Bröstförstoring (implantat) feb 2015 - Landsting/Sjukhus/Lasarett Mattias Elmér - Lady Em
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Tuesday, 24 February, 2015
Bröstoperation via Landstinget - Örebro 24/2-2015.
Läkare: Mattias Elmér.
Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg om hur jag fick beviljad bröstoperation från Landstinget samt vägen fram till operationen och skulle precis börja med att skriva om operationsdagen när jag på nåt vis råkade backa och all text försvann.
Så är det någon som är intresserad av just den biten så kan ni fråga i kommentarsfältet sedan så kan jag svara på det den vägen! :)
Operationsdagen med stort O!
Den bästa dagen i mitt liv.
Jag blev inkallad på en dagsoperation på USÖ, skulle infinna mig där klockan sju på morgonen men samtalet dagen innan med operationssköterskan resulterade i att jag inte behövde komma in förrän klockan nio. Sovmorgon, gött!
Sista måltiden jag åt var runt klockan 18 kvällen innan, sedan duschade jag med DesCutan x2 och somnade tidigt för att vara så utvilad som möjligt.
På morgonen drack jag lite försiktigt med vatten, för det fick jag göra och duschade återigen med DesCutan x2.
Klockan tickade otroligt sakta men runt åtta valde jag och pojkvännen att börja åka mot USÖ för att inte behöva stressa och kunna få en bra parkering.
Halv nio var vi framme och jag gick upp till avdelningen, där fick vi sitta och vänta till klockan nio och sen fick jag ett rum jag delade med fyra andra sängar.
Blev ombedd att byta om till de sjukt snygga sjukhuskläderna. Långa knästrumpor, "snygga" trosor och ett förkläde med knäppning bak. Typ.
Hungern började smyga sig fram, jag är ingen person som brukar äta frukost men jag kan sätta min högra arm på att jag var hungrig på grund utav att jag just den dagen inte fick äta!
Fick reda på att operationen är planerad vid klockan ett.
Suget efter mat knöt sig i magen när jag fick höra det, jag kommer hinna dö av svält!
En jättegullig sjuksköterska kom in och satte in en infart i armen på mig och gav mig lite dropp så jag åtmintone fick i mig lite näring.
Sen travade jag runt där inne med min fantastiskt snygga droppstav och pojkvännen bredvid mig. När lunchen kom trodde jag att jag skulle avlida. Aldrig har väl mat doftat så gott som just den dagen.
Men jag höll mig. Fast jag åt nog lukten tror jag.
Efter att ha trevat runt en stund tänkte jag ta en selfie med min droppstav. Ställde mig framför spegeln med telefonen i högsta hugg och till min fasa upptäckte att detta förkläde inte alls var så vitt som jag trodde att det var, det var väldigt tunt och nästintill genomskinligt!
Jag trippar ut till pojkvännen, sätter mig nära honom med armarna över bröstkorgen och väser:
"Vafan är det ingen som säger att jag går runt i en genomskinlig klädsel för?"
"Vadå?" svarar han. "Jag trodde du visste om det!"
Sen skrattar han så där rått som bara pojkvänner där.
"Nej, hur ska jag kunna veta det! Jag ser mig inte själv framifrån" viskar jag till honom och skämmer ögonen ur mig.
"Äh, spelar väl ingen roll. Vi är på ett sjukhus, ingen bryr sig. Dessutom är det ju sista gången du ser ut sådär ändå!"
En liten stund efteråt kommer Mattias Elmér tillsammans med en tjej som hette Karolina. Hans hjälpreda som han så fint kallade henne!
Vi travade in i ett rum, stängde av droppet, kopplade ur den och så fick jag ta av mig allt så att Mattias kunde mäta och rita på mig.
Vi bestämde 285ml i mitt vänstra bröst och 375ml i mitt högra.
Han frågade mig om jag undrade något.
"Ja, jag är lite nyfiken på hur ont jag kommer ha när jag vaknar?" frågade jag.
Mattias svarade att jag kommer att ha väldigt ont, då vi är på ett sjukhus så får de inte göra vad de vill och proppa sina patienter fulla med smärstillande utan här måste de lyda. Det hade varit en annan sak om jag varit på en privat klinik, då hade jag inte känt nåt alls. Men tyvärr kommer jag ha ont.
Sen fick jag gå in i allrummet igen och vänta på mina tabletter plus lugnande.
Sköterskan kom och fixade, jag fick svälja en OxyContin och två alvedon. Sen fick jag lite antibiotika och lugnande. Direkt när det svaldes så fick jag säga hej då till pojkvännen och lägga mig i min säng som rullades vidare.
Fick vänta en stund och sen kom det två män i gröna dräkter och välkomnade mig. Jag fick resa mig upp och gå mot operationsrummet. Den ena var narkosläkare vet jag iallafall och den andra vet jag inte riktigt vad han gjorde, kommer inte ihåg.
Fick iallafall lägga mig på operationsbordet med armarna utåt likt Jesus på korset, fast utan nålar då.
De lade på mig en värmefilt, typ.. men det visade sig va en värmefilt för bebisar, haha. Jag tyckte väl den var lite liten. Vi skämtade mycket där inne i operationsrummet, det var riktigt skoj faktiskt.
En tjej frågade om Mattias hade ritat på mig. "Ja" svarade jag.
"Får jag se?" frågade hon mig och jag skrattade "Klart du får, det är ju inte så att ni inte får se det sen när jag sover iallafall".
Narkosläkaren berättade att nu kanske jag skulle känna mig lite varm och yr samt den andra killen satte på mig syremasken.
Han frågade mig hur jag mådde och jag försökte svara så gott jag kunde i masken "Nu är det lite snurrigt".
Sen blev det svart.
Jag vaknade upp i en sal, en sköterska frågade hur jag mådde. Uppvaket tog mig ungefr 2-3,5 timme. Jag var väldigt trött men det gick ganska bra ändå.
Visst ömmade brösten, men det kan jämföras med ett par sprängfyllda bröst fylla med mjölk som bara väntar på att det lilla barnet ska bli hungrig och börja amma (för de som nu har barn).
Jag fick morfin en eller två gånger tror jag innan jag kom tillbaka till avdelningen runt klockan sex på kvällen. Killen min hade med sig två mackor han hade gjort och jag åt dem som en tok. Fan va hungrig jag var!
Vid sju ungefär valde vi att åka hem, jag ville bara hem och orkade inte vara kvar. Killen hämtade ut mina tabletter.
Fick OxyNorm att ta vid behov (1 tablett om dagen) och Alvedon 665mg (2 tabletter / 3 gånger dagligen) samt antibiotika (1 tablett / 2 gånger dagligen).
Sedan innan jag har hemma Naproxen och Tramadol som jag kan varva med om det skulle bli för intensivt.
Men mina mål om dagen ser ut så här:
Morgon: Alvedon x2, Ipren x1 och Antibiotika x1
Lunch: Alvedon x2 och Ipren x1
Kväll: Alvedon x2, Ipren x1 och Antibiotika x1
Natten: OxyNorm x1
Och sen då de andra om jag verkligen behöver men hittills har jag faktiskt inte riktigt gjort det.
Visst gör det jävligt ont, som mest på morgonen när jag ska kliva upp från liggande ställning - är inte riktigt van vid gravitation vid brösten, men jag får hjälp av killen som verkligen servar mig med allt.
Han hjälper mig att tvätta håret, kroppen, hämta tabletter, ta mig in och ur sängen samt soffan om jag halkat ner - jag får skäll om jag gör nåt själv. Verkligen skönt att ha honom nära.
Det enda jag egentligen kan tycka är jobbigt är läkBHn jag har på mig. Den stramar och kliar som fasen och så får jag inte ta av den på två veckor!
Jag är hittills väldigt nöjd iallafall och jag längtar till återbesöket den 9e mars så jag får se hur de verkligen ser ut! :)
Annons
Annons
hej!
Jag vill gärna veta hur du fick godkänt operation via landstinget? Hur långt tid det har tagit osv... Jag har en bokad tid för operation bröstförstoring nu början av mars hos dr. Mattias Elmer och är väldigt väldigt rädd, han har inte kunnat ge mig den tryggheten jag söker känns det som :(
Jag har ammat barn o så men finns inget bröst bara nästan bröstvårtan kvar jag är väldigt orolig snälla behöver verkligen höra råd
Hej Sonja!
Ursäkta sent svar :-)
Anledningen till varför jag fick en beviljad bröstoperation var för att jag har en medfödd avsaknad av bröstkörtlar enligt diagnosen jag fick.
Tråkigt att höra att Mattias inte kunnat ge dig någon sorts trygghet, för mig kändes det bra från första början vi träffades.
Det tog tid att få beviljad
, först blev jag faktiskt nekad men jag skrev ett brev om att jag ville ha ett möte personligen om mina icke existerande bröst.
Och på den vägen gick det då. Ca sex månader efter första mötet med Mattias fixk jag min operation.
Jag har fått avslag av min läkare på remissen pga att han ansåg de finns bröst, vilket inte nån annan håller med om. Bilderna ljuger rejält och jag bad om att få komma dit, men han vägrar. Jag skulle gärna vilja veta hur dina bröst var innan.