Bröstförstoring sep 2015 - Clinic Strömstad - Strömstad Bo Cederqvist - Micks

Hej på er! Här kommer min operationsberättelse, jag hoppas att den kommer vara till hjälp och stöd för er som ska eller har gjort en bröstförstoring. Operationsberättelserna här på POF var en jättebra pepp för mig inför operationen, när jag var nervös, panikslagen och undrade vad f*n jag gett mig in på!

Dagen innan operationen

Jag har varit ganska kolugn hela tiden, jobbat så mycket att jag egentligen inte hunnit tänka på den kommande operationen, men dagen innan har jag nog aldrig haft så många fjärilar i magen som då!

Jag förberedde hemma så gott jag kunde, bäddade rent i sängen och städade. Några matlådor hade jag inte gjort men skafferier och kylskåp var fulla och snart var det helg så då kunde jag få full service.

Innan läggdags tog jag en lång, skön dusch och skrubbade kroppen flera gånger med vanlig tvål. Pirret i magen kvarstod.

Operationsdagen

Jag vaknade när klockan ringde klockan 05:00 och jag hade inte sovit speciellt bra men jag var definitivt klarvaken och hade inte kunnat somna om ens om jag försökte.

Jag hade fått en operationstid klockan 12:00 och fick inte äta på 6 timmar innan operationen. Idén att JAG skulle lyckas få i mig något mer än kaffe vid den tiden på morgonen var rent skrattretande men okej, jag tog utmaningen och klämde ulkande i mig en äggmacka.

Dottern skulle till förskolan så det var bara att väcka upp henne och fixa allt med det och när min man och jag var ensamma igen så tog vi det mest lugnt, dvs han gjorde, jag befann mig i något slags totalt inre kaos och var så nervös att jag kunde gråta!

Jag duschade en stund innan vi skulle åka och sen tog jag på mig mjukisbyxor och ett linne och så for vi iväg.

Vi var i god tid, mycket god tid, så vi letade rätt på apoteket och fick provat ut en läk-bh till mig. Jag köpte två, en vit och en svart och de kostade 400-någonting st. Köpte även ett bröstband för 200-något.

När vi var klara där åkte vi till sjukhuset och satt på parkeringen en stund, vi var en timme tidiga.

Jag noterar helt plötsligt att mannen som lämnar kliniken med två hundar visst är min kirurg och allt blev helt plötsligt väldigt surrealistiskt! Vad sjutton har jag gjort!?

Vi lämnade bilen och gick in genom sjukhusentrén. Det var lätt att hitta till Clinic Strömstads lokaler därifrån, det var tydligt skyltat. Längst upp och längst in på sjukhuset, kan man säga. Sjukhuset i sig såg nästan övergivet ut.

Vid dörren in till Clinik Strömstad stod vi och väntade och visste inte om vi skulle ringa på, men då dök en väldigt glad norrman upp och ringde på åt oss och stod och småpratade. Förstod direkt att det måste vara narkosläkaren och kände mig genast lugnare.

Bo öppnade och sa att eftersom vi var väldigt tidiga får vi räkna med ganska lång väntetid men det hade vi ju räknat med och slog oss ner i väntrummet där en tjej satt och väntade på att få opereras. Narkosläkaren som vi mötte i dörren hade fastnat i trafiken så därför hade alla op-tider förskjutits lite.

Efter en dryg timmes väntan fick jag fylla i papper, ta antibiotika och byta om. Sköterskan Angelica var hur gullig som helst! När Bo sen kom och hämtade mig fick jag följa med in på hans kontor där han ritade på mig och tog några kort. Därefter visade han mig in i operationssalen.

Jag fick hoppa upp på britsen och lägga mig ner, Bo frågade om jag var nervös och småpratade lite och sen kom narkosläkaren glatt in och frågade flinande om jag kände igen honom. Jajamen! sa jag.

Han började sätta kanyl i armen på mig och pladdrade på som bara den, all min nervositet försvann, han hade sån lugnande effekt. När jag fick bedövningsmedlet var det som att få 15 shottar starksprit på en gång - jag bler SNORFULL!

Han fortsatte prata under min lilla fylla där och berättade att han skulle ge mig narkosmedlet, sa något om att det var sånt här Michael Jackson tog för mycket av och jag mumlade "Ge inte mig för mycket bara" och rätt som det var vaknade jag. Jag hade inte ens märkt att jag blivit trött och somnat utan jag bara vaknade!

Min första fråga till en glad Angelica var "När fick jag på mig den här???" och syftade på läk-bhn.

"Haha den satte jag på dig alldeles nyss" flinade hon och sen rullades jag in på uppvaket med min man tätt följandes efter.

Jag var öm, det kändes som att jag kört ett bröstpass på gymmet i 4 timmar i sträck, men jag var samtidigt pigg och utvilad och mådde absolut inte dåligt.

Jag fick ligga och prata med min man ett tag och vila upp mig, tog lite bilder och sen fick jag korta besök av både Bo och narkosläkaren som tittade till mig och sa att allt gått bra och så.

Angelica frågade i förbifarten om jag hade ont? "Mja det kan man säga" svarade jag.

"Haha rätt åt dig!" skrattade hon på ett skojfriskt sätt och jag kunde ju egentligen bara hålla med! Hon gav mig värktabletter och sen fick jag information om eftervård innan hon hjälpte mig upp ur sängen och på med kläderna.

På hemvägen hämtade min man ut mina Tramadol som jag fått utskrivet och sen åkte vi hem. Hemresan gick bra, jag blev bara trött av att sitta upp.

Hemma möttes vi av min underbara dotter och hennes farmor som varit snäll och hämtat på förskolan. Kände mig hemsk som var tvungen att neka dottern kramar.

Satte mig i soffan resten av kvällen och när det var dags att sova pallade jag upp med typ 5 kuddar bakom ryggen. Jag sov nog inte mer än en timma i taget den natten.

Dag 1

När jag vaknade var jag stel och öm men inte extremt smärtpåverkad. Smärtan har hela tiden varit hanterbar. Jag tackar mina uppenbarligen helt okej magmuskler för att jag tog mig upp de första dagarna för det var ren sit ups som gällde.

Dagen flöt på lugnt och jag klarade av det nödvändigaste - hälla upp kaffe och lyfta koppen till exempel, livsviktigt!

Dag 5

Då fick jag duscha för första gången och hade i princip slutat med värktabletter. Tog en tramadol ihop med alvedon vid sänggående och annars bara alvedon vid behov.

Dag 8

Åkte jag och min svärmor till Gekås. Jag var lite orolig att jag inte skulle orka och efter halva tiden där var det på gränsen alltså... Jag kan inte påstå att jag rekommenderar en heldag där så tätt efter operationen även om man som jag har någon som bär allt åt en, men med tanke på hur rastlös jag var vid det laget så var det klart värt det. Jag sov gott den natten...

Dag 10

Då var det dags att byta tejpen över snitten. Det kändes lite läskigt men gick jättebra. Båda såren ser ut att ha läkt fint, det var stygn kvar på ena bröstet men bara ett litet streck på det andra.

Nu äter jag inte ens alvedon längre och kan röra mig nästan obehindrat. Lyft är fortfarande ett big no no, jag får inte lyfta på 4 veckor, vilket känns jättejobbigt för jag är så rastlös! Men det är värt det, jag ÄLSKAR mina nya tuttar, de är så fina och jag kan inte sluta spegla mig!

LYCKA TILL nu alla som ska opereras! Det här var verkligen bland det bästa jag gjort, jag hoppas att det kommer kännas så för er med!

Kram, Micks