Bröstförstoring apr 2016 - Bellakliniken - Helsingborg Johan Nordquist - blondie123

 

Min berättelse om operationen på bellakliniken, bättre sent en aldrig! 

 

Den 11 april började min resa ner mot helsingborg eftersom att jag är en typisk stockholmsbo. 

Jag och min ''stackars'' pojkvän, som jag förövrigt tvingade med mitt i natten 

valde att åka nattåget ner då jag tydligen lidigt av hjärnsläpp dagarna innan operationen och glömt bort alla förberedelser hemma (inclusive att boka flyg tur & retur).

Medan jag sprang runt helt hysterisk hemma och försökte fixa allting i sista minuten samtidigt som jag svor åt min glömskhet så lyckades han få tag på sista minuten biljetter på SJ tåget. Thank god! 

 

Väl på tåget så insåg jag att det här med sömn var ett mission impossible inte ens Tom Crusie kunde lösa och dessutom helt överskattat. Istället log jag lite åt hur alla andra personer hade lyckats klämma in sig i någon skön vårdslös position och avundades de personerna. Min sambo räknas in som en av dom vårdslösa. 

 

Klockan 8 anlände vi vid bellakliniken men eftersom min tid inte var förens klockan ett så gick vi på lite sightsing och sedan bara umgicks i receptionen där vi pratade lite med deras personal, läste lite tidningar och fick en film att kolla på. 

 

Runt 12 kom hungerkänslan och det kändes som om jag aldrig varit så hungrig i hela mitt liv. Ett tag gjorde jag nästan ett seriöst övervägande om att äta upp implantaten istället för att operera in dom. 

 

Kvart över ett kommer Mia och hämtar mig i receptionen för förberedelser och genomgång av operationen. Jag upplevde Mia som snäll men en aning nonchalant och oengagerad. 

 

Vid genomgången gick hon igenom medicinering, sjukskrivning och hur allting kommer gå till.

Sedan blev jag visad till mitt rum som förövrigt var jätte fint med en otrolig utsikt över havet och så fick träffa min underbara roomie.

 

Jag måste säga det att ha en roomie där gjorde allting så mycket lättare, vi opererades direkt efter varandra och sedan genomgick vi resten av dagen och natten tillsammans där vi pratade, stöttade och puschade varandra. Jag tyckte att det var en trygghet att ha någon där men å andra sidan kanske inte alla har samma tur och får en bra rumskramrat. Vi har även kontakt varje dag nu när vi är hemma vilket känns såå skönt. 

 

Efter duschen kom Johan in och satte igång sin konstnärliga sida och ritade på brösten innan han gick igenom lite basic, direkt efter kom narkosläkaren och gjorde en kort undersökning samt ställde lite snabba frågor och berättade hur allting skulle gå till. Sen var det dags. 

 

 

Väl inne på operationsbordet kom nervositeten och min mun gick i ett, stackars läkarna fick inte en syl i vädret. Narkosläkaren och sköterskorna konstaterade att jag inte kunde säga ett ord rätt och inte gick det bättre när jag skulle dra ett cheesy narkosskämt.. men vi alla fick oss åtminstonde ett litet gott skratt innan jag sov som en stock. 

 

Ögonblicket när man vaknade upp ur narkosen var nog det jobbigaste.

Jag var yr och hackade tänder så att det hördes hela vägen ut. 

Timmarna efter kändes det mest som en riktigt dålig fylla. 

jag hade dock tur och slapp allt illamående som annars är vanligt av narkosen och morfinet.  

 

 

På kvällen var jag uppe och gick lite till och från samt vevade runt med armarna så gott jag kunde för att inte stelna ihop. Lyckades dessutom få i mig 3 liter vatten under natten och morgonen så det blev en hel del vingliga toapromenader. 

 

Nattsköterskan som jobbade där var underbar och hjälpte till med allting. Hon sprang mellan rummen hela natten och kom direkt när man plingade på knappen eller bara för att kolla läget en extra gång. 

Jag måste berömma henne för sitt otroliga humör då hon jobbar 15 timmars pass 3 nätter i rad. 

 

Både på morgonen och kvällen så fick man dom omtalade mackorna med lite jucie och vindruvor och sina doser med medicin. 

Man får medicinen ungefär var fjärde timme så att det blir en jämn balans i kroppen :) 

 

Vid halv åtta kom sköterskorna in och tog av bhn och bröstbandet och frågade lite om hur natten hade gått innan Johan kom in och inspekterade sitt arbete. Vid 9 är det vanligtvis utskrivning men jag fick stanna kvar lite längre då mitt flyg gick hem vid ett. 

 

Väl hemma kände jag mig som en utslagen hjälte när jag äntligen fick krypa ner i sängen och kolla på lite serier innan jag somnade som en stock. 

Dagarna efteråt har varit relativt lätta och jag har försökt äta så lite mediciner som möjligt trots att man lika smidig som en sköldpadda på rygg. Den första veckan hemma så är inte direkt hjärnkapaciteten på topp med tanke på alla mediciner, men det blir bättre tack och lov :) 

 

I övrigt så är jag jätte nöjd med bellakliniken och jag hoppas på att slutresultatet kommer bli allt jag önskat :) 

 

Grattis till oss tjejer som äntligen fått våra drömmar uppfyllda :D