Nej precis, det kan ju absolut vara svårt att dölja en bröstförstoring 😅 I mitt fall så vill jag göra en ganska diskret förstoring. Har typ alltid vadderade BHar idag som gör att bysten ser betydligt större ut än vad den är. Så hoppas att skillnaden inte kommer vara så tydlig, även om folk kanske kommer misstänka/ana en förstoring. Jaja, det återstår att se :D

Angående manliga chefer så är det säkert många av dem som skulle förstå. De har ju fruar och döttrar osv. Sen om ens chef inte skulle förstå så är ju det också fine egentligen, det är ju ditt val att förstora. Men jag vet, det är så nervöst inför att berätta och man vet ju aldrig hur de ska reagera. I slutändan så är ju detta dock en privat fråga så det bör ju räcka med att säga att man ska förstora/korrigera brösten och att det är anledningen till att man ska vara sjukskriven.

Smart att ha lite mer vadderad bh innan för att vänja sig själv och andra, ska också köra mer på det för att känna in lite😁!

Jo sant, egentligen spelar det ingen roll vad dom tycker och man har ju faktiskt ingen skyldighet att förklara sig. Och som du säger så lär det inte vara första gången ens manliga chef/kollegor stöter på någon med opererade bröst men känns ändå jobbigt. Jag tror faktiskt inte jag vill säga till någon alls egentligen utöver min sambo eftersom jag ändå tänkt mig något väldigt diskret..
Men det är klart man behöver lösa sjukskrivningen 😅

Precis, jag ville egentligen inte heller berätta för någon annan än min man.

Nu är det 7 veckor sen min operation och min mamma har fortfarande inte märkt min bröstförstoring. Hon vet bara om min bukplastik än så länge och jag trodde hon skulle lägga märke till det vid det här laget men jag vet att till sommaren så ser hon garanterat det :D haha.... det är ju ingen liten förstoring liksom med mina 570cc ;)

SkullBabe wrote:

Nu är det 7 veckor sen min operation och min mamma har fortfarande inte märkt min bröstförstoring. Hon vet bara om min bukplastik än så länge och jag trodde hon skulle lägga märke till det vid det här laget men jag vet att till sommaren så ser hon garanterat det :D haha.... det är ju ingen liten förstoring liksom med mina 570cc ;)

Åh är du nöjd med den storleken? Min kirurg föreslog antingen 515 eller 570 så jag är osäker på vilken jag skall välja. Har 425 cc just nu. Hur upplever du själva implantatet, ingen rippling?

Igår fick min mamma reda på min bröstförstoring. Hon blev chockad först men förstod sen ändå varför jag gjort det och hon ville bara att jag skulle vara nöjd. Det enda hon sa att dom kanske var lite stora men så länge som jag är nöjd så var det huvudsaken.
Hon ringde även på kvällen sen och bad om ursäkt ifall hon uttryckt sig dumt eller ifall hon sa nåt dumt. Hon tyckte det var jättefint och med mitt fina hår och fina ögon så blev jag en riktig pangbrud! :D haha.... min mamma är för go! Så hennes reaktion blev mycket bättre än vad jag kunnat förvänta mig. Så jag är så glad och lättad nu när de viktigaste personerna i mitt liv vet och accepterar det.

Jag har berättat för en kollega / kompis som själv har gjort det (frågade henne var hon hade gjort operationen)
Sagt att jag ska göra operation för en kollega men inte vad. (då jag behöver vara ledig och vi är med i samma team så han kommer behöva täcka upp) har dock inte ansökt om semester.
Dock lär jag behöva berätta för chefen. (sommarsemestern är redan satt dock men borde gå ändå)

Min sambo vet såklart. (han säger bara att det är mitt egna val)

Barnen är för små för att riktigt förstå.

Ska berätta för min mamma och min syster. Är lite orolig vad de ska säga (mest då min mamma har gjort en explant för något år sedan)

Vilken bra tråd :) Min generella åsikt är att man som vuxen själv väljer vad man gör med sin kropp och att man inte har någon upplysningsplikt, vare sig till familj, kompisar eller arbetsgivare/kolleger. När jag gjorde mitt ingrepp visste bara min närmaste killkompis, mitt ena syskon och mina föräldrar om det. Till jobbet sa jag bara att jag behövde sjukskrivas pga en operation och att jag inte fick lyfta tungt den närmsta månaden. Jag fick aldrig någon följdfråga om vilket ingrepp det handlade om. Jag var väldigt orolig över hur mina föräldrar skulle reagera. Jag var rädd att de skulle bli besvikna på mig men de blev mest ledsna när de förstod hur länge jag mått dåligt över mina bröst och erbjöd sig, till min stora förvåning, att betala ingreppet(!). De tyckte att jag skulle spara mina pengar till ett lägenhetsköp istället. Jag var oerhört rörd och tacksam över det stöd jag fick från min familj. Det var inget jag hade räknat med. 

Reaktionerna från mina närmsta vänner var blandade efteråt. De flesta var glada för min skull men ett par var besvikna över att jag inte sagt något innan.

Jag har aldrig berättat för kolleger eller nya vänner om ingreppet. Min mans kompisar vet dock om det då han var frikostig att delge sådan information i början när vi dejtade :P 

Wow, vad fint att läsa om bemötandet du fick från din familj, HelenaG!

Jag är av precis samma åsikt, dvs att man inte är skyldig att berätta något för någon. Jag väntade 5 år på att göra en operation för att jag var rädd för vad folk skulle tycka. Sedan kom jag helt plötsligt på att jag behöver ju faktiskt inte gå runt och berätta det för alla och att jag ändå egentligen struntar i vad de tycker. Jag gör ju detta för min egen skull. Nu är jag bara ledsen att det behövde ta 5 år att komma på det... Jag berättade bara för min man, mina barn och mina föräldrar. Jag var också lite orolig innan, men fick bra reaktioner från dem allihop. Sedan har jag berättat för ett par kompisar efteråt, men inte för alla. Om någon frågar tänker jag att jag såklart berättar sanningen.

Jag är nyopererad, opad i tisdags.
Jag har inte sagt nått till familjen (vi är nära) då jag anser att jag inte behöver det. Jag är inte ett barn som behöver be om tillåtelse och därför ser jag inte detta som en stor grej som dom har nån del i. Såklart kommer dem märka och min mamma kommer säkert ha lite åsikter. Det kommer jag helt enkelt bemöta med att jag är en vuxen kvinna som har rätt att fatta egna beslut i alla sammanhang, inklusive min kropp.
Skulle ens relation påverkas pga detta vore det ju helt sjukt, ens föräldrar kan ju knappast älska en mindre för att man fått större bröst.
Somsagt därav också jag inte berättat innan för vad fan spelar de för roll om jag har en B kupa eller D kupa? Är det nått man måste informera om ? Hade ju lika gärna kunnat förstora tuttarna genom att proppa min bh full med bomull varje dag liksom, men det behöver man ju inte informera om
Tycker det är viktigt att komma ihåg dessa punkter och inte göra det så svårt för sig själv.