Bröstförstoring apr 2011 - Citadellkliniken - Landskrona Johan Nordquist - anonym

Den 26 april var det min tur. Jag hade länge räknat ner och nu äntligen var det min tur.

Kl 12.30 skulle jag infinna mig på kliniken. Tyckte inte alls om tanken att vara där så sent.

Ingen mat, ingen dryck, inget kaffe inget nadda. Önskade att jag fått en morgontid.

Iaf, min som fyllade år denna dagen så jag satte kl på 7.00 för att göra frukost på sängen till honom.

När kl sen var 9.30 blev min sambo hungrig och ville äta. Jag valde då att gå ut för att inte bli frestad eller så.

10.15 var jag tillbaka. 

Vi hade bestämt att vi skulle åka runt 10.30 - för hellre förtidigt än försent.

Vi hade en resa på ca 8 mil enkel.

Vi gick ut till bilen med våra väskor. Grannarna trodde nog att vi skulle på långsemester, haha.

Men sambon och sonen skulle ju också med och de skulle sova på hotel. Ena väskan gick åt för bara xbox och teknik, pojkar alltså.

Kl 11.30 var vi på kliniken. En hel timme förtidigt. Jag var fortfarande inte ett dugg nervös.

Mest otålig, OCH irriterad, hungrig och röksugen.

När kl var 12.33 hämtade Mia mig. Vi gick snabbt igenom operationen, jag lämnade min hälsodeklaration och jag betalade operationen jag valt att lägga till, sy ihop mina tidigare 18mm hål i öronen.

Lite problem hade hon att få ut rätt kvitto och annat.

Hon berättade nu vad som skulle hända.

Vilka mediciner jag skulle få, rummet, duschen, ja allt som jag behöved veta.

Nu var det dax att ta sig till mitt rum, träffa ssk som jobbade denna dag.

Vi plockar upp mina killar i väntrummet och redan då var allt Mia sagt bortblåst.

Sambon frågar vart vi ska och varför - jag bah - Ja vi ska eeeeh eeeh, ja Mia berättade men jag minns inte.

Haha hjärnsläpp.

Väl uppe på avdelningen slog doften av kaffe mig som ett hårt slag i ansiktet.

Ja jääävlar vad kaffesugen jag var.

Ssk presenterar sig och jag blir överlämnad av Mia och visad till mitt rum - 21.

Jag fick ett singelrum. Vad jag ahr förstått så finns det både och.

Jag skulle nu duscha av mig och tvåla mig. Av med kläderna och in i duschen.

Sambon fick hjälpa mig med ryggen.

Färdig och steriliserad kommer ssk in igen. Nu får jag dropp i handen. Fick även rogivande medicin som smakade kött fi fan.

Jag passade även på att fråga när det var dax för min op. Nu var kl 13.00.

"Om ca en timme, han opererar en nu, sen är det din tur".

Jag blev extas - om en timme har jag bröst - ofattbart :D

Jag la mig ner i sängen slog på tv, småprattade med man och son. Sen blev allt lite suddigt och jag trött.

Ssk kom då in och berättade att det kommer ta lite längre tid då Dr Johan hamnat lite efter.

Hon skulle kolla upp hur de låg i tid. Tiden gick, och gick, och gick.

Sambo och man gick, de skulle checka in, äta och lite sådant. Jag skulle skicka när jag var klar så kom de tillbaka.

Tiden gick lite till, jag somnade, jag vaknade tiden gick - SEN kl 17.30 kom en narkosssk och hämtade mig.

Hon la värmemadeasser i min säng sen gick vi ner till op sal.

Fortfarande inte nervös. Trodde jag skulle vara hyper ju.

När vi kommer ner ser jag tre sängar, med tr kviddande tjejer.

Minns att jag kände mig så dum som tittade, men kunde inte låta bli.

Fnittrade för mig själv, för det såg så surralistiskt ut.

In på opsal - öppet, vitt, och utsikt mot vatten.

Narkosssk informerade mig och jag kände mig trygg.

Jag sa då att jag var supernojig för att inte vakna igen. Hon svarar då , "Jaså de flesta är supernojiga för att vakna under narkosen". Ja jo men tack, haha. Det hade jag ju inte ens tänkt på.

Nu kom Dr Johan in som ett yrväder. Han kändes stressad på något vis.

Han hälsade, log och började rita. Men även om han kändes stressad kände jag mig stensäker med honom.

Han luktade även precis som min sambo, vilket var väldigt rogivande. Så vart han klar, och jag lägger mig. Tar några djupa andetag och vaknar med en sån jävla smärta... 

Jag trodde jag skulle dö. Trycket och smärtan över bröstet var otroligt obehagligt.

Jag fick smärtstillande flera gånger om. 

Efter ett tag blev jag flyttad till mitt rum. 

Messar min sambo direkt, även om jag inte var helt klar i min skalle. Jag ville ha honom där.

Han kom samtidigt som ssk, men helt ärligt minns jag inte så mycket av något som hände de närmsta timmarna. 

Jag minns att jag skulle gå o kissa. Ssk hade informerat mig att jag skulle ringa på klockan när jag ville gå på toa, men jag hade ju min sambo där. Bad honom hjälpa mig och tog bort pulsmätaren på mitt finger.

DEt började då tjuta något hysteriskt och två ssk bokstavligen flyger in genom dörren på 5 sekunder. Jag skojar inte. 

Det var snabba puckar kan jag säga. De sa åt mig att jag skulle ju ringa, men jag sa då att jag behöver ju inte störa när sambon kunde hjälpa mig. Men det skulle jag visst.

SSk informerade mig att det kan ta ganska lång tid att kissa efter op, så bli inte orolig om du sitter länge.

Snurrig i bollen och med dropp i handen tog det runt 10 sekunder innan jag kissade.

Nu är timmarna åter igen suddiga, sov nog en stund också.

Min sambo fick senare även mata mig, haha. Vilken syn.

Natten var ett rent jävla helvete. 

Morfintabletterna hjälpte knappt, jag kunde inte sova. När kl var halv 2 fick jag sömntablett. Hjälpte inte.

Sov 10 min, vaken 1 timme.

När kl var 6 ringde jag på ssk för mer smärtstillande.

Jag fick då även min frukost.

Jag messade min sambo att han skulle skynda sig att checka ut för jag saknade honom.

Halv 9 kom min sambo, kvart över 9 kom Dr Johan. Han såg impad ut av sitt arbete, men det hade jag oxå varit om jag varit honom.

Han lindade mig igen - obehag.

När han var klar - då gav jag honom en stor kram och tackade järtligt för bröst och ömhet.

Han svarar då, Om kvinnor vill ha ömhet och värme - släng dom i ett element.

Typiskt Dr Johan !!

Kommande 3 dagar vill jag bara dö, köra revers på allt ihop...