hej! läst runt här utan att ha kommenterat + postat efter min konsultation i januari. och i början av veckan hade jag min operation. gått ner ca 40kg och har därför gjort ett lyft + implantat (jag pendlar tyvärr litegranna i vikt fortfarande pågrund utav PCOS och andra problem med hormoner, och med implantat känns det lite som att de håller formen bättre än med bara ett lyft. dela gärna med er av era erfarenheter av detta om ni har dem)

känner att jag behöver en plats att skriva av mig nu 5 dagar efter op, speciellt om de saker jag känner att jag inte läst jättemycket om. och jag hoppas att om ni inte har hittat det heller hittar det här.

så först och främst, det jag var mest nervös över - illamåendet. har haft spyfobi sedan barnsben och undviker alla situationer där jag mår illa, men det här var faktiskt viktigare denna gång. det var det jag gick runt och oroade mig mer om än smärtan (och oroade mig som fan över det också) men jag kände INGENTING. läste och hörde om så många som mådde illa, också om andra som var oroliga över samma grej men som inte mådde illa. men jag var övertygad om att just JAG skulle inte vara en utav de sistnämnda. men enda gången jag mådde lite illa var när jag tog en pytteliten tugga av mackan de gav mig, och då sa sköterskan att jag inte behövde äta mer. tips, säg till era sköterskor om detta, hjälpte mig jättemycket. hade en fantastisk narkosläkare (som robin williams i patch adams... wow) och han pratade i 10 min med mig om detta endast för att lugna ner mig. mådde heller inte illa av mina smärtstillade, har tagit postafen för säkerhetsskull de senaste dagarna. + illamående armband, avslagen cola och minttuggumin som hjälper mig vid illamående.

och så till smärtan... när jag vaknade smsade jag till min mamma att smärtan var 7/10. jag skakade som fan när jag vaknade vilket jag tror bidrog till smärtan, och värst var nog smärtan i ryggen av någon anledning. men så fort hon satte mig upp i sängen så blev det snabbt 5/10, och resten av op-dagen och fram tills nu har smärtan som mest varit 3-4/10. jag är så, så förvånad. då jag gjorde ett rejält lyft + under musklen förväntade jag mig mer, men någonstans i mig hoppades jag på att det inte skulle vara så illa och jag är glad att det blev så. jag kunde resa mig upp, klä på mig mina kläder själv och röra på armarna redan på sjukhuset. slutade ta morfin dag 3 och idag dag 5 har jag inte ens alvedon. och jag har inte en speciellt hög smärttröskel.

dag 1 (op-dag) till dag 3 var de bästa dagarna, men vid dag 4 började jag känna hur det svider och rycker i mina ärr + bröstvårtor. vilket jag tycker är mycket, mycket värre än den tryckande smärtan andra har väldigt ont av. blir illamående av varje ryck i bröstvårtan, och idag vid dag 5 började det skava och svida i mina ärr under brösten. och när jag duschade dag 3 ville jag döööö. jag älskar dr.pimple popper och har kollat mkt på botched tex, men när det var min egna kropp jag fick se dessa saker på... svimmade när jag tog av mig bh första gången.

sedan duschen i fredags mår jag inte så bra. är glad att se att svullnaden av mina bröstvårtor har gått ner, de såg väldigt "trattiga" och spetsiga ut första gången jag såg dem. den vänstra ser fortfarande ut så men hoppas på det bästa. tycker bara allt är så obehagligt, ryckandet och de stickande känslan i bröstvårtorna, ärr som skaver och dag 4 krampade min muskel kändes det som. ingen smärta, men obehagliga grejer som gör mig illamående vilket ger mig panik haha. har inte hört någon annan förklara det såhär - where's my sisters at?

vågar inte kolla på mina bröst sedan jag svimmade, har smygkollat lite men blir så illamående. är helt gul av blåmärken runt omkring bröstvårtan och mina ärr är ju röda med blod under tejpen. usch, usch, usch. någon annan som tycker detta är sååå äckligt? har verkligen inte haft ont och är så glad för det, men hade verkligen ingen aning om att det är detta jag skulle ha som mest svårt med.

och en annan grej - snus. är helt otroligt beroende av vitt snus, alltså lyft och liknande. ca 1 dosa per dag i snart 3 års tid. sedan min konsultation i januari har jag försökt sluta från och till, och lyckades att vara utan 3 veckor innan op trots att mina papper sa 6 veckor. har försökt hitta alla forumstrådar kring detta men det är lite svårt att hitta info om just specifikt vitt snus, men då det handlar om nikotinet är det ju samma sak egentligen. har läst att det viktigaste är egentligen efter operation, och jag ser allt från 2 veckor, 3 veckor, 4 och 6 veckor som man ska hålla upp både innan och efter.

och jag förstår er alla som säger att "passa på att sluta nu", men nu har jag försökt här i 2 månader fastän jag inte vill och det blir inte lättare. lyckades sluta 3 veckor innan då jag har intalat mig själv att jag får börja igen. så, när skulle ni säga är absolut miiiiinsta tiden innan jag börjar igen? 6 veckor hade varit så nice om jag klarar av, och känner att jag inte är lika sugen när jag ligger här med min amningskudde i min äckliga säng och läker. men om jag håller mig till 3-4 veckor, hur tror ni det påverkar läkningen? jag hör självklart hur dum jag låter och att det bara är små nikotinpåsar, men jag vänder mig alltid till dem i tider som dessa. tmi kanske, men bytte ut mitt godis och matberoende mot snusen för några år sedan - och märker hur jag senaste veckan börjat hetsäta igen vilket INTE heller känns så hälsosamt i detta läge. vill ju inte behöva gå ner mycket i vikt igen och riskera fula bröst igen...

var orolig för att sova på rygg då jag måste sova på sidan, men det har gått relativt bra. dag 1-5 var jag vaken i 2 timmar och sov i 3 timmar fram och tillbaka. längtar till en hel natts sömn, och i natt märkte jag att min kropp lade sig liiiite på sidan av sig självt. trodde jag behövde sova på rygg i månader, men fredrik sa när jag frågade på op-dagen att så fort det känns bra är det ok! blev väldigt glad av detta.

nu har jag kanske klagat lite här, men som sagt är smärtan som mest 4/10 och mitt mående är 6/10! är lite mer nere då jag inte får mycket sömn, och har som sagt ätit mer än vanligt och rört mig mindre vilket triggar igång dåliga vanor (om ni förstår...) men jag försöker vara snäll mot mig själv.

har gått på toa själv, kunnat röra armar, ta mig ut ur sängen sedan jag vaknade från op... och det blir bättre och bättre varje dag. det är inte stelt i ryggen eller trycker emot alls när jag reser mig längre!

och just det - läste mycket om förstoppning av tabletterna! bajsade inget på op-dagen, dag 2 och dag 3 tog jag ett litet glas med plommonjuice och sedan dess har allt varit bra. och jag har ibs och extremt mycket problem med min mage, så är väldigt förvånad!

och hur ska jag avsluta... jo! AMNINGSKUDDE! min nya bästa vän, har fått låna min systers då jag inte har barn men kommer inte ge tillbaka den... underlättat så att sova på rygg + ha sköna positioner när jag sitter upp. kommer sova med den resten av mitt liv (sorry pedro pascal det blir kanske jobbigt för vårat framtida förhållande men nu är det såhär). jag vill aldrig ha hjälp med saker, men har tvingat mig själv att ta emot den de senaste dagarna, låt er själv få hjälp om ni är som jag! de gångerna jag inte har gjort det har jag ångrat det - tex när jag skulle ta av mig bh första gången trots att jag var nervös och det slutade med att jag svimmade...

kommer uppdatera lite här eller i nya inlägg (får se!) under tiden som kommer. kram kram om ni läste allt detta kaoset! nu är klockan 1 och jag hoppas jag kan somna snart trots att ärren skaver.