Bröstförstoring jun 2014 - Hermelinen Specialistvård - Luleå Olafur Jakobsson - Jagvetinte

Min konsultation gick väldigt fort, jag hade läst på noga i ca 1 år innan jag bestämde mig för att träffa en kirurg. Jag googlade frågor, bilder, storlekar, nackdelar, fördelar, risker m.m. Det är viktigt att man vet vad man ger sig in på innan man lägger sig på ett operationsbord. Storleken var ganska lätt att välja, fick prova implantat i en sportbehå med kirurgens hjälp. Det gör inget att man är nervös, det är nog alla som kliver in där första gången för en konsultation.

Ca 1 månad efter konsultation så var det dags för operation. Kvällen innan fick jag sluta äta, då skulle jag fasta i 8 timmar innan operation. Jag fick köpa hem Descutan på Apoteket som jag skulle skrubba mig i 2 ggr kvällen innan och 2 ggr samma morgon. Bort med allt nagellack, alla piercingar. Ingen hudkräm fick man, inget balsam, helt kliniskt ren utan produkter. Det var rätt jobbigt för min hud som är extremt torr i vanliga fall att skrubba den ren med desinfektionsmedel och att sen inte kunna smörja in sig, men det är det värt när man siktat in sig på något ordentligt.

Min operation var bokad till 7.30 på morgonen vilket resulterade i en väldigt tidig morgon. Opererades i samma stad som jag bor i vilket underlättade. En nära vän skjutsade mig dit och skulle följa med som stöd, för att sen köra mig hem. Tacka fan för det, jag förstod efter operationen vilken tur att jag ordnat skjuts hem.

Jag satte mig i väntrummet och var så nervös att jag mådde illa, jag var hungrig, törstig och helt exalterad. Narkosläkaren kom ut och presenterade sig, och förklarade för min vän att med operationstid, tid att vakna upp och allt som ska göras innan och efter så kunde hon lika åka hem och vänta tills jag ringer för att slippa sitta där och vänta i flera timmar.

Jag fick följa med narkosläkaren till ett omklädningsrum, där han gav mig eget skåp med lås, ett par nya tofflor och en ny morgonrock som han sa att jag fick ta med mig hem sen. Han bad mig byta om till bara trosor och morgonrock, och gå igenom en dörr till ett annat rum när jag var klar. Jag gick in och satte mig på en "läkarsäng" och väntade in honom. Så kom han in och gick igenom med mig om mediciner, vad jag brukar ta, allergier mot mediciner samt förklarade om pillerna jag skulle äta. Jag fick ta 4 smärtstillande tabletter (typ alvedon) i kombination med en långtidsverkande morfintablett före operationen, sen förklarades läkaren att när operationen är klar så kommer de att sätta mig upp på operationsbordet för att ge mig två sprutor i ryggen (mot smärta om jag inte minns fel) men att jag säkert inte kommer att minnas det för att man är så groggy efter operationen och nedsövningen. Narkosläkaren var jättemjuk och snäll, och förklarade att kirurgen skulle ta över för en genomgång också. Kirurgen fotade, ritade med tuschpenna och gick igenom allt, frågade om jag hade funderingar och gav mig ett häfte om implantaten som skulle in i mig.

