Chibi
Kvinna ·
15 dec, 2014
Deppig efter operation?
BröstförstoringHej alla därute, har alla ni som gjort en bröstoperation upplevt deppighet/nedstämdhet efter operationen? När började deppigheten och när gick den över?
Hur hanterade ni de jobbiga tankarna som kom?
Sortera efter
9April
Man ·
15 dec, 2014
Gol1
Kvinna ·
15 dec, 2014
Chibi
Kvinna ·
15 dec, 2014
Den dåliga hyn och acnen kan jag leva med, det är mest nedstämdheten jag oroar mig över :/ Har du blivit mycket nedstämd efter dina operationer 9April?
Wirre
Kvinna ·
15 dec, 2014
9April
Man ·
15 dec, 2014
Emma Sofia
Kvinna ·
15 dec, 2014
Det är nog väldigt olika om man blir deppig eller inte. Innan min första operation mådde jag skitdåligt pga min kropp och efter operationen mådde jag superbra. Fick en nystart. Den andra operationen (14 år senare) var inte frivillig (implantatet gick sönder) och efter den har jag mått dåligt både fysiskt och psykiskt. De deppiga känslorna kom efter ca två-tre veckor och sen dess har jag haft ångest till och från fram tills nu (8 veckor). När jag känner mig dålig försöker jag skriva, gå promenader, göra avslappning med positiva affirmationer och sluta titta (läs granska) så ofta i spegeln. För mig har det hängt ihop med hur jag känt för mina bröst innan operationerna. Första gången tänkte jag att "Nu kan det bara bli bättre", andra gången var jag nöjd som det var och ville inte ändra på nåt så jag anade redan innan att det kunde bli tufft.
Chibi
Kvinna ·
15 dec, 2014
Tack så jättemycket för era svar! Jag har en tendens till att bli nedstämd/deppig bara av egen maskin när det är vinter, så är orolig för att bli helt golvad av nedstämdhet nu efter operationen. Samtidigt var det väldigt medvetet att göra operationen just nu då det passade in allra bäst med hur mitt liv ser ut i övrigt.
Hittils har jag mått oförskämt bra nästan, har haft ont men verkligen inte så farligt som jag trodde att det skulle göra, kunnat göra små promenader till affären för att köpa frukt etc. Är otroligt nöjd med hur det gått hittils, är rädd för att allt snart ska krackelera och att jag ska börja hata brösten och ångra mig. Samtidigt ser jag ju själv hur knäppt resonemanget är, för nu är det ju som att jag försöker skapa ett problem åt mig själv..men ja ni kanske fattar, jag är bara orolig för deppighet helt enkelt.