Bukplastik - full - stor dec 2010 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Karl Bremer - mamma395cc

Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 11 men jag gick ändå upp med övriga familjen på morgonen och gosade lite extra med barnen. Innan barnen gick ut till bilen kramade jag om dem länge och så fort dörren stängdes bröt jag ihop och grät.  Tänk om det var sista gången som jag kramade dem, jag fick med andra ord en rejäl släng av ångest. Som tur var gick det över rätt snabbt, behövde nog släppa på nervositeten...

Bussen gick 9:50 och jag var framme strax efter halv elva. När jag anmälde mig i receptionen så kom en sköterska nästan direkt och hämtade mig. Jag fick komma till mitt rum och byta om till morgonrock. Jag fick veta att det nog skulle ta ca 1,5 timme (ca 13:15) innan jag skulle till op eftersom Per fortfarande opererade en annan patient.  Dock skulle jag "ritas på" innan dess.

Eftersom jag även skulle göra bukplastik fick jag en trimmer och gick in på toaletten och rakade bort allt hår på venusberget, en ganska absurd upplevelse, å väldigt osexig

Sen fick jag ta några smärtstillande i förebyggande syfte och sköterskan och satte ett dropp på mig. Nästan omedelbart efter det så kom Karl och hämtade mig för att börja rita på mig innan op. Jag hade några sista frågor som vi gick igenom, sen ritade Per på brösten och Karl på magen, låren och höfterna.

Jag gick tillbaka till mitt rum och narkosläkaren kom dit, han ställde några frågor och sen fick jag följa med honom till op-salen. Klockan var nu ca 11:30 så allt hade gått mycket snabbare än vad de sagt. Jag fick lägga mig på op-bordet och narkosläkaren började förbereda mig. Jag var oerhört lugn hela tiden från att jag kom till kliniken ända fram tills att jag precis skulle somna. Jag hade fått något som gjorde mig alldeles yr och fick rejäl ångest så tårarna började rinna (blev sövd och akutsnittad med mitt första barn och det hänger nog kvar).

Det sista jag minns är att jag säger till narkosläkaren - Se till att jag vaknar igen så jag får se mina barn!  Fick till svar- Va e det för dumheter, det är väl klart att du kommer vakna! (men han sa det inte på ett oförskämt sätt)

Det nästa jag minns är att jag halvt om halvt vaknar ett par gånger i mitt rum och ber om mer smärtstillande. Op tog ca 3 timmar och först vid 20-tiden på kvällen var jag så pass vaken så att jag orkade ringa till min man och syster (efter ca 5 timmar på uppvak). Fick veta att allt hade gått superbra och att Karl hade varit inne och pratat med mig, något som jag inte minns. Jag pratade rätt länge med min syster och var nog vaken i ca 2 timmar innan jag somnade om.

Vid 01 vaknade jag och behövde kissa, 2 sköterskor hjälpte mig upp och jag säger bara FY FAN va ont det gjorde i magen att resa mig upp. Tog mig med hjälp in på toa och när jag satt där höll jag på svimma så sköterskorna skyndade på mig tillbaka till sängen, och att lägga mig ner var ännu värre. Jag fick mer smärtstillande och somnade om.

Vaknade igen vid halv sex och fick lite frukost, vid 7-tiden kom Karl och pratade med mig och sa att allt hade gått jättebra och magen blev skitsnygg, hans egna ord

Jag hade fortfarande väldigt ont och halv åtta "tvingades" jag upp och på med gördeln, å vilken smärta... Jag la mig ner igen och låg blickstilla tills min man kom strax efter åtta. Jaha... upp igen och på med mina egna kläder... Stödd på en av sköterskorna gick jag ner till mig man, och såg ut som Agda 93 år i kroppshållningen... Å där står han, min underbara man och börjar... skratta (!!!) när han ser mig!  Fattar ni!? Jävla karl... jag kunde ju inte skratta själv då det skar som eld i magmusklerna, men jag fattar ju att jag måste ha sett sjukt rolig ut...  Tur för honom att jag är av en förlåtande natur...

Han körde mig hem till sin mamma där jag stannade i en hel vecka för att bara kunna ta det lugnt och läka ordentligt.

Som jag skrivit ett par gånger har jag haft väldigt ont i magen, brösten har jag knappt känt av alls. MEN måste säga att det är såååååå värt det! Jag skulla göra om det utan att tveka med tanke på den otroliga skillnad som det blev!

Kram Mamma395cc