Bröstförstoring dec 2018 - Plastikakademin - Linköping Johan Thorfinn - Sofieek

Tänkte skriva ihop min operationsberättelse som ni kan lösa. Den kan bli lite luddig men hoppas ni förstår vad jag skrivit.

Tänkte börja med att berätta varför just jag bestämde mig för att göra en bröstförstoring.
Jag har alltid haft små bröst, men innan jag fick barn fyllde jag ut en bh och var faktiskt väldigt nöjd med dem ändå. Fanns inte direkt någon tanke på att vilja ha större. Men efter två ammande barn så försvann dem helt och kvar blev bara två ledsna bröstvårtor. Varje gång jag tittade mig i spegel såg jag bara ett streck. Jag är väldigt smal och det gjorde att jag kände mig okvinnlig på något vis.
Jag började bolla med tanken på bröstförstoring till min syster, mamma och sambo och alla var positiva till det, så då äntligen bokade jag en tid för konsultation:).

Konsultationen 1/10-18:
Det var en måndag morgon jag hade fått tid hos Johan Thorfinn i Linköping. Vi hade en bit att åka så vi åkte tidigt samt för att kunna hitta dit då vill aldrig varit där.
Väl där satte vi oss i väntrummet, Johan kom och hämtade tidigare än utsatt tid och vi började prata direkt om mins tankar kring en bröstförstoring och han berättade och gav mig information om hur det går till.
Jag fick klä av mig och testa implantat. Var rädd att han skulle säga att jag inte kunde lägga in mer än 250cc pga att jag är väldigt smal. Men vi gick upp till 400cc där jag själv sa stopp, jag hade nog blivit blind annars och fortsatt till 7-800, haha.
Johan tog kort och visade mig i 3D storlekarna vi precis testat. Nu hade jag lite att funderar på till operationen som var bokad den 3/12-18. Så sagt och gjort!

Pratade med Johan på telefon 2 veckor innan operationen. Mentor släta, 400cc kom vi fram till. Hög profil :).

Operationsdagen 3/12-18:
Klockan 14.45 hade jag tid inne hos Johan i Linköping. Jag såg bara hela dagen framför mig och undrade vad jag skulle göra efter jag ätit sista frukosten kl 7 samt lämnat barnen på dagis.
Nervös, mycket tankar och rastlös. Det var ungefär så mina timmar var innan jag och min mamma åkte in till min syster i Mjölby för att hämta henne. Dem båda skulle vara med och lämna och hämta mig.
Det var 4 timmar kvar tills jag skulle vara på plats. Johan hade rekommenderat mig att vara på plats 30-40 minuter innan för att kunna sitta där och ta det lugnt.
Så vi gick lite på ikano innan och shoppade för att sedan åka till Plastikakademin. Här började min nervositet. Min syster som arbetar på neurooperation berättade att jag skulle tänka på något roligt innan jag blir sövd och att det är viktigt. Och sen satt dem rent allmänt och försökte lugna mig lite.
En söt sjuksköterska kom ut och berättade att hon snart skulle ta hand om mig men att dem tyvärr var efter i schemat. Exakt vad hon menade med det och vad det innebar tidsmässigt förstod jag inte då. Det var när det kom in en man som sökte sin fru som skulle vara färdig på operation som jag förstod att det skulle bli segt. Hon skulle varit färdig när han kom vid 16.00 men var inte ens sövd än.
Jag skickade iväg min syster och mamma och tänkte att jag kan sitta kvar ensam, jag hade min telefon som höll nervositeten någorlunda borta.

Efter en stund kom sjuksköterskan tillbaka och visade mig ett rum med toalett, ombyte och ett skåp. Hon bad mig att byta om där, gå på toaletten och sen visa hon mig ett par blåa fåtöljer längre bort i en korridor som hon sa att jag kunde sätta mig vid när jag var färdig. Hon rekommenderade mig även att ta med telefonen då det fortfarande kunde ta sin tid..
Där satt jag och hon kom med jämna mellanrum och tittade till mig samt gav mig läkemedel och satte en infart på mig.
Hör började jag bli nervös. Hade katastroftankar, vad händer om? Tänk om? Myckert som snurrade. Storlek, slutresultat m.m.
Men han inte tänka så mycket förrän johan kom och bad mig att följa med han till hans rum. Han tog kort, frågade hur jag mådde och ritade upp på mig.
Vi pratade lite allmänt sen sa han att det när som var min tur.
Så återigen satt jag i den blåa fåtöljen.
Efter någon minut kom det ut ett gäng sköterskor och narkosläkaren och hälsade på mig. Narkosläkaren var både rolig och vänlig (alla var det).
När han bad mig lägga mig ner på britsen samtidigt som han fråga mig lite hur mycket jag sett på youtube (jag nämnde att jag sett där hur dem gör haha), så börja han starta upp allt. Han frågade vart jag arbetade varpå han visste vem min högsta chef var, så min chef var den jag tänkte på när jag somnade för mer kommer jag inte ihåg. Så efteråt när min syster frågade vad jag tänkte på blev det lite komiskt....

Uppvaket:
Jag vaknade av att någon frågade om jag var vaken. Den söta sköterskan som tagit hand om mig innan pratade lite med mig medan jag vaknade till. Jag tog nog tag i min mobil lite för fort, för jag hade skickat fina ego bilder på mig till diverse folk som jag inte kom ihåg haha.
Men jag vaknade till snabbt och jag var chockad över hur lite smärta jag hade.
Åt en smörgås och drack efterlängtat kaffe och vatten.
Johan kom in till mig och frågade hur jag mådde samt klämde lite på brösten....jäklar, jag hade ett par bröst?! Äntligen!!! Jag var så lycklig.
Jag var sist kvar så jag satt och åt i lugn o ro. Sköterskan frågade om jag behövde mer medicin och jag tänkte att det var bäst för snart smäller nog den där smärtan jag läst om till...
Men det gjorde den inte. 1 timme efter jag vaknat satt jag på sibylla och åt min efterlängtade cheeseburgare.
Och nu 3 dagar efter operationen är jag fortfarande väldigt positivt överraskad hur bra allt gått och hur bra jag mår :) läste för mycket skräckhistorier innan om hur ont det gör efteråt. Men nej, det är individuellt:)

Nu vart det en lång berättelse! Hoppas ni orkar läsa :)