Bröstförstoring okt 2014 - Plastikakademin - Linköping Hans Vintertun - heisenberg84

Ja då kan jag med skriva en liten berättelse om hur det gick till när jag opererade mina bröst:)

Jag åkte tidigt på fredagsmorgonen för jag skulle va framme i Linköping 06.45. Hade fixat nån som kunde köra mig dit. När jag kom fram var jag nervös och förväntansfull.
När jag tar hissen upp kliver det in en till i hissen, han frågat mig på vägen upp om jag ska till Hans eller Gunnar? Jag förklarar att jag ska till Hans, vad bra säger han då kan du följa med mig till omklädningsrummet direkt och byta om.
Sagt o gjort vi går raka vägen dit och han ger mig nattlinne, strumpor, och tofflor. Jag ska ta av mig alla mina kläder utom mina trosor, och så hängde det en morgonrock där inne till mig. När jag har bytt om får jag gå ut och sätta mig i en fotölj och vänta på sköterskan som jag tror hette Totte, tills han är klar. Det tar kanske tre minuter till han hämtar mig och vi går till uppvakningsrummet där det finns fyra sängar, och jag sätter mig på en.
Totte har hunnit få fram en cocktail med lite olika piller, och vatten han blandat ut med kortison som jag häver i mig. Sen vill han sätta en nål på mig och blir så glad att han hade så mycket valmöjligheter på mig, så han väljer att sätta nålen på sidan av handleden, det skulle tydligen va ett bra kärl där...? Men visst funka det.

Sen kom Hans och hälsa på mig, vi gick in i ett enskildt rum, där han ritade på mig och tog lite bilder. Vi pratade lite, sen var vi redo.

Vi gick ut till uppvakningsrummet igen. Där fick jag haka på Totte och vi gick mot oprationssalen. Innan vi kom dit fick jag en mössa som jag skulle få in allt hår i, sen gick vi in i oprationssalen.
Där inne var det nog fyra personer redo att börja sätta klorna i mig. Fick lägga mig på sägen, en frågade mig frågor, en satte dit EKG tror jag, en bädda in mina ben i varma strump-korvar och nån fiffla med droppet. Vipps så sa nån - nu startar jag sömnmedlet. Ja gör det du tänkte jag och började blicka lite extra med ögonen och tänkte det här är lugnt, jag kommer inte somna än...
Sen vaknade jag av - Andas, *heisenberg* du måste andas...
Då var det klart och jag vaknade upp i uppvakningsrummet. Hade inte så ont, men det kändes som själva Magnus Samuelsson stod och tröck allt va han hade mot min bröstkorg. Men efter en stund vinkla de upp sägen lite och då blev det bättre.
Pratade lite med de som låg brevid och efter en stund fick jag macka och kaffe. Var inte så sugen på att äta nått men klämde i mig mackan ändå. När det gått en stund behövde personalen flytta ut en i rummet så någon som var mer nyopererad fick plats i rummet. Jag ansågs som den piggaste så jag fick åka med min rullsäng till ett rum inärheten. Där var det ganska tyst och skönt, så passade på att blunda lite. Fick in min väska med efter sen stund så kunde meddela de jag ville att jag levde.
Ca vid 12 kanske tyckte sköterskorna att jag kunde nog åka hemåt nu. Så jag knölade mig upp ur sägen, blev tillsagd att ta med mina grejer och så gick jag och en sköterska till omklädningsrummet så jag kunde byta om. Hon lämna mig där och visa vart jag skulle lägga smutstvätten. Jahopp hur ska det här gå till tänkte jag, för smärt och smidig var det sista jag ansåg mig själv vara just då.
Fick tag på ett skohorn så jag kunde fiska ner mina byxor och strumpor som jag lagt på hyllan i mitt skåp. Jag fortsatte i slowmotion med mina t-rex armar träla på mig mina kläder så gått jag kunde. Jag kände hur det kom smygande att jag blev mer och mer yr och började kallsvettas som en galning, sa till mig själv att det går nog över om du är lugn. Men det gjorde inte, blev bara värre och värre, och jag förstod att jag höll på att svimma. Jag tvinga mig fram till en larmknapp som satte jag mig på en stol och höll mig i en fönsterbräda för allt jag var värd. Var livrädd att jag skulle ramla och nått skulle gå sönder. Efter en stund hitta sköterskorna mig och hjälpte mig tillbaka till min gamla säng. Där fick jag ligga en stund, fick saft att smaska på, och Totte styrde upp en påse dropp till mig. Vila mig medans droppet åkte i min kropp.
Hans kom och pratade med mig minst två gånger under dagen, men jag var ganska snurrig i huvet hela dagen sen så vet inte exakt va han sa.
När jag vilat en stund kom en sköterska och gav mig en spruta i armen som skulle göra att mitt blodtryck kom på topp igen. Efter en liten stund igen kom också Totte och sa att han ville ge mig en spruta, men då sa jag att jag nyss fått en och att det kanske räcker....

Ajja vid 15 tiden är det dags för mig att röra på sig, de tycker jag ser piggare ut nu. Jag känner mig väldigt skakis i kroppen men vill inte vara bångstyrig så jag ringer min skjuss.
Sitter i väntrummet en stund innan min "taxi" kommer. Känns ganska okey.
På vägen hem börjar jag må så illa.... Men vill verkligen inte spy i bilen. Äntligen kommer vi hem alla fall och jag kan parkera mig i soffan. Då börjar jag spy som en galning och mår jätte illa. Minsta lilla jag försöker få i mig kommer lika fort upp igen.
Ringer efter en stund till Hans, eftersom jag förstår att va nyopererad och spy som bara den inte är någon bra kombo...
Hans säger åt mig att sluta med alla starka morfinliknande mediciner jag fått. Och i stället äta Alvedon och voltaren, bara det att jag inte fått med mig några voltaren av sköterskan, fast hans sa att han hade sagt åt henne att skicka med mig det... Ja så jag fick klara mig på Alvedon, men det funka... Det var bättre än att spy...
Just nu har det gått ca 2.5 dar och jag har väldigt lite ont. Speciellt om jag håller mig stilla.
Nu måste jag vila mig....