Nyhet på POF! Nu kan du ladda upp bilder och videor direkt i forumtrådar.
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

26 nov, 2013

Att det ska vara så svårt att träffa nya vänner!!

Övrigt ämnesrelaterat
Är det fler som har det som jag? Jag är 29år och en helt vanlig, glad och trevlig tjej som jobbar, tränar, har en underbar sambo och även vissa "ytliga" bekantskaper.. Men jag saknar en riktig kompis! En riktig vän som man hade när man gick i skolan, jag har tappat kontakten med tidigare vänner när jag var iväg under några år och jobbade utomlands och det känns som om det är så jäkla svårt att hitta nya riktiga vänner.. Suck, det kan väl inte bara vara jag som känner så här??  Känns faktiskt riktigt jobbigt att känna sig så ensam ibland :(

Sortera efter

9April profilbild

9April

Man ·

26 nov, 2013

Mmm, det blir svårare o svårare känns det som. Folk har sitt eget o öppnar inte gärna upp för nya. Man måste verkligen ligga i själv för att det ska bli nåt. Själv märker jag att folk/vänner har mkt omkring sig. Det blir sällan man umgås när man har familj o jobbar...
Gilla
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

26 nov, 2013

Jag vet, och jag vet ju själv hur det är, att man har knappt tid till annat när man väl kommit hem från jobbet och gymmat, ätit osv.. Men det är trots allt så att det känns som om precis alla andra har många nära vänner som de litar på och delar allt med.. Jobbig känsla när man känner att man är den enda som INTE har det så.. 
Gilla
Miss Dragon profilbild

Miss Dragon

Kvinna ·

26 nov, 2013

ansluter till klanen, det är verkligen skitsvårt att hitta en sån där sann vän man kan prata om allt med. särskilt efter att barnen kom. Får man barn tidigt oxå så försvinner ju de där självklara umgängena som tycker man blir tråkig och undandragen. Jag/vi min sambo och jag har fått söka nya kontakter som är i samma läge i livet. Barn iskolan eller ungefär lika åldrar på barnen. Då finns förståelsen där och det e inget konstigt en lördagkväll att man e dötrött med gnälliga barn och man får skippa efterätten och gå hem och sova istället ;-) Turligt nog har de familjer vi umgås med mest lika dant liv som oss själva och lämnar gärna bort barnen nån kväll ibland och käkar middag eller går ut/ åker iväg och har skoj utan barn. och då är det inte massa barnprat!. det får man så det räcker till vardags ;-) Men en sann nära vän att prata ALLT med det e long time no see...
Gilla
Lassy profilbild

Lassy

Kvinna ·

26 nov, 2013

Jag vet precis hur du känner det. Efter ett par turer till andra städer har jag mest jobbrelaterade vänner men inte nån nr 1 vän att ringa i alla lägen. Visst kan man skylla på tiden gymmet och jobbet tar men det är nog inte hela sanningen. Tur att man har världens bästa sambo och ett väldigt socialt jobb som väger upp en del
Gilla
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

26 nov, 2013

Miss Dragon: Jag kan inte relatera till hur det är med barn men kan tänka mig att mycket av orken försvinner och att det är enklare att umgås med andra som också har barn ;O) men eller hur saknar man någon som alltid finns där och som vet allt om en eller som man iallafall känner att man KAN berätta allt för! 
 
Lasse: Det är så oerhört lätt att tappa kontakten och inte alltid så lätt att ta upp den igen,,, Jag har flera av mina gamla närmsta vänner på facebook fortfarande men det är inte samma sak som innan.. De har gått vidare och jag känner av på stämningen att det inte riktigt finns plats för mig i det nya gänget, tråkigt men sant.. I något fall har man träffats och den vänskapen man tidigare hade känns som bortblåst, som det så fint heter har man vuxit ifrån varandra :( Jag kan prata med min sambo om allt och vi är nog varandras bästa vänner, men det finns en del saker man inte gärna vill ta med honom ;) Rena tjejsaker eller helt enkelt när man har tjafsat, det behövs någon annan helt enkelt ;)
Gilla
Erika profilbild

