Jag har satsat på att ha luftiga plagg så att det inte syns (sen spelar ju storleken roll förstås också). Jag går faktiskt runt i pyjamas dygnet runt hehe. Opererades 9/1.

Har sagt till barnen att jag har gjort illa ryggen och det blev faktiskt inga följdfrågor på det. De funderade lite över varför jag åt så många mediciner för någon dag sen. Och de har fullt accepterat att jag inte kan hjälpa dom med saker som jag brukar.

Mina barn är 3 och snart 7 år gamla.
Jag kände inte för att ljuga eller försöka låtsas som ingenting, även om jag gjorde en diskret förstoring så kändes det naivt att tro att barnen inte skulle märka någonting då det ju förstås är skillnad som till o med en treåring hade sett i duschen osv.

Jag berättade vid middagsbordet, dagen innan. För att inte bygga upp en grej som skulle funderas över för mycket innan själva operationen.

Jag berättade att efter att man har fött barn och ammat så kan brösten bli tomma, inte alltid men det händer. Man kan då fylla på brösten igen om man vill, jag berättade då att jag ville fylla på mina bröst lite för att dom inte ska vara tomma.
Att det är en operation, att jag har valt att göra detta själv och att det inte är något som man ”måste” göra bara för att brösten är tomma, men att det är något jag vill göra. Sedan berättade jag att jag kommer att ha ont efteråt och kommer att behöva ta det lugnt.
Detta togs bra, inga följdfrågor kring brösten eller liknande endast lite oro kring min narkos för den stora tjejen. Men den oron blev ju kort då jag berättade så nära inpå och hon snabbt kunde se att jag mådde bra och hade vaknat som jag skulle. 😊

knasigakarin wrote:

Mina barn är 3 och snart 7 år gamla.
Jag kände inte för att ljuga eller försöka låtsas som ingenting, även om jag gjorde en diskret förstoring så kändes det naivt att tro att barnen inte skulle märka någonting då det ju förstås är skillnad som till o med en treåring hade sett i duschen osv.

Jag berättade vid middagsbordet, dagen innan. För att inte bygga upp en grej som skulle funderas över för mycket innan själva operationen.

Jag berättade att efter att man har fött barn och ammat så kan brösten bli tomma, inte alltid men det händer. Man kan då fylla på brösten igen om man vill, jag berättade då att jag ville fylla på mina bröst lite för att dom inte ska vara tomma.
Att det är en operation, att jag har valt att göra detta själv och att det inte är något som man ”måste” göra bara för att brösten är tomma, men att det är något jag vill göra. Sedan berättade jag att jag kommer att ha ont efteråt och kommer att behöva ta det lugnt.
Detta togs bra, inga följdfrågor kring brösten eller liknande endast lite oro kring min narkos för den stora tjejen. Men den oron blev ju kort då jag berättade så nära inpå och hon snabbt kunde se att jag mådde bra och hade vaknat som jag skulle. 😊

Gjorde liknande som Karin här ovan ☺️ mina barn är nästan 4 och 1,5 år ☺️ 1,5åringen fattar ju inget än, men 4-åringen fattar och hon förstod men blev lite orolig. Men vi förklarade och pratade med henne om det och nu är det lugnt.

Tror det bästa är att vara ärlig, för mig handlade det mycket om att dem skulle förstå varför mamma inte kunde kramas, lyfta och hjälpa till som vanligt.

Jag har funderat på samma sak. Mina barn är 5, 8 och 9 år gamla och jag ska ju göra en mommy makeover så de kommer se skillnad när man skurit i både mage och bröst. Men jag kommer vara så ärlig mot dom som jag kan och även om dom kanske tycker det låter läskigt så tror jag att det blir bättre i längden att bara vara ärlig och rak mot dom. Men det känner man ju själv vad som blir bäst för ens egna barn.

Faktiskt varit väldigt ärlig här hemma och sagt att efter jag ammat så ser mammas tuttar inte ut som de en gång gjorde och därför har jag nu opererat dem för att få dem lite som hur de såg ut innan. Kändes bäst så för att gömma dem kändes inte som ett alternativ de ser ju ändå och även sen i badhus osv. Mina barn tog detta bra vid ålder på 7 och 12

Det kändes självklart från början att inte berätta. Men jag har en sjukdom sen innan som gör att det inte är helt orimligt att jag behöver vila och inte kan lyfta osv. Så istället för att det var en ny sak att jag äter medicin kommenterade barnen att det var annan medicin än tidigare :)

För barnen hade det annars varit naturligt att berätta för vem som helst (tex förskolepersonal) att mamma har opererat sina bröst. Vilket jag vill undvika... Det är en stor skillnad på mig också men nu i början tänker jag ha lite luftigare kläder. Min plan är att duscha på kvällarna när barnen har somnat :) Längre fram när de är lite större så är det ingen hemlighet tänker jag, ifall det dyker upp på något vis :) Hoppas du hittar vad som känns bäst för dig!

Mina barn är i precis samma ålder som dina.
Jag sa före operationen att jag skulle operera brösten och att jag kommer ha ont ett tag.
Vi har en ganska öppen dialog om allt här hemma, såklart efter barnens förståelse, men kroppen är något vi pratar ofta om då jag jobbar med kroppar, 5 åringens största intresse är att kolla förlossningsvideor med mig.
Sen insåg jag även att jag kommer ha väldigt svårt att dölja mina på något vis då jag gått från en väldigt urammad b kupa till att lägga in 825cc corsé.
Barnen har varit positiva till förändringen och inte haft några följdfrågor till mig vilket jag varit tydlig med att dom måste fråga om dom undrar eller tycker något verkar konstigt.
9 åringen har sneglat lite underligt några gånger och fnissar men dom andra två hat varit helt oberörda.