Jag har inte hittat många som skrivit om detta, i alla fall inte vuxna, när jag själv sökt information, därför skriver jag här. För att andra med samma tankar som jag ska hitta något att läsa.

Jag har utstående öron! Har alltid haft det. När jag var barn var det länge inget problem, jag har aldrig blivit retad och kan faktiskt inte ens minnas att någon påtalat det, även om många säkert gjorde det.

Men när jag var tolv hade jag super komplex och slutade visa mina öron, jag visade dom inte för någon på över 20 år! Ingen av mina vänner eller familj vet att de står ut, jo de kanske sett lite där bakom håret men inte som dom verkligen ser ut. Jag hade aldrig uppsatt hår så öronen syntes helt. Aldrig! Jag gömde dom bakom håret, tejpade bak. Gjorde allt för att dom inte skulle synas!

När jag träffade min nuvarande man när jag var 25 typ, bestämde jag mig för att han fick ta mig som jag är, så för honom döljer jag inget, inte heller för mitt barn. Så hemma går jag med uppsatt hår, trots att öronen står ut åt alla håll :-). Men så fort jag ska gå ut, eller får besök, döljer jag dom.

Skäms för att dom står ut men skäms oxå för att jag känner att jag vill dölja det. Tycker ingen annan är ful med sina öron, utstående eller ej. Å alla har vi ju ngt som ser lite annorlunda ut. Så varför kan jag inte stolt visa upp mina öron. Nej det går bara inte!

I alla fall, nu sitter jag är, ngr få timmar innan jag ska operera in dom. Ja, jag har tagit steget, alltså shit! Jag kontakta en plastiklinik och åkte dit på konsultation. Alltså ni fattar inte hur jobbigt bara det var att visa dom för ngn! Ingen har sett dom, på över 20 år förutom min allra allra närmsta lilla familj!

Varför jag inte gjort det tidigare är för att jag har skäms, skämts för att visa dom och skämts för att jag inte vill ha dom som dom är. Att jag bara inte kan acceptera hur jag ser ut. Men jag vill kunna ha uppsatt hår och känna mig bekväm med mig själv!
Ska jag gå hela livet och inte kunna ha en fin hästsvans?!

Nu är det så att mitt barn oxå har utstående öron, barnet är fortfarande väldigt litet men det kommer inte växa bort. Arvet finns där. Det är tydligen en "missbildning" av ytterörat då ett naturligt vecka fattas. Har aldrig vetat detta förrän nu bara för ngn månad sedan. Känns ändå lättare att säga att man korrigerar en liten missbildning än att man gör det för fåfänga.

Många gör detta när man är barn, men när det blev aktuellt för andra så hade jag redan börjat dölja dom och ingen tänkte på att dom stod ut, eller att jag ogillade det, inte ens min föräldrar. Och hade dom frågat hade jag nog förnekat det eftersom jag skämdes så fruktansvärt mkt och inte ens kunde prata om det. Usch vad tragiskt allt låter...

Jag har tagit steget för att nu räcker det! Nu är det nog. Jag är vuxen och kan bestämma själv, jag vill inte se ut såhär mer så nu gör jag det. Jag är både stolt över att jag äntligen vågar och ändå lite orolig, hur kommer jag se ut sedan?
Sedan vill jag oxå påtala och förstärka att det finns många många, vanliga som kända människor som har utstående öron i olika grad och är jättefina! Jag skulle aldrig tycka ngn annan med det är ful eller ser knasig ut på grund av det. Men inte jag!

kram