kl 10:00 kommer en sköterska ut och hämtar oss. Blev visade till ett litet rum med skrivbord och dator, och där stod den cocktailen som jag väntat på, behövde den verkligen för mina nerver!!
Min dr Jonas kom in, som vanligt käck och glad, frågade några frågor, förklarade hur jag skulle göra efter op med bandaget. Skulle ta av det redan dag 2, å då fick jag även duscha!!!

Lämnade syrran i det första rummet för att gå och fotografera och rita i ett annat rum.
Det gick fort och smidigt, tillbaka i det första rummet kan jag inte sluta titta på den lilla muggen med alla piller, Jonas ser detta och skrattar gott, han säger varsågod.
Jag försöker smidigt svälja ner alla piller, tror de va 5-6st, å man får inte mycke vatten till.

Jonas går och förbereder sig och jag sitter å väntar på narkosdoktorn.

Behövde bara vänta 2-3 minuter, sen så kommer en super go kvinnlig narkosläkare.
Även hon ställde lite frågor, jag berättar att jag e livrädd för nålstick och att dom kanske får kämpa lite med det på mig. Jag passade oxå på att fråga vad min cocktail innehöll, hon ler och berättar att det är en redig dos av stesolid jag känner av, härligt va!!
Hon stället sig upp och säger att nu e det dax!!

Jag krama om syrran och säger hej då, och oj vad snurrig jag e redan, härligt!!

Blir visad till toan, blir tillsagd att jag måste kissa innan OP.
Jag får inte stänga dörren helt pga att jag redan är snurrig.

Sen raka vägen till skåpen där jag ska lägga in mina kläder, skåp 4 va mitt!!
Fick en sjukhusrock med knäppning fram och ett bar härliga neonrosa lurviga strumpor med Play Boy kaninen på!! Jag skrattade gott och sa något i stil med att de va ju passande!!
Behövde inte knäppa rocken, den skulle ändå av strax.

Blir visad till operationssalen, det var 2 andra kvinnor där som hejade på mig och hjälpte mig av med rocken och upp på britsen. Fick ett täcke på mig gjort av papper eller nått som hölls uppblåst av varm luft hela tiden, underbart va de!!

Jag la armarna rakt ut på båda sidor och änglarna (som dom heter i detta stadiet för mig) pratade lugnt med mig undertiden dom satte på elektroder, tog blodtryck och satte nålen. Helt otroliga va dom, jag som e sååå rädd för nålar märkte inget.

Efter en kort stund sa narkosläkaren att hon skulle ge mig mer lugnande och efter det så skulle hon söva mig.
Jag skrattade bara lite och sen minns jag inte mer!!

Vaknade upp av att narkosläkaren klappade på mig lite försiktigt och sa att allt hade gått jätte bra!
Slumrar till lite, vaknar igen av att hon e där och pratar lite med mig.
Jag piggnar då till lite och kan svara på tilltal, hon ger mig smärtstillande i porten i armen och säger att hon oxå har ett storpiller hon vill att jag ska ta.
Hon frågor snällt om de e nått jag fixar själv eller om hon ska göra det åt mig.
Jag sluddrar fram nått i stil med att jag nig inte kommer hitta rätt hål så du får fixa det åt mig, jag skäms inte go for it bara... Hahahaha...både hon och jag skrattade gott åt det!!

Jag kommer på att jag inte har någon värk, under om de verkligen e gjort.
Tittar under täcket och där ser jag att det putar bra under ett bandage, jag lägger ner täcket å bara ligger å flinar..!!

Efter en stund så kommer ängel nr2 in och frågor om jag e hungrig, klart jag e de!!!
Det fanns massor att välja på men det blev tillslut 2 goa mackor med ost och skinka, ett glas äpple juice och en kopp te!!

Efter fikat känner jag mig mycket piggare, ringer min man och säger att allt har gått bra och att han kan börja förbereda sig på att jag snart ringer och vill bli hämtad!!

Ligger å slumrar av å till en stund, tills ängel nr3 kommer och säger att jag mår så bra att jag får åka hem om jag vill!!

Vi går igenom de mediciner jag får med mig hem, hur/var/när jag ska ta dom.
Fick 4 olika små papperspåsar med mediciner!!

Ringer min man igen å säger att de e dax att ta sig hit, visar sig att han redan sitter i väntrummet å väntar på mig!!! Min älskling!!!

Jag tar på mig strumpor, mysbyxor och ett linne ganska obehindrat. Skorna va lite svårare.

Ängel nr 3 hjälper och stödjer mig till väntrummet där min älskling sitter!!
Jag behövde stödet inte för att jag hade ont, utan för att jag fortfarande va så groggy!!

Min man tar över och vi säger hej då. Går ut till bilen hög som ett hus, men härligt nog INGEN smärta alls!!
In i bilen och raka vägen hem till mina föräldrar där jag sov de första 2 nätterna.
Härligt att bara kunna ro om sig själv och inte behöva tänka på 2 barn som vill ha mammas uppmärksamhet.

Men nu e jag hemma igen och så fort jag går förbi en spegel så måste jag stanna å se, så att det verkligen finns där!!!

Det blev en lång berättelse, hoppas ni orkade läsa igenom hela.
Jag har bara positiva minnen från min OP och dagarna efter!!!