Erika

Kvinna ·

26 nov, 2013

Vet också hur det är, för mig räckte det med att jag flyttade bara några mil för att vännerna skulle försvinna. Det var tydligen för jobbigt att åka och hälsa på mig och jag skulle alltid komma till dem på deras villkor, vilket jag tröttnade på ganska fort.
Gilla
Harley profilbild

Harley

Kvinna ·

26 nov, 2013

Jag har vänner men de har sina vänner och jag hamnar nästan alltid utanför. Jag bjuder alltid in till tjejmiddagar, middagar, filmkvällar, fester osv men ingen bjuder mig eller min sambo. Vi är paret som aldrig blir medbjudna på parmiddagar, ångesten inför nyår är hemsk, förra året satt vi ensamma hemma :(
Gilla
Miss Dragon profilbild

Miss Dragon

Kvinna ·

26 nov, 2013

MissMaddis: Ja visst är det bekvämare. Men vi har "provat" flera andra par med barn att umgås med och det visar sig tydligt efter ett tag vilka man klickar med utöver barnen och det är väldigt viktigt annars är allt bara falskt och bekvämt för man inte har nån annan. Precis som du inte kan relatera till familjegrejen, lika dåligt kan jag till livet utan :) (fick barn vid 20) en stor nackdel med det där "parumgänget" och att alla känner varann väldigt väl är att man inte riktigt kan säga vadsom helst till varann. eller ta upp "problem" i relationen på ett bekvämt sätt (?). Så som man vill med en riktigt nära tjejkompis man har utanför sitt förhållande eller vad ma ska säga. det blir liksom inte riktigt bekvämt med alla ämnen.. som lasse : tack o lov för ett socialt jobb, det räddar mycket.
Gilla
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

26 nov, 2013

Erika: Det känner jag igen, att alltid vara den som ska ta sig dit de bor tröttnar man på riktigt fort! 
 
Miss Dragon: Jag och sambon är väldigt bra vänner med flera andra par, men precis som du säger känns det lite osäkert huruvida man ska ta upp personliga problem (tex om sin relation) med tjejerna där.. En av kom till mig för några veckor sedan och sa att hon behövde prata om att hennes man varit otrogen, och det har verkligen känts konstigt att träffa dem båda sedan dess då jag vet att hon inte berättat för honom att hon vet! Jag blir frustrerad då jag verkligen gillat honom och trott väldigt gott om honom och deras relation, nu är man ju för fasiken rädd att man ska försäga sig eller att han ska märka att jag beter mig konstigt runt honom :( Hon vågar inte ta upp det med honom och det sätter mig i en så jobbig situation.. Så ja, det kan bli jobbigt med "parvänner" ;)
Gilla
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

26 nov, 2013

Harley: Usch det måste vara jobbigt, har du någon gång frågat nån av dem varför de inte bjuder tillbaks?? Känsligt ämne att ta upp men jag hade blivit riktigt irriterad på det till slut och inte kunnat hålla tyst! Om de nu kommer när ni bjuder så vill de ju umgås tycker man..?
Gilla
idae_ profilbild

idae_

Kvinna ·

26 nov, 2013

Du kanske kan hitta nåt fritidsintresse eller nåt? De känns som sen man gick ut skolan splittras man,en del flyttar och har annat för sig. förstår dig, jag har flera ytliga men bara 2 nära. Och inte ens dom är så nära som de va förut :( så du är inte ensam. De finns fler därute som känner som du<3
Gilla
Miss Dragon profilbild

Miss Dragon

Kvinna ·

26 nov, 2013

MissMaddis:Usch vad jobbig situation med vännerna det blev för dig. Vilken rävsax, det vill man ju verkligen slippa sitta i. . Samtidigt som man vill stötta tjejen i fråga så vill man ju inte avslöja nåt för mannen som man oxå är god vän med. Hua! En hypnos så du får glömma alltihop kanske ;-) Det du kan trösta dig med att det e ju inte ditt fel att du hamnat där, tjejen kunde ju tänkt till innan hon tog upp det med dej. Eller ännu bättre, killen kunde get tusan i o va otrogen.
Gilla
Missmaddis profilbild