Jag fick följa med honom in i operationssalen och lägga mig på ett stort bord under starka lampor. Det var flera sköterskor där, narkosläkaren och kirurgen. Jag fick lägga mig ner på operationsbordet och så kopplade de in en sån där grej i armen som man kan få dropp i, mediciner och liknande. Så fick jag andas i en mask medans dom sprutade in 2 saker i armen på mig, först något mot illamående eftersom man kan må väldigt dåligt av nedsövningen tydligen. Sen sövde dom ner mig, och fort gick det. Tog några sekunder, sen var jag helt utslagen! Jag har ett väldigt svagt minne av att jag vaknar till av att de drar upp mig på operationsbordet, ger mig dom två sprutorna i ryggen och sen lägger ner mig igen. Mitt i allt vaknar jag till lätt av att jag rullas omkring i en sjukhus-säng till en avdelning och sen somnade jag om igen, alldeles för groggy för att fatta något alls. Så fort jag började vakna till så skyndade sig en sköterska in för att finnas där när ja vakna till helt och strök mig på huvudet och frågade hur det var med mig. Hon lyfte på täcket och sa glatt "kolla här ska du få se" , men jag var så groggy att jag inte fattade något. Så kollade jag ner och såg att helsike, jag har ju riktiga rattar nu. Hon sa att jag skulle få vila en stund till när hon såg hur borta jag var, så jag somnade om direkt och sov kanske 1 timma till. Jag hade dessutom sovit extremt dåligt de sista 2 nätterna pga nervositet inför operationen att jag var helt slut. När jag vaknade till nästa gång så hade jag så ont att jag trodde jag skulle gå sönder hela jag. Det var som ett kraftigt tryck över bröstkorgen, en kraftig träningsvärk som gjorde mig förlamad i resten av kroppen typ. Lika snabbt när jag vaknade till var sköterskan på plats igen, och strök mig på huvud och armar, hur mjuk och fin sköterska som helst. Hon sa att jag måste försöka ta mig upp och röra på mig så fort som möjligt, så med hennes hjälp fick jag sätta mig upp i sängen och det gjorde såååå ont. Efter att jag tagit några djupa antag fick jag sakta försiktigt ställa mig upp medans hon höll i mig och ta något stöd. Efter 2 steg hade jag så ont så att benen började vika sig och det började svartna framför ögonen samtidigt som jag började kallsvettig och må illa. Sköterskan hjälpte mig tillbaka till sängen och hjälpte mig ner halvliggandes igen och efter min lilla sväng på benen hade jag så ont att jag knappt kunde andras. Bara att ta ett andetag rörde bröstkorgen nog för att slå ut mig helt nästan av smärta. Alla får dock inte såhär ont, är väl jag som har väldigt låg smärttröskel.. Sköterskan gav mig litentill morfin och även något mot illamående men de förklarade att de inte kan ge för mkt smärtstillande för att morfin framkallar illamående och att man absolut inte vill börja kräkas när man redan har så ont. Medicinerna tar inte bort smärtan men dämpar iallafall. Efter att jag vilat en stund till så var det dags att försöka ta sig upp igen på benen och dessutom behövde jag gå på toa, så 2 sköterskor hjälpte mig upp på benen och in på toaletten, så gick dom ut och väntade. Efter en stund knackade de på för att kolla att jag var okej. Fick hjälp tillbaka till sängen, för att sen få fika serverat på sängen. Det var Inte lätt att äta, jag kunde knappt röra eller lyfta armarna minsta lilla, allt är fan kopplat till bröstmuskeln. Efter en sista sväng på benen så var det så skönt att ha lyckats komma upp på benen att jag inte vågade lägga mig ner igen, så jag satt på sängkanten istället och så kom sköterskorna med mina kläder och grejer. Morgonrocken som jag hade på mig när de opererade mig och efteråt fick jag lämna där, så fick jag med mig en ny hem istället av dom. Tofflorna fick jag också med mig hem och så hjälpte 2 sköterskor mig på med en stödbehå som jag skulle ha på mig första 2-3 dagarna innan jag skulle duscha första gången.

Det var 2 tjejer till i samma uppvakningsrum som mig som hade opererats samma dag efter mig. Operationen tar ju bara ca 1 timma beroende på ingrepp. När jag var klar ringde jag min vän för hämtning och fick träffa kirurgen som gav mig information m.m innan jag åkte hem. Fick mediciner med mig hem (oxycontin) samt så hade jag ibuprofen och alvedon hemma. Hemresan var ett helvete, kunde inte ens stänga bildörren efter mig eller ta på mig bältet.. Min vän fick köra sakta och försiktigt, för att sen hjälpa mig hemma med att ställa iordning en myshörna i soffan och en i sängen åt mig, lyfta ner allt jag kunde behöva från hög höjd ner till midjenivå. Jag kunde absolut inte lägga mig ner och fick sitta och sova med lite lutning. Försökte vara på benen och promenera försiktigt sakta runtomkring för att få bra blodcirkulation men sov mestadels första dagen, eller ja vilade. Efter 2-3 dagar vågade jag duscha för första gången, men då hade jag för ont för att tvätts håret hjälp. På 4e dagen däremot lyckades jag tvätta håret själv, men i väldigt,långsam takt. Jag fick bara med mig morfin för tre dagar hem, men det var lika bra. Efter tre dagar hade jag mkt mindre ont än första dagen och klarade mig väldigt bra med vanliga receptfria smärtstillande istället. Efter varje dag fick jag mindre och mindre ont, och efter 1-2 veckor kunde jag lägga mig i mer liggande ställning på nätterna förutsatt att min sambo hjälpte mig upp på morgonen genom att "putta" upp mig bakom ryggen. Jag hade ont i brösten på morgonen efter natten i ca 3-4 veckor efter operationsdagen. Efter fyra veckor var jag helt smärtfri mestadels, ibland kunde de sticka till i brösten, bränna till och värst efter några veckor var nog när bröstvårtorna gjorde ont/sved/brände av minsta beröring..

