Näsplastik nov 2017 - APS Artistic Plastic Surgery | Carlanderska - Göteborg Fredrik Gewalli - Idasnäsa

Måndagen den 6e november var det min tur att lägga mig under kniven! Detta skedde på Carlanderska Sjukhuset i Göteborg.
Jag hade tid 06.45, så jag gick upp 04.30 och tog ett stort glas vatten (fick lov att dricka 2 timmar innan op), och duschade sedan med Descutan.
Tyckte inte det var så farligt att duscha med faktiskt, det enda lite jobbiga var hur torrt och frissit håret blev men jag hade det i en fläta så det gick bra.

Min sambo körde mig och vi kom till sjukhuset strax innan 06.30, anmälde mig i receptionen och sen fick vi vänta till 06.45 då de öppnade uppe på Operationsavdelningen. Väl uppe fick jag krama sambon hejdå och jag var den andra personen som blev uppropad och fick mitt rum. På sängen låg strumpor, ett linne, trosor och hårnät som jag skulle byta om till. Nerverna var konstigt nog väldigt lugna.. jag var dock jätterädd för att få dropp i armen då jag är rädd för nålar men Sköterskan Ina var jättesnäll och gjorde mig lugn. Det stack till men det var inte så farligt.

Sedan kom Gewalli in och vi gick igenom vad som skulle göras, han ritade 3 prickar i ansiktet och så ställde jag lite frågor.
Allt gick så himla snabbt. Sen kom narkossköterskan Jonas, som för övrigt var jättehärlig och supertrevlig. Vi pratade hela vägen ner till op-salen och jag sa att det såg ut som Grey's Anatomy och han skrattade "ja det har jag hört förut". Han fick mig verkligen lugn och jag var inte ett dugg nervös.
Deras op-salar är helt renoverade sen knappt ett år tillbaka så det kändes säkert att vara där, det såg ut som ett rymdskepp nästan!

Jag fick andas in syrgas och så sa narkosköterskan att jag kommer känna mig snurrig strax. (Fick narkosen genom dropp) Väntade och väntade men inget hände, började tänka men herregud tänk om detta inte tar på mig. Och precis då somnade jag som en stock!!

Jag vaknade runt 11-tiden och mådde så dåligt, kände mig helt groggig och kunde.inte.få.upp.ögonen. Ville bara sova.
Hade lite ont i näsan, och illamåendet från helvetet. Fick för mycket av en tablett som gjorde mig illamående då jag är ganska liten i kroppen.
En sköterska kom med äpplejuice(?) och en macka, värsta tänkbara att ÄTA när jag bara ville spy. Usch rörde inte mackan och tvingade i mig äpplejuice då min mun var en öken. Sen var det dags att resa mig för att gå på toa. Det gick mindre bra då jag spydde svart vätska från narkosen, men gud vad bra jag mådde efteråt.
Att ta sig till toaletten på 25m var inte det roligaste, inte heller när jag var tvungen att göra det 3 gånger då jag inte kunde kissa de två första gångerna. Fick extra mycket dropp men kunde ändå inte kissa? Att kunna kissa själv är avgörande för att få åka hem, och stackars min sambo som suttit och väntat på mig i 8h vid den här tiden. Tredje gången gillt såklart, så efter det fick jag byta om till mina kläder och blev utrullad i rullstol till bilen. Så skönt med frisk luft.

Väl hemma slocknade jag direkt, och jag mådde så mycket bättre efter det. Orkade prata och titta i telefonen som jag inte orkade på hela förmiddagen.
Min sambo gjorde pannkakor till mig som jag försökte äta, hade alltså ätit en pannkaka på 24 timmar... sen mot kvällen fick jag bokstavligt talat trycka i mig så jag inte skulle svälta ihjäl haha:( Natten var okej, sov i 2h åt gången och sen gick jag upp på toa och sen höll det på så. Sov även med vattenglaset på magen för jag var helt uttorkad i munnen haha. Angående svullnad så är jag svullen, men ytterst lite. Är lite grönblå under ögonen men det syns knappt, även lite svullen mellan ögonbrynen.

Dagen efter op, alltså dag 2 var mycket bättre. Jag är pigg och jag är uppe och går, känner ingen smärta alls och det är så skönt! Känner inte att jag är i behov av att någon måste vara med mig hela tiden, utan mår så bra att jag kan klara mig själv.