Missmaddis

Kvinna ·

27 nov, 2013

Miss Dragon: Japp en hypnos hade suttit fint ;)
 
Idae_: Jo jag vet att det vore ett bra sätt, får bara försöka hitta tiden! Gymmar 4ggr i veckan och där är man inte direkt på det mest sociala humöret, har ridit en väldans massa år så kanske får ta upp det igen :O) Skönt att veta att man inte är ensam om att känna sig ensam, kram <3
Gilla
Eliza profilbild

Eliza

Kvinna ·

27 nov, 2013

Nu tillhör jag den tursamma skaran som har en bästis som äntligen flyttat tillbaka efter flera år utomlands och då vi bara sågs 1 gång/året.
Men under dessa år var det såklart en stor tomhet henne. Mitt tips när man vill skaffa nya vänner "på äldre dar" är att börja med en lagsport :)
Det öppnade upp för många nya vänskaper för mig där flera av dom idag är tjejer jag känner att jag kan prata om allt med. Nu har min bästa vän också gått med i samma lag och cirkeln är sluten. Jag tvingades öppna upp mig inför nya vänskaper och hon anpassade sig och hakar på. Win win!
Gilla
Marina profilbild

Marina

Kvinna ·

27 nov, 2013

Jag tror det är den eviga tidbsbristen och känslan av att behöva prestera nåt för att vara nån som gör att folk inte orkar. Helt nya vänner bjuder man ogärna in till ett ostädat hem på mariekex och nescafé, men det var visst allt som fanns hemma och jag orkar inte städa, vill bara prata med nån en stund över en kopp kaffe... Bästa väninnan sen barnsben kan däremot lätt titta över även då. OM hon inte bor långt bort nuförtiden förstås...
 
Har man inte lyckats hänga fast vid de vänner man skaffade som barn/tonåring, finns plötsligt inte "resurserna" att skaffa fler/nya. Ofta har man ju flyttat ifrån sin gamla miljö också, pga jobb t ex.
Och på jobbet undviker många att blanda ihop jobb och privatliv (det vete 17 varför - det är väl toppen att jobba ihop med goda vänner? - men kanske är man rädd att det inte ska klicka och sen bli ännu värre på jobbet?). Många av jobbkompisarna HAR förstås redan ett umgänge (födda på orten...) och hinner inte med fler, och hur man då bäst gör som nyinflyttad är inte enkelt att reda ut. Det räcker ju inte att en vill umgås för att två ska bli vänner. Ibland finns det helt enkelt heller ingen på jobbet man ens är intresserad av privat.
 
Jag är en väldigt social och utåtriktad person, och även om jag inte måste ha folk omkring mig jämt utan tvärtom kan trivas med en dag helt för mig själv, så lever jag upp när det är mycket folk och har lätt för att prata med allt och alla. Men jag flyttade till Göteborg 1998 och kände inte en kotte - och det tog ändå enorm TID att träffa vänner.
Dessutom har den som kom att stå mig närmast (och gick att bjuda hem på mariekex) flyttat utomlands nu. :/ En annan nära väninna hade alltid fullt upp med familjens oregelbundna arbeten och barn - och nu är hon nyskild och nykär, så nu ser jag henne inte ofta alls, även om ambitionen egentligen finns från ömse håll. DET ska väl bli bättre däemot hoppas jag - nu har ju även hon barnfria dagar precis som jag - så var det aldrig innan. F ö är min f d man, min dotters pappa, en av mina bästa vänner och han bor nära, så där blir det faktiskt en del vänskapligt umgänge, vi bjuder hem varann på middag när det råkar räcka till fler t ex. Eller bjuder på kaffe när man ändå ska ses för att hämta en gympapåse el dyl, och byter tjänster med varandra. Lyckligt skilda, kan man väl säga att vi är. :)
 
