Hur fixar ni nervositeten?

Hej PimPi,

Jag var faktiskt inte alls nervös och tvekade inte en sekund när jag skulle sätta in pengarna.

Däremot vet jag att jag kommer att vara skakig som ett asplöv på operationsdagen och först då förstå allvaret i situationen.

Jag tror alla fungerar olika och det kanske till och med är bra att vara nervös så pass långt innan som du är, kanske är det lättare att bearbeta känslan under en längre tid än om allt kommer på en och samma gång.

Kram

Jag känner igen mig när du säger att du är skakis osv.. jag kände samma sak! Var helt stirrig resten av dagen när jag hade betalat in pengarna och kunde typ inte tänka på något annat. Tänkte också i dom banorna; kommer jag att ångra mig? Kommer jag vilja ha mina gamla bröst tillbaka? Kommer jag ens vakna efter narkosen? Men nu har det gått exakt 2 veckor sen och jag känner mig bara lyckligare och lyckligare för varje dag, en dröm har gått i uppfyllelse! 😀 Pratade väldigt mycket med min pojkvän och tjejerna i familjen som också fick mig att inse hur himla mycket och länge jag velat detta. Lycka till!

Känner igen mig, absolut! Hade varit så säker och glad fram till betalningen två veckor före op. då började jag noja. Jag som är så målmedveten och alltid tar genomtänkta beslut... Blev jätteförvånad av min egen nervositet och tveksamhet.

Sista veckan innan op var skitjobbig. Det snurrade tusen tankar och jag visste helt plötsligt inte alls vad jag ville ha för storlek, form osv. Var också orolig för att jag skulle tycka sämre om resultatet på de nya Boobsen än jag tyckte om mina naturliga bröst som jag ändå gillade i all sin hängighet.

Två dagar innan höll på att avboka alltihopa och var beredd på att förlora de 50 00 det skulle kostat mig. Dagen innan, och då hade jag mailat kirurgen ett par gånger och fått lugnande svar på mina frågor och farhågor, lugnade jag mig helt och tänkte att jag får lita på mina beslut kring storlek och val av klinik och kirurg och sedan lita på kirurgens kompetens. Då kändes det bara roligt igen.

Så nu har jag gjort det och det känns himla kul! Känner i magen att Boobsen kommer bli skitsnygga och storleksmässigt passar mig perfