Vad tråkigt att du inte kände dig lika taggad efter konsultation. Men är ju mycket känslor kopplat till detta så är inte konstigt att man funderar en massa om allt runtomkring. Vad jag läst mig till och den informationen jag fått från nordiska kliniken där jag ska opereras i december så får man inte träna något alls på 6 veckor, efter 6 veckor får man börja träna underkropp. Efter 12 veckor får man träna överkropp men ska avvakta 6 mån innan man tränar rena bröstövningar.

Jag är också 1,58, väger 55 kg och är petite men ändå atletiskt byggd. Jag vet så inställt på 245 cc men då jag är helt platt nu i princip så sa kirurgen att mindre än 300 hade blivit konformat på mig och bröstvårtorna hade pekat utåt. När jag testade 300 såg de lite små ut tyckte jag så vi testade 355 och de kändes bättre. Enda skillnaden är ju nån matsked och skillnaden då är att profilen blir full istället för demi och jag får lite mer överpol och bröstvårtorna åker uppåt lite. Välbehövligt i mitt fall. De allra flesta brukar ju ångra att de inte tar en storlek större så tror absolut inte du behöver va orolig för att de ska bli stora. Sen kan ju en och samma storlek upplevas så otroligt olika på olika personer. Jag blir nervös när jag ser bilder på kvinnor med samma storlek jag ska ha, där vissa bröst ser gigantiska ut.

Det är normalt att bli känslosam i samband med såna här ingrepp varesig innan man gjort det samt efter.

Angående storleken tror jag absolut du kan vara lugn, man brukar oftast uppleva att man kunde tagit större. Jag hade absolut kunnat ta lite större utan att känna att det på något sätt hade blivit onaturligt och då var naturligt resultat det viktigaste för mig.
När det kommer till läkningstiden så är det ju väldigt individuellt och från klinik till klinik.
Oftast brukar du va ganska i form för vanlig vardag och jobb efter 2 veckor, efter 4-6v har jag för mig jag fick börja träna underkropp men inte fören 6-9v fick jag börja med överkropp och som tidigast 3-4 månader fick jag börja träna rena bröstmuskler och springa osv. Dock har jag inte kommit igång alls med träningen ännu.
Sen är det ju lite beroende på placeringen på implantatet, lägger du bakom bröstmuskeln så är återhämtningen lite längre än framför muskeln. Finns för och nackdelar med båda så var noga med att läs på om det och prata med din kirurg också om skillnaden :)

Hej Juliia,
Hoppas allt är bra 😊
Jag känner igen mig i det du beskriver med känsligheten, kan det vara så att du inte är riktigt redo än, att du behöver ta det lugnt och fundera igen om och när och hur du verkligen vill genomgå en bröstoperation?

Det är ändå ett ingrepp på kroppen och kommer förmodligen att vara ganska tufft under läkningen med alla begränsningar i sitt vanliga fysiska liv, så tänker att det är viktigt att vara motiverad och grundad i beslutet för att må bra och ha tålamod i processen (särskilt om man jobbar med träning).

Jag jobbar också med träning så förstår dig helt, och tycker att läkningen är utmanande mentalt måste jag säga (nu 3,5 vecka efter op).
För att göra en lång historia kort, efter ett antal konsultationer hittade jag en kirurg som förstod mig och vågade vara ärlig med riskerna, hon rekommenderade framför muskeln, för jag kan verkligen inte riskera mitt yrke med muskelpåverkan och komplikationer kopplat till funktionen i muskeln. Det är extra viktigt att fundera över riskerna om du jobbar med kroppen tänker jag. Och att hitta en förstående och ärlig kirurg som du kan bolla dina frågor med så väl innan som efter op.

Jag planerade in operationen nu i december då jag visste att jag hade 8 veckors lucka till nästa jobb. Och min kirurg sade att vi kommer behöva göra en variant med ”dubbla sport-bh:ar och rulle” (vad nu det betyder, vi ska gå igenom det nästa vecka☺️) för att inte riskera töjda fickor. Först efter 12 veckor är brösten helt läkta och du kan med säkerhet träna fritt med hopp, löpträning etc. Vet inte på vilket sätt du jobbar med träning, just hopp och studs är största risken fram till 12 veckor, styrketräning går bra tidigare (framför allt vid framför muskeln då ingen skada orsakats på muskeln).

Ang smärtan är den så olika för alla, för mig har det inte varit några problem alls, det tuffa har varit i begränsningen när det kommer till rörelse, att behöver hålla mig själv tillbaka hela tiden.

Stygnen verkar vara olika på olika kliniker, jag fick suturer som absorberas av kroppen, så inget som behöver tas bort. Ärren är otroliga redan, min kirurg sade 2,5cm men upplevde dem som ännu kortare när jag tittade med spegeln vid tejpbytet igår (man byter tejp själv ca 1gång/v).

Summa sumarum, fundera igenom allt för dig själv först, det ska så klart kännas bra och kul innan man väl tar steget 😊
(Går bra att skriva i PM om du undrar något specifikt med tanke på jobbet)