Då har det gått någon dag. Har faktiskt inte haft så ont men det stramar och bränner i såren. Dottern hjälpte mig med hårtvätt men dusch av övriga kroppen skötte jag själv. Superläskigt att ta av sportbh'n. Man väntar liksom på att tuttarna ska fall ner som de brukar och så är det bara.......tomt!! Trots att det inte finns så mycket där så känns det som att man ska tappa dem. Allt ser i alla fall bra ut även om bröstvårtor och bröstgårdar är lite platta och ser lite konstiga ut. Men det ska väl hänga till sig vad det lider. Blev lite nojig och stod och studerade dem länge, liksom för att nästan leta efter fel. Men hittade inga faktiskt. Tror att det kommer bli bra och jag är glad att jag följde min vision av att behålla bröstvårtorna i samma läge (alltså i sidled). Mina sitter inte rakt fram utan lite pekar lite utåt. De känns fortfarande som mina bröst fast i en betydligt mindre storlek. Har dock ingen känsel alls i dem på sidorna och den högra bröstvårtan har heller ingen känsel. Däremot den vänstra känner jag. Men får hålla tummarna att även detta blir lite bättre. Kanske inte helt bra men bättre i alla fall.

Blev lite deppig idag, sådär helt från ingenstans och grät en liten skvätt. Det är mycket känslor i omlopp och trots att jag önskat och längtat efter denna dagen så känns det ändå sorgligt att jag på ett sätt har stympat mig. Det kommer bli bra men det var skönt att gråta lite och tycka synd om sig själv en stund.

Beställde två nya sportbh från nätet. Läkbh'n jag har nu har hyskor fram och jag tycker inte att den är så bekväm. Svårt det där med storlek nu när man inte riktigt vet men jag chansade så får vi hoppas att det passar. Det blev från Abecita Kimberly SportsBra som jag läst om här i forumet.

Ja, det är inte mycket trafik här inne på bröstförminsknings-sidan. De allra flesta vill ha större bröst och det är det som de allra flesta trådar handlar om.

Trots att jag gått mot strömmen så måste jag bara få skrika ut att jag är så nöjd. Detta är det bästa jag gjort i livet, förutom att ge liv till mina barn då. Jag bubblar av lycka hela dagarna. Tänk att man faktiskt kan få ha det så här. Slippa de där båda melonerna som alltid, alltid var i vägen och som inte tillförde något alls till mitt liv. Vilken befrielse! Om du tvekar och velar så är mitt råd att inte vänta.....gör det! Du kommer inte ångra dig.

Det går framåt! Försöker leva så normalt som möjligt men undviker fortfarande tunga lyft och att slita och dra i saker. Känner också mig lite begränsad när jag ska sträcka mig efter saker högt upp. Inte så att det gör ont men lite obehagligt. Det kliar en hel del i brösten och vissa partier har lite "myrornas krig" och kan ibland kännas som om det bränns vid beröring. Förmodligen för att nerverna hittar varandra igen. Höger bröstvårta strejkar fortfarande men eftersom jag börjar känna beröring runt omkring så hoppas jag att det ska lösa sig.

Började jobba i onsdags och det kändes i brösten när jag kom hem på kvällen. Brände och sved och jag var helt slut. Men det har blivit bättre och bättre.

Med andra ord, jag mår oförskämt bra. Som du säger....lite svårt att bara sova på rygg men med lite kuddar att pallra upp bakom ryggen så kan jag faktiskt vinkla kroppen lite åt sidan. Välbehövligt för ryggen som strax går i strejk! Skönt att det verkar gå framåt även för dig!

Skönt att det är gjort och att det verkar ha gått bra! På mitt vänstra bröst togs hela 760 gr och på mitt högra 740 gr. Mina bröst var väldigt kompakta och vägde en hel del samtidigt som jag ville ha riktigt små bröst kvar. Jag opererades med ankarsnitt.