Jag brukar vidare vara den som bjuder in alla mina bekanta tjejer till tjejkvällar med tacos (är värdelös på och ointresserad av själva matlagningen), och jag säger alltid att det är öppet för vänners vänner med just för att det är kul med nya människor, och beroende på vilka som kan komma loss blir vi allt mellan tre och femton. Men det är alltid jag som tar initiativet. Varje gång säger nån att nästa gång är vi hos mig, nu kan ju nån annan än du bjud in..! Men det händer aldrig.
Å andra sidan är det ett bra tillfälle att bjuda in nya "lösa bekanta". Det är två tjejer på mitt gym som alltid verkat så himla sympatiska, och jag har sagt det rätt ut och frågat om jag får bjuda dem på nästa tjejkväll - det är liksom lagom påfluget för att inte verka konstigt, och de blev båda glada. Har jag tur blir de mina vänner i framtiden, det är intelligenta och öppna tjejer som jag tror jag skulle tycka om att umgås med, men nu får det bli tjejkväll i januari/februari - jag drabbades av ett dödsfall i släkten nyligen som tog tillfällig död på lusten att ordna nåt och månaden före jul vet jag av erfarenhet att folk aldrig kommer loss - medan januari är en trist månad då folk gärna blir bortbjudna. ;)
Inte konstigt att det blir klent med umgänget när det måste bokas in flera månader i förväg... ;/ 
Gilla
Harley profilbild

Harley

Kvinna ·

30 nov, 2013

Idag hände det igen, såg precis på Instagram att en av mina barndomsvänner haft dop för sitt barn idag och vi var inte bjudna. Det sura är att vi precis suttit och skrivit julkort till alla våra "vänner" och jag hade precis skrivit hennes familjs kort när jag såg bilden. Blir så ledsen. Förta månaden var det en "babyshower" till en äldre vän jag inte blev bjuden på. Hade gärna gått på båda och firar deras barn :( Jag HATAR att bli utelämnad såhär. Nyår kommer och ångesten blir värre för varje dag, vill inte sitta ensamma ett år till men vi bor inte så vi själva kan bjuda hem folk tyvärr.
Gilla
Gulkyckling profilbild

Gulkyckling

Kvinna ·

30 nov, 2013

Ja, de här med vänner alltså... Min förra kille var så manipulativ och inte så snäll, så mina vänner strök med då... Nu när jag har en ny kille och känner mig som mig själv igen, då är inte vännerna från förr kvar... Eftersom ingen av dem gillade hur han behandlade mig... Jag skyller inte på dem, utan på mig själv.. Men deras liv har fortsatt och har inte samma tid som förut...
Gilla
ylval profilbild

ylval

Kvinna ·

15 jan, 2014

Det är inte lätt att komma någon nära inpå livet när man kommit upp i en viss ålder kan jag tycka. Sina närmsta vänner skaffar man oftast i skolan/gymnasiet etc. Ett tips kan vara att prova på olika aktiviteter, kanske ta någon kurs av något slag för att eventuellt hitta likasinnande.

Gilla
Baraboom profilbild

Baraboom

Kvinna ·

18 jan, 2014

Erika skrev:
Vet också hur det är, för mig räckte det med att jag flyttade bara några mil för att vännerna skulle försvinna. Det var tydligen för jobbigt att åka och hälsa på mig och jag skulle alltid komma till dem på deras villkor, vilket jag tröttnade på ganska fort.
Precis samma läge för mig oxå, 3.5 mil åt mitt håll är jäääättelångt men inte motsatt (för mig att ta mig till dom) uppenbarligen. Sen vi flyttade hit för 3 år sen har 2(!!) av mina vänner varit här o hälsar på 1(!!) gång var. Men ja, man tröttnar o det känns jättetråkigt.
Gilla
Reform profilbild

Reform

Kvinna ·

10 jun, 2014

Håller med er alla, det är svårt att hitta nya vänner nuförtiden. Nästan alla sitter bara hemma framför Facebook istället känns det som. Om någon i Sundsvall vill prata/hitta på nåt så skicka gärna PM. :)
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem