Jag hade hunnit bli 49 när jag tog beslutet att göra OP. Har haft knappt ett A hela mitt liv. Nu 5 månader efter OP så undrar jag varför hade jag väntat så länge. Under konsultationen hade jag inte förberett mig alls utan sa bara att jag önskar lagom bröst till min kropp. Jag har fått 440 och de är verkligen proportionerliga till min kropp. Ingen i min omgivning har märkt att jag har gjort det, men alla kläder sitter så mycket finare på mig så jag är en av de som är glad över beslutet. Gå på konsultation och fundera ordentligt efteråt. Lycka till

Tack för ditt svar! <3
Min tanke har hela tiden varit att byta ut. Nu börjar jag fundera i andra banor. Men jag är bara i starten av mina funderingar. Får se vad det hela landar. :)

Som andra skriver är det nog individuellt hur man känner med implantat. Jag gjorde mina 2015 och la in 250 cc i varje. Jag har trivts väldigt bra med dem till och från. Det har nog berott på tillfälle. Estetiskt tycker jag dom är fina och jag trivs väldigt bra med dem utseendemässigt. Men som någon tidigare skrev känns dem obekväma, liksom lite ivägen. Jag går i princip aldrig utan bh, vilket jag älskade tidigare. Jag älskade att sova utan bh, vilket jag aldrig gör längre. Jag ligger sällan på mage då jag upplever det som obekvämt. Jag har också märkt med tiden att jag har känt mig mer och mer obekväm med att använda urringat (sitter nog bara i mitt huvud). Därtill är jag ganska aktiv men måste alltid ha en rejäl stadig sport-bh vid träning. Annars känns det obehagligt.

Jag saknar mina naturliga bröst och går numera i tankarna på att ta ut mina. Jag ångrar inte att jag gjorde mina, men känner mig nog lite klar med dem 😊 hade jag aldrig gjort mina hade jag nog alltid gått runt och funderat på att göra dem.

Hej. Jag har också fundera länge på att göra en förstoring. Tycker det är jättesvårt att bestämma sig. En del tycker inte att jag ska göra det för att jag inte fått några barn än och är fortfarande ung. Men samtidigt vet jag inte om jag vill ha barn och de går ju plocka ut dem såfall om man måste. Sen vet jag inte hur stora ärr det blir mm. Det där är jättesvårt beslut och man måste verkligen tänka en två tre gånger minst

Hej! Nu är ju detta en relativt gammal tråd och kanske har du redan fattat ditt beslut men tänker att jag svarar ändå eftersom andra som har liknande funderingar kanske läser :)

Jag gjorde en bröstförstoring 2013 när jag var 23 år. Lade in 275 cc i ena och 300 cc i andra, Mentor mellanprofil, framför muskeln. Jag hade lätt tubulära bröst och egentligen var det just formen och att jag tyckte att mina vårtgårdar var stora i förhållande till brösten som var anledningen till att jag ville operera mig. Jag hade alltså inga problem med storleken. På den tiden var jag väldigt smal; 168 cm och vägde 53 kg. 2013 tyckte jag inte att man pratade så värst mycket om nackdelarna med silikonbröst. Visst, man hade hört att vissa implantat hade återkallats osv men inte så mycket mer än så. Jag tyckte att det kändes riskfritt att sätta in dem utifrån hur det pratades om det och vad kirurgen sa. Hur som, jag blev nöjd med resultatet. Såg dock betydligt större ut i kroppen efter att ha satt in dem trots att jag egentligen inte valde så stora implantat. Eftersom jag hade satt dem framför muskeln och inte varit så värst noga med att använda bra bh:ar så blev brösten med åren väldigt hängiga. Det började bli jobbigt, framförallt på sommaren då jag tyckte att det blev väldigt varmt och svettigt med dem. Jag började också känna att de inte kändes som en del av min kropp längre och att det kändes märkligt att ha dem. Utöver detta kände jag också att de liksom inte "var jag" längre då jag har förändrats mycket som person sedan jag satte in dem. Utöver allt detta fick jag även ryggproblem vilket jag tror berodde på brösten samt symtom på breast implant illness. Jag kände under flera år att jag ville ta ut dem och 1 november var det dags. Jag har gjort en bloc (alltså att man tar ut implantat och kapsel i ett stycke) samt gjort ett lyft. Vet ännu inte hur det ser ut men jag känner faktiskt inte att jag bryr mig så mycket. Det kändes helt rätt att ta ut dem.

Jag ångrar inte att jag opererade mina bröst, för det är som det är liksom. Jag hade däremot sluppit lägga drygt 100 000 kr på onödiga bröstoperationer om jag inte hade blivit så påverkad av skönhetsideal. Inför att jag skulle ta ut implantaten letade jag fram bilderna som togs inför bröstförstoringen och jag blir nästan lite ledsen när jag ser dem, ledsen för mitt 23-åriga jag som inte förstod att mitt värde inte satt i mitt utseende. Dessutom såg de ut som helt normala bröst. Problemet var ju bara att de gemene brösten aldrig visades upp, utan man såg ju bara helt runda, perfekta bröst.

Innan man gör en bröstförstoring tycker jag att man ska fråga sig själv varför man gör det. Jag trodde att jag gjorde det för min egen skull och det gjorde jag väl delvis också, men jag förstod inte hur mycket skönhetsidealen hade påverkat mig. Sen ska man också vara medveten om att man kommer att behöva operera sig igen; om inte ta ut implantaten så behöver man (oftast) byta minst en gång som jag har förstått det. Och slutligen tycker jag verkligen att man ska läsa på vad det är man egentligen sätter in i sin kropp och hur det kan påverka kroppen. Jag tycker att breastimplantillness.se är en bra sida. Kanske är skrämmande att läsa innan en operation men hellre att man är informerad om riskerna och påläst så att man gör ett informerat val.

I slutändan så är kroppen bara en kropp. Den är inte den vi är och vårt värde sitter inte heller i den.