#1
2011, March 14 - 11:24
Helt plötsligt har jag inte samvete att göra bröstförstorning.
Efter allt som hänt i japan har fått mig att tänka konstant på hur egoistisk jag är som ska lägga 40 000:- på att jag ska få större bröst, medans dem stackarna mist sina barn och familjemedlemmer...hela deras hem är som bort blåsta....fast jag så gärna vill så kan jag inte släppa tanken bara å hur egoistisk jag är!!
Annons
Annons
Annons
Förstår PRECIS hur du mår :( Har vänner och släkt i japan som klarade sig då dem bor i Sapporo men deras vänner från kansai området förlorade sitt barn som var på dagis.. usch har fortfarande gåshud när jag tänker på det :(
Eftersom jag pratar japanska har vi japanska tv-kanaler här hemma och de sakerna som visas på japansk nyhetssändning visas aldrig världen över har jag märkt.. Påminde mig om tsunamin i thailand :(
Så jag förstår dig fullt har själv mått så illa pga det sen det hände är bara glad att de jag känner mår bra :(
Ett par nya bröst känns inte lika härligt plötsligt :(
Jag förstår dig också. Men tragiska saker händer i världen hela tiden. Man kan må lika dåligt över att sitta o äta när man vet att folk svälter. Men man kan ju inte sluta leva själv, det är ju inte pga av din bröstförstoring som dom i japan har det dåligt just nu. Jag förstår ju som sagt vad du menar, men jag tycker ändå du kan släppa dina skuldkänslor. Det är ju något du velat göra (antar jag) en väldigtlång tid. Och det hjälper ju inte att INTE göra operationen heller. Det är alltid hemskt att tänka hur orättvist det är i världen, så är det ju.
25år
52kg, 169cm
Bröstoperation 17/2- 2011 på Proforma Clinic
Implantat: Mentor, 400cc, C1, högprofil, bakom muskeln
Jag tycker att det är rätt och bra att känna sådana känslor, det visar på att man är empatisk och medkännande! Det man ska göra, tycker jag, är inte att avstå sin bröstförstoring utan att se till att avstå i det lilla och skänka utav. T ex alltid lägga en peng i insamlingsbössor etc. Man kan även välja att ta ett fadderbarn, då blir bröstförstoringen ju något som ledde till att man började skänka mer pengar till bra saker!! Det är bra att reflektera över vad man gör med pengarna, och vi alla skulle nog kunna bli bättre på att skänka till behövande! Men min bröstförstoring avstår jag inte, för den är faktiskt viktig för mig hur ytligt det än låter....däremot har jag skänt mer pengar och gått med i fler ideella föreningar än vad jag gjorde innan förstoringen, för jag vill ha lite balans på "ego-vågen"!
Norrlandstuttar - Du har verkligen rätt i det du säger! :) Det är viktigt att hitta balansen som du sa. Jag t.ex. har alltid donerat till WSPA (för djur) och så fort jag gör nåt stort för mig själv som involverar större summor pengar skänker jag alltid mer till wspa som nån sorts "girighets-balans-våg" LOL Detta låter nog väldigt dumt men tror det är rätt tänkande att inte ge upp saker till sig själv för man mår dåligt över andras situation, utan att försöka skänka mer av sig själv i gengäld :)
... Om det där ens lät logiskt? xD Haha 3 koppar kaffe och tentamenplugg kan verkligen få en att svamla..
Jo visst är det sant att det inte gör nån skillnad för dem om jag gör det el inte det har ni rätt i ....
men tanken är ju där hela tiden... vad hade inte 40 000 varit för dem nu.
kollade igår vad jag kunde göra för dem och ska slänga en blick på det igen...tack för era svar fick mig att tänka nytt igen :)
"norrlandstuttar" gillade dina ord :)
Och manekineko det är fruktanssvärt...kan inte inte ens tänka tanken på att förlora mina barn...alla tankar till dem <3
Tog tag i det direkt...är nu fadder till SOS barnbyar <3
Wow det är ju fantatiskt! :D Mår du lite bättre nu när du vet att du kommer hjälpa barn? :)
ja det gör jag faktiskt..-men jag snubblar tillbaks lika fort igen så fort jag ser bilderna från japan ;// min tid är ju inte fören 29 juni så håller kvar den så får jag se om jag ändrar mig eller inte.
Förstår precis :(
Funderar själv på att för de 42.000 min op kommer kosta att jag istället åker till japan och hälsar på dem ett par veckor och hjälper till där.. Men jag vet också att när jag då kommer till sverige igen så lär jag börja om mitt hat mot mina obefintliga små bröst och spara undan varenda öre i ytterligare 3 års tid för att kunna opereras :(
Känns som en riktigt jobbigt period just nu men innerst inne känner jag att jag förtjänar två bättre bröst så många år jag har sparat och levt snålt på csn, och samtidigt vill man åka dit och hjälpa till så gott man kan :(
Trots att jag lär få nya tuttar så vet jag inte riktigt om det kommer göra mig så mycket lyckligare nu efter det här :S Ens bröst framstår som ingenting alls efter att ha hört att deras dotter dränktes :( Som om ens bröst gick ifrån att vara ens största problem till nu bara en obefintlig prick på jordklotet och dess alla riktiga problem..
Känner mig lite dubbelmoralisk också . Vill lägga ner pengarna på mig själv så jag äääntligeen mår bra över mina bröst men samtidgt så vill ja dit då jag vet att hade en sån här katastrof hänt i sverige hade de alla kommit hit från japan för att hjälpa mig o min familj här :(