Nyhet på POF! Nu kan du ladda upp bilder och videor direkt i forumtrådar.
sockerdricka
Kvinna ·
01 aug, 2013
Det händer ändå inte mig
BröstförstoringHur mycket jag än läser om alla som inte blivit nöjda, som fått stora och påfrestande komplikationer, opererat sig både 2,3,4 och 7 gånger, så tänker jag fortfarande "det händer inte mig". Jag blir väldigt påverkad och orolig när jag läser och ser hur fel det går för vissa (många), får nästan fysiskt ont i magen när jag tänker på hur folk får lida. Men ändå, ändå så ser jag framför mig hur jag opererar mig en gång, har ont som fan i en vecka och sen blir det bara bättre och bättre med tiden.
Självklart finns det många lyckohistorier också, och jag antar att det är dem som min hjärna förlitar sig på. Chansen till fina bröst vinner över risken för ett misslyckat resultat.
Är det fler som känner och tänker som mig? Ni läser och är medvetna om riskerna, men tänker ändå ge er in i spelet? Och ni som redan opererat er, hur gick era tankar innan operationen kring misslyckat resultat och hur är det nu i efterhand? Är det värt risken? Väger lyckan av bröst mer än olyckan över komplikationerna/småfelen?
Sortera efter
Anonym användare
01 aug, 2013
Intressant tråd!! Känner igen mig hundra procentig det du skriver.... Fast ibland får jag också ont i magen när jag tänker på alla som kan gå fel... :-(
Gilla
maria2012
Kvinna ·
01 aug, 2013
Hänger på här jag med, intressant!
Gilla
puffen13
Kvinna ·
01 aug, 2013
Håller med. Tanken på ev komplikationer finns där men man knuffar den så långt tillbaka in i huvudet och gömmer den under en kudde.
Riskerna finns, är medveten om det men vill inte måla fan på väggen med en gång för det mår jag inte bättre av.
Tänker som du....min operation kommer gå bra!! Tänka positivt.
Tänker man negativa tankar drar man till sig skiten. Ren psykologi.
Gilla
Gulkyckling
Kvinna ·
01 aug, 2013
Jag har tänkt precis likadant!!!
Jag hoppar fram och tillbaka i tankarna flera gånger per dag! Nu är de bara 6 veckor kvar och jag funderar å funderar...
Dock har alla mina vänner blivit nöjda, så det känns ju så avlägset att något skulle hända mig... Helt sjukt att man tänker så!
Bara en av dom har "behövt" opa om sig, å de var för att hon tyckte att dom såg ledsna ut efter 8 år...
Men man ska ju lixom leva med detta beslut för alltid.......
Sjukt läskigt....
Gilla
Kayrin
Kvinna ·
01 aug, 2013
Väldigt intressant!
Jag är inte den personen som går och oroar mig, det gäller även i allt annat också.
Men jag tänkte nog inte att det där kan inte hända mig.
Jag tycker är att det är otroligt viktigt att man vet vem man opererar sig hos och vad de gör
för än om man råkar ut för något. Det la jag mer tid att ta reda på.
Det är inte samma sak som att gå till frissan, fixa naglarna osv. Det är trots allt en operation, och man ska vara bra medveten om vad som kan ske.
Gilla
scarlet
Kvinna ·
01 aug, 2013
En operation innebär ju alltid en risk att något kan gå fel.
Därför är det väl viktigt att man inte förhastar sig utan tänker igenom det väl och väger för och nackdelar
mot varandra.
Sen är det väl oftast så att det är lättare att komma ihåg sånt som är mindre bra än allt annat som gått helt fantastiskt bra.
Det viktigaste tror jag är åtminstone när det gäller sånt här så ska man prioritera sig själv väldigt högt och att vara väldigt lyhörd.
Gilla
Strumpan
Kvinna ·
01 aug, 2013
Att vara en vuxen kvinna utan bröst är för mig helt obefintligt.
Idealet för man och kvinna är skapat sen länge tillbaka och en kvinna ska vara försedd med bröst smal midja breda höfter och en fin liten putrumpa och är man då som mig född utan bröst så fattas något i detta ideal.
Att ha bröst är så inpräntat i ens huvud redan från unga unga år, jag vet 7 åringar som står och speglar sig och undrar när brösten kommer börja växa och undrar när det är dags att få köpa sin första bh.
Jag speglade mig länge länge vid unga år, hoppades att mina bröst hade växt från en dag till en annan men icke.
När vi kom upp runt tonåren så såg jag hur alla mina tjejkompisar fick bröst, de började bära bh och kunde ha snygga tröjor, eller ja tröjor som var snygga på dom men inte på mig just för att jag inte hade några bröst och där är vi även tillbaka på ideal och det rätta- kläder för kvinnor är sydda för att passa med ett par bröst.
Jag blev mobbad, hånad och fick en del smeknamn under mina yngre år av tonåren, plankan, plattfisken,myggan,myggbetten osv är de ord som jag aldrig kommer att glömma.
Att inte våga byta om på gympan för man visste blickarna man skulle möta, man visste kommentarera man skulle få höra och att aldrig få vara med och jämnföra och prata kring bh:ar och vart man köpt dem osv, sånt som är roligt precis i början.
Jag höll mig undan gymnastiken och framförallt de gånger vi skulle åka med skolan och bada.
Tiden gick och mina obefintliga bröst förblev ofefintliga tills jag blev runt 16 år och jag fick en antydan till bröstveck, men en 65A för att vara 16 år var inget att komma med.
Jag förblev en badkruka och jag förblev hon med inga tuttar, hon som aldrig har vistats på en strand i bikini, hon som inte kunde handla kläder på damavdelningen för att de bara hängde..
Min dröm blev ett par bröst om jag så skulle betala för dem själv! Mitt psykiska måeende drev mig till mina tankar runt plastikkirurgi och jag var säker redan vid unga tonårs år på att det får kosta vad det vill, det får bli komplikationer om de så blir, jag ska göra allt för ett par bröst!
Sagt och gjort, vid vuxen ålder så bokade jag tid för en operation trotts vetskapen om alla dess komplikationer som kan uppstå men för mig var ett psykiskt välmående viktigare än komplikationer och inget kunde bli värre än vad det redan var..
Nu sitter jag här med två bröst, psykiskt välmåeende och den osäkra tjejen/kvinnan som aldrig varit på stranden under sitt liv(läs från när man fick gå på stranden själv ålder) hon som aldrig kunnat köpa en bh eller en snygg topp, hon finns inte..
Det som finns er en kvinna som älskar att ligga och sola på stranden, frossa i bh:ar och som gärna går till badhuset..
Tänk vad ett ideal, vad ett inpräntat ideal kan göra med en människa! Redan från så unga år veta vad man ska och inta ska ha.. De är galet men sant och för mig så var verenda tanke på en komplikation så liten jämnfört med min lycka till ett par bröst..
Sry för en novell men här har ni mina tankar kring detta!
Gilla
loppan78
Kvinna ·
01 aug, 2013
Väldigt bra trådstart, för mig som fd platt betyder ett par bröst otroligt mycket.
Själv blev min första Op misslyckad pga kapsell bildning, men Peter är så himla bra att prata med o gjorde att jag kom på gott humör igen. Korrigerades för 5 veckor sedan och väntar nu på att allt skall läka...
Gilla
Eveliten
Kvinna ·
01 aug, 2013
Hakar på här jag med
Gilla
Anonym användare
01 aug, 2013
Strumpan: känner igen mig så mycket... Har också under högstadieåren fått.en del kommentarer som jag har svårt att glömma... Sjukt att det är så, men det betyder som sagt otroligt mycket att få ett par boobs.när man typ aldrig har haft några :-)
Gilla
Vivalaboobs
Kvinna ·
01 aug, 2013
Intressant att läsa andras tankar!
Jag tänker på detta hela tiden.. Nojar..men jag tänker dock inte "det händer ändå inte mig" utan mer "tänk OM det faktiskt. Händer mig??" Tänk OM jag får så svåra komplikationer, får genomgå så många operationer att jag tillslut ångrar att jag gjorde det från första början? Samtidigt säger en liten röst i huuvdet "ja, men tänk OM allting faktiskt går bra, och det är det bästa du investerat i dig själv, under hela ditt liv?" Jag kommer fortfarande ihåg hur jag knappt kunde bärga mig innan jag skulle få bära BH, få bröst.
Hur besviken jag blev när jag insåg att jag inte skulle få mer än en knappa a-kupa går inte ens beskriva. Sen dess är dagarna då jag gått utan push-up i min BH väldigt lätträknade kan jag säga. Och det är nog just därför folk inte fattar varför man mår dåligt heller. "Men du HAR ju bröst!" Ja, fast nej.
Det handlar inte om andras blickar, andras tycke om en själv. Det handlar faktiskt om ens EGNA välmående. Självkänsla. Att få känna sig kvinnlig. Kunna känna sig sexig/snygg naken inför sin kille/sambo/man. Och framförallt att kunna vara stolt över sin kropp, trivas, och MÅ BRA.
Gilla
newboobs83
Kvinna ·
01 aug, 2013
Jättebra tråd. Sitter också och funderar, ingreppet jag måste göra för att få fina bröst är stort, måste både lyfta och fylla och jag har myyyycket häng :( rädd att allt ska gå fel, rädd för infektioner och fula ärr. Ärr kommer jag ju få men är rädd att de ska synas för mycket. Har dock lite tid på mig då jag har övervikt som måste bort innan op men tankar finns det och maler...
Gilla
sockerdricka
Kvinna ·
01 aug, 2013
Håller med. Alla dessa kommentarer och pikar från både tjejkompisar och killar gör verkligen ont. Och begränsningarna när det gäller kläder och underkläder är väldigt påfrestande. Och alla situationer som jag/man undviker för att slippa känna sig "sämre". Och spegelbilden. Och foton... Ja en sak som är säker är att en förstoring vill jag göra, mer än något annat just nu. Och jag är så glad för att jag tagit detta beslutet, det kändes verkligen som en sten släppte från kroppen när beslutet var fattat. MEN, tankarna och frågorna är många och jag är glad att ni vill dela med er av era perspektiv :)
Gilla
puffen13
Kvinna ·
01 aug, 2013
Håller med Vivalaboobs det handlar om ens välmånende.
Och strumpan...det är inte lätt med bröst hur de än ser ut. Vare sig de är stora eller små.
Jag fick bröst tidigt, 11-12 år och då stora bröst. Att fortfarande vara barn men ändå ha en vuxen kvinnas bröst har verkligen också haft sina sidor.
Att bli uppklämd av tre-fyra killar som velat klämma på brösten, alltid haft blickar på fel ställen, små testoronstinna gossar som inte förstår gränser. Kommentarer som juver....så många gånger jag har gråtit i ren frustration över att ha så stora, att aldrig få vara i fred.
Men det var när jag var en liten tjej, nu älskar jag ändå storleken på mina bröst, vill inte vara utan den men det är också det enda jag gillar med mina bröst.
Skäms så för att ta av bh;n, vill helst inte se mig själv naken i en spegel. Och att visa sig naken första gången för någon man är intresserad av och tycker om, det har gjort mig illamående av nervositet. Mer än ett föhållande har runnit ut i sanden för att han trott att jag inte tyckt om honom och inte varit intresserad längre. När det har varit min ångest över att visa mig naken som har hindrat mig. Med dessa två sladdriga körtelpåsar har jag aldrig känt mig vacker/snygg/sexig utan bara ful, ful, ful. Och det är så, kan man inte älska sig själv så kan man inte riktigt slappna av och älska någon annan heller.
Shit det här blev djupt :)
Gilla
9April
Man ·
01 aug, 2013
Jag läser tråden o känner igen mig i hur jobbigt det var att vara ung utan något att tala om till bröst. Det skär i hjärtat av medlidande att höra hur djupa spår tråkningar, öknamn o mobbning gör:-(
efter att ha ammat två barn var det lite hud o pyttelite bröst kvar o jag stod inte ut att se mig själv i spegeln, ännu mindre ville jag visa mig för min man. För mig var det en sten som släppte fr hjärtat efter op att slippa dölja o skämmas .Många människor (framförallt tjejer/kvinnor) har en negativ, kritisk o förutfattad bild av varför tjejer förstorar brösten. Jag har sett tjejers blickar mot mig o de ser inte snälla ut. Det e så lätt att döma ut någon innan man egentligen vet något. Det är synd! De flesta tjejerna här på forumet verkar inte vara korkade, utseendefixerade "slitz"-brudar utan helt vanliga tjejer som vill känna sig bekväma o tillfreds med sig själva o sin historia.
Gilla
Marina
Kvinna ·
04 aug, 2013
Jag rekommenderar inte att man nojar, däremot att man gör sina val gällande ingreppet utifrån vilka "bieffekter" man absolut inte kan tänka sig att leva med, resp vilka som känns mer hanterliga, samt att man vet med sig att man har den mentala orken att klara en ev komplikation. Känner man att det blir världens undergång för en ifall nåt måste göras om, bör man kanske skjuta på op tills man kan hantera en sån sak...
Gilla
snutt
Kvinna ·
04 aug, 2013
Jättefint skrivet "sockerdricka". Känner igen mig i de du skrivit. Bra tråd :)))) kram
Gilla
snutt
Kvinna ·
04 aug, 2013
Piiiiinsamt!! Skrev fel namn. Blev rörd av "strumpans" inlägg..... Jättefint skrivet strumpan, känner igen mig :))))
Strumpan skrev:
Att vara en vuxen kvinna utan bröst är för mig helt obefintligt.
Idealet för man och kvinna är skapat sen länge tillbaka och en kvinna ska vara försedd med bröst smal midja breda höfter och en fin liten putrumpa och är man då som mig född utan bröst så fattas något i detta ideal.
Att ha bröst är så inpräntat i ens huvud redan från unga unga år, jag vet 7 åringar som står och speglar sig och undrar när brösten kommer börja växa och undrar när det är dags att få köpa sin första bh.
Jag speglade mig länge länge vid unga år, hoppades att mina bröst hade växt från en dag till en annan men icke.
När vi kom upp runt tonåren så såg jag hur alla mina tjejkompisar fick bröst, de började bära bh och kunde ha snygga tröjor, eller ja tröjor som var snygga på dom men inte på mig just för att jag inte hade några bröst och där är vi även tillbaka på ideal och det rätta- kläder för kvinnor är sydda för att passa med ett par bröst.
Jag blev mobbad, hånad och fick en del smeknamn under mina yngre år av tonåren, plankan, plattfisken,myggan,myggbetten osv är de ord som jag aldrig kommer att glömma.
Att inte våga byta om på gympan för man visste blickarna man skulle möta, man visste kommentarera man skulle få höra och att aldrig få vara med och jämnföra och prata kring bh:ar och vart man köpt dem osv, sånt som är roligt precis i början.
Jag höll mig undan gymnastiken och framförallt de gånger vi skulle åka med skolan och bada.
Tiden gick och mina obefintliga bröst förblev ofefintliga tills jag blev runt 16 år och jag fick en antydan till bröstveck, men en 65A för att vara 16 år var inget att komma med.
Jag förblev en badkruka och jag förblev hon med inga tuttar, hon som aldrig har vistats på en strand i bikini, hon som inte kunde handla kläder på damavdelningen för att de bara hängde..
Min dröm blev ett par bröst om jag så skulle betala för dem själv! Mitt psykiska måeende drev mig till mina tankar runt plastikkirurgi och jag var säker redan vid unga tonårs år på att det får kosta vad det vill, det får bli komplikationer om de så blir, jag ska göra allt för ett par bröst!
Sagt och gjort, vid vuxen ålder så bokade jag tid för en operation trotts vetskapen om alla dess komplikationer som kan uppstå men för mig var ett psykiskt välmående viktigare än komplikationer och inget kunde bli värre än vad det redan var..
Nu sitter jag här med två bröst, psykiskt välmåeende och den osäkra tjejen/kvinnan som aldrig varit på stranden under sitt liv(läs från när man fick gå på stranden själv ålder) hon som aldrig kunnat köpa en bh eller en snygg topp, hon finns inte..
Det som finns er en kvinna som älskar att ligga och sola på stranden, frossa i bh:ar och som gärna går till badhuset..
Tänk vad ett ideal, vad ett inpräntat ideal kan göra med en människa! Redan från så unga år veta vad man ska och inta ska ha.. De är galet men sant och för mig så var verenda tanke på en komplikation så liten jämnfört med min lycka till ett par bröst..
Sry för en novell men här har ni mina tankar kring detta!
Gilla
sockerdricka
Kvinna ·
04 aug, 2013
Puffen13: Jag tror att väldigt storbystade och småbystade tjejer kan förstå varandra när det gäller saker som avsky, försök för att dölja vad man (inte)har, sårande kommentarer mm. Ingen av "situationerna" är roliga att leva med om man inte själv trivs, därför är det så bra att vi kan göra en förändring genom att operera :)
9April: Detta forumet är verkligen toppen, snacka om att en helt ny värld öppnats för iaf mig! Som du säger, det är inte bara "korkade blondiner" som vill göra något åt sina bröst, det är "vanliga" tjejer och kvinnor som vill bli tillfreds med sina kroppar :)
Marina: Det är så jag har börjat tänka, jag försöker köra på uteslutningsmetoden och ta bort alternativ som ger större risk för vissa komplikationer.
snutt: Tack vad glad jag blir! Och skönt att se att man inte är ensam om dessa tankar :)
Gilla
snutt
Kvinna ·
04 aug, 2013
Man vill ju se kvinnlig ut. Kände mig inte så kvinnlig som nära platt och mådde inte bra av att knappt ha några... Dock känner ja att ja skulle varit mer påläst, upptäckt denna sidan innan op. Skulle valt något större mä samma bredd el nåt bredare kanske, men hp eller nåt. Ska på återbesök i morrn och ska ta upp detta och min muskelpåverkan, får se va dom säger?
Gilla