Nyhet på POF! Nu kan du ladda upp bilder och videor direkt i forumtrådar.
Estella
Kvinna ·
30 jul, 2013
Hej!!
Har så länge jag kan minnas under hela mina tonår mått otroligt dåligt över mina bröst. I åttan började jag gå upp i vikt och fick även bristningar på bröst, höfter och lår vilket inte gjorde saken bättre.
Efter att jag googlat har jag kommit fram till att jag kanske har tubulära bröst men jag vet inte riktigt vad som "krävs" för att räknas som tubulära bröst.. Har läst lite här på sidan men det verkar som att alla med tubulära bröst har små bröst? Jag har väl inte stora men jag har inte små heller. Skulle kunna lägga in bilder bara jag visste hur man gjorde!? Är helt ny på sidan så är lite vilsen, hjälp?🙂
Jag mår så himla dåligt över mina bröst. Jag har aldrig haft en pojkvän, aldrig vågat visa mina bröst för någon, inte ens min mamma. Jag klarar inte av att visa mig i bikini på offentliga platser och har nu bestämt mig för att jag vill göra något åt det. Deltar aldrig på idrottslektionerna eller duschar offentligt... Är deprimerad i omgångar vilket har lett till att jag avstår från att träffa mina kompisar och jag är mestadels hemma hela tiden, alltså blir det ju problem i mitt sociala liv också.
Är ju väldigt ung (17, fyller 18 om några veckor..) men har läst om andra som fått hjälp av landsting även fast de inte fyllt 18. Tror inte att folk som inte är så insatta i det här med att vara så sjukt missnöjd med sina bröst att man knappt vill gå ut förstår hur det känns. Man får ju bara höra att brösten fortfarande utvecklas och yadayadayada i tonåren.. Men har man tubulära bröst så har man och det är ingenting man kommer "utvecklas" ifrån, väl?
Hur som helst måste jag ju berätta för min mamma hur jag känner och att jag vill göra något åt det men jag har ingen aning om hur jag ska berätta det. Min mamma är ju väldigt förstående så jag tror hon kommer förstå att jag mår dåligt, men jag tror ändå att hon kanske kommer tycka att jag är för ung, vilket jag har förståelse för. Men jag har mått så dåligt över det här så himla länge och det kommer inte bli bättre.
Hur berättar man för sin mamma som inte har den blekaste aning om att man ens mår dåligt över sin kropp att man vill operera brösten liksom? 😕
Haha är så himla vilsen, men det känns ändå skönt att läsa om andra som har liknande problem, man tror ju alltid att man är "ensam" om sina problem!
Sortera efter
Harley
Kvinna ·
30 jul, 2013
Hej tjejen! Såg att ingen svarat dig än, jag ska precis iväg men vill lämna några rader iaf.
Aktivera dig på forumet och ladda gärna upp en före-bild på dina bröst, det är lättare för oss att hjälpa dig då om du tex har tubulära bröst. Ingen här dömer, inget är konstigt, här finns bröst i alla former och storlekar. Fyll även i all info om dig själv så blir du snart silvermedlem och kan se andras bilder, det kan hjälpa mycket.
Antingen så kan du skicka en s.k egenremiss för att få komma till en Plastikkirurg, det är olika beroende på vart du bor. Jag som bor i Sthlm fick komma till Karolinska Sjukhuset, medans vissa Landsting har avtal med "vanliga" plastikmottagningar.
Eller så kan du gå via din husläkare på Vårdcentralen, det gjorde jag. Bad om en kvinnlig läkare innan mitt besök och det var inga problem.
Nu opades jag för asymmetri men tänkte att om jag får ett nej från Landstinget så börjar jag spara ihop pengarna. Att inte ta ett nej som ett nederlag utan som en spark i baken.
Fråga gärna mer! Kram
Gilla
Lykklig
Kvinna ·
30 jul, 2013
Ja att må dåligt över sin kropp är inte lätt lider verkligen med dig<3 tyvärr kan jag inget om frågor gällande Landstinget. vet att många här fått hjälp av Lt. Hoppas du snart får svar. Kram
Gilla
Harley
Kvinna ·
30 jul, 2013
Och ang berätta för mamma, du skriver att hon är väldigt förstående, jag tror hon kommer vara glad att du berättade för henne. Och tänk hur skönt det kommer kännas efter, när du inte är ensam om det, när du kan prata om det med någon. Hon vill säkert stötta och följa med dig till läkaren, det kan vara skönt att få stöd om du är nervös. Mammor är ju bäst! Min mamma förstod mig och var med på sjukhuset när jag opererades.
Gilla
puffen13
Kvinna ·
30 jul, 2013
Hejje!
Vet så väl hur du känner dig, har alltid i hela mitt "tuttliv" haft fula bröst, dom kanske är tubära, jag vet faktiskt inte. men de slutade aldrig hänga till sig. Att dom hänger kanske jag hade accepterat men bröstvårtan följde liksom med och hamnade längst ner, och inte är de värst fylliga utan ser ut som tjockare tubsockar som sladdrar runt. Har alltid vänt ryggen till, gömt dom i händerna även när jag ser mig själv i spegeln.
När du mår så dåligt över dina bröst som du gör så tycker jag att du absolut ska prata med din mamma om det. Jag tror nog att hon ha förstått att nåt inte är ok med dig och hon kommer nog bli så glad och stolt över det förtroendet som du ger henne iom att du berättar för henne. Hon kommer finns till för dig och stötta dig, det är jag övertygad om. Du är ju hennes lilla tös.
Sen om hon inte tycker att det är läge att operera dig just nu så be henne om hjälp att iaf börja. Följa med till vc, läkare, söka remiss osv, osv. Så att det iaf känns som om du har startat upp, att du har börjat ta tag i det, att det händer saker.
Kram på dig o hoppas att det går åt rätt håll för dig.
Gilla
FeelPerfect
Kvinna ·
10 aug, 2013
Hej. Jag förstår precis vad du menar. Jag har också mått dåligt över mina bröst enda sen jag fick dem. Att känna sig onormal, inte kunna ha alla bhar, inte vilja visa sig naken för någon, det är skitjobbigt. Jag har haft pojkvän i 2 och ett halv år och jag har aldrig visat mig helt naken för honom, håller alltid för brösten. Har dock inte pratat med det om någon, förutom pojkvännen. Vet inte, precis som du säger, vad jag ska säga till mamma. Hon har ingen aning om hur dåligt jag mår och har mått över brösten, så att helt plötsligt komma och säga "jag vill göra en bröstoperation" kommer säkert låta som "jag vill ha jättebröst". Hon skulle förstå, det vet jag, men känns så himla jobbigt att tala om det. Eller snarare, hur man ska tala om det. Har du berättat än? Hur gjorde du det i så fall och hur reagerade hon?
Gilla
Estella
Kvinna ·
07 jun, 2014
Det här skrev du ju för väldigt länge sedan men jag svarar ändå: har försökt att inte tänka på allt under vintern men nu är ju sommaren här igen och man blir ständigt påmind om allting 🙁 Jag har fortfarande inte berättat för någon, det känns så himla jobbigt. Hur går det för dig?
Gilla