Dag 3 så började jag bli gul runt ögonen. Såg ut som att någon kletat maskros i ansiktet på mig! Annars var allt helt okej! Dag 3 slutade jag gå på morfintabletterna då jag inte kände någon smärta alls. Förutom att det kunde strama till vid näsborrarna ibland. Det var då jag började nysa och gäspa mycket, vilket var väldigt jobbigt för mina stackars näsborrar.

Dag 4 och framåt. Efter dag 4 så mådde jag förvånansvärt bra. Vid dag 6 började jag gå ut. Ja, man blev stirrad på, men inte tänker jag ge upp den friska luften för folks konstiga blickar. Jag hade gipset i 2 veckor, vilket är lite konstigt då jag bara sett att andra har gips i 1 vecka. Men jag förstod varför min kirurg valt 2 veckor. Allt hinner nästan läka och det kändes allmänt bättre med det på i 2 veckor, även fast jag aldrig vart med om något jobbigare. Det kliade, och va klumpigt. Ville bara att det skulle bort!!

Dag 14 var kommen och gipset skulle äntligen av.
Jag ville dö. När Gewalli tog av mitt gips ville jag baaara dö. Fy fan va ful näsa jag har. Det va mina känslor sekunden jag såg min nya näsa. Jag var en helt annan person, jag va nära på att svimma. Tur att britsen var i närheten så jag kunde sätta mig ner för jag höll på att trilla i golvet. Det enda jag kunde tänka på var, att mina ögon syns så mycket. Min stora näsa har ju alltid vart i vägen för dem, först har man liksom alltid sett näsan, och sen mina ögon. Men helt plötsligt så ser man mina ögon super mycket, och det känns så jävla konstigt. NÄSAN ÄR JÄTTESVULLEN!!!! Glöm aldrig det. När man tar bort gipset är näsan supersvullen. Min var som en potatis. Sen när jag kom hem kunde jag samla mig och titta noga på min nya näsa. Jag insåg att den faktiskt va rätt fin.
Min sambo fick sig en chock han också, han va tvungen att dricka vatten så han inte skulle svimma haha:(

Samma dag, alltså dag 14, så skulle jag även JOBBA! Alltså tillbaka till jobbet samma dag som gipset åkte av.
Har aldrig vart så nervös i hela mitt liv. Här kommer jag tillbaka med en potatis i ansiktet där huden är helt torr samtidigt som den är oljig och bara så äcklig.
Första kommentaren: ”Men? Skulle inte du operera näsan??” Det kändes ändå bra att komma tillbaka till jobbet och att ingen knappt märkte, även fast det va så stor skillnad för mig! Jag valde att berätta för mina kollegor om min operation då jag hade tyckt det hade vart jobbigt och få frågor om det.

Jag är så nöjd och ångrar det verkligen inte. Kan starkt rekommendera Fredrik Gewalli på APS kliniken, Carlanderska sjukhuset i Göteborg. Vill man ha en kirurg där det känns som en kompisrelation mellan er, så är Gewalli inte den för dig. Jag skulle beskriva honom som osympatisk, tyvärr. Men otroligt professionell. Han vet exakt vad han håller på med. Men jag upplevde honom som osympatisk och lite kall. Han är läkare och utför jobbet, inte för att skaffa en kompis. Typ lite så. Förstå mig rätt, han är jättetrevlig! Men detta är hur jag upplever honom.

Det negativa med min upplevelse på APS kliniken, är deras kundservice/telefonväxel. Det går knappt att få tag på dem. Är faktiskt väldigt besviken på det. Dagar jag behövde ringa både innan och efter operation, va det alltid någon utanför kliniken som svarade och bad om att kliniken skulle ringa upp under dagen. Det tog DAGAR innan de ringde upp, vissa dagar ringde dem inte ens. Jättetråkigt. (När man är opererad får man dock ett journummer man kan ringa om man undrar något, där va det alltid någon som svarade).

TIPS INFÖR OPERATION.
-Nackkudde(!!!!!)
-”Isglasögon” till de svullna ögonen.
-Våt/sminkservetter till ansiktet
-Munspray för torr mun + salivtabletter(räddade mig!)
-Massa kuddar i sängen
-Ha alltid ett vattenglas brevid dig
-Sällskap

KRAM<3