Stödbehån jag fick var ganska jobbig, men den var definitivt bäst att använda så mkt som möjligt. Jag behövde inte bära någon stödbehå dygnet runt som andra sa iallafall min sköterska och kirurg, men jag valde att ha den just för comfort ändå, det var skönare att vara rörlig med den på. Jag sov i den varje natt också, tog bara av den när jag tvättade den och duschade. Jag provade använda en sportbehå men den satt inte alls lika skönt.

På 5e dagen efter operationen lossnade mitt förband. Det vänstra såg bra ut men det högra var nästan helt genomblodat, jag började blöda när jag efter 2-3 dagar fick för mig att tvätta hemma, vilket inte var en speciellt bra ide men jag har för svårt att sitta still. Efter 1 vecka började jag dammsuga hemma och diska försiktigt, göra lättare sysslor. Efter 2 veckor hade jag nog kunnat börja jobba igen om jag hade haft ett kontorsjobb eller lätt yrke, men då jag jobbar med mkt tunga lyft, bär tunga grejer och rör mig extremt mycket, svettas mkt på jobbet m.m så valde jag att vara ledig ca 5 veckor för bästa återhämtning.

Såhär 6 veckor efteråt är jag lika nöjd som första dagen! Jag har inte längre ont, jag har jättefina ärr och jag har kunnat jobba igen utan problem. Jag är väldigt noga med att tejpa sen 5e dagen efter operationen då förbandet lossnade. Tejpar med vit kirurgtejp från Apoteket, bara så att ärren är täckta och inte mer än så. Byter tejp ca 1 gång i veckan (vissa ggr oftare) just för att det är sommar och vi självklart i år fått världens ryssvärme. Vilket resulterar i ofräsch, svettig och snabbt smutsig tejp. Vid tejpbyte är jag väldigt noga och försiktig för att Inte påfresta eller irritera ärren.. Jag tar ordentligt med tvål och gnuggar försiktigt mot tejpen medans jag försiktigt drar tejpen in mot såret så att klistret släpper utan att man behöver riva lös tejpen. Efteråt duschar jag och tvättar noga samt tar bort tejprester kring ärren. Efteråt låter jag ärren lufta ett tag innan jag sätter på ny tejp. Man ska gärna inte byta tejp oftare än Max 1 gång i veckan, men jag svettas mkt på jobbet så ibland får det bli oftare så att bakterier ska hålla sig borta. Nu när svullnaden mestadels är borta känns brösten inte alls lika stora och ivägen som i början, utan de känns perfekta för tillfället. Däremot om några år längre fram opererar mig igen kommer jag nog lägga lite större implantat. Ingen drastisk skillnad. Jag har 375cc nu och då blir det nog 425cc eller 450 cc. Men det ligger minst 3-4 år bort, kanske mer. Då kanske även ett lyft behövs också, men just nu är mina bröst fina och lagom så länge. Hade jag gjort ett lyft nu hade brösten sett alldeles för vulgära och högt uppe ut. Nu ser dom så naturliga ut att med en urringad T-shirt på så märker ingen ens att jag gjort operation förutom att brösten är större än innan. De som känner mig ser självklar skillnad, men inte dom som träffar mig sällan. De sitter perfekt och ärren hamnade precis i bröstvecket så ärren syns inte om man inte lyfter bröstet och kollar under :-) dock håller ärren på att blekna och har blivit mycket mindre å finare än dom var just efter operationen så tejpa noggrant!!:-)

I priset jag betalade så ingick operation, tofflor, morgonrock, nedsövning, fika, implantat-garanti, smärtstillande för 3 dagar och en jättebra stödbehå med knäppning framtill och reglerbara breda axelband (utan bygel). Personalen var fantastisk, bemötandet hur bra som helst och Goa sköterskor. Fick en stor kram av ena sköterskan innan jag åkte hem sen och dagen efter ringde de mig för att kolla så jag mådde bra, hur det gått första dygnet och ifall jag hade några frågor. 5 av 5 poäng får Sensia av mig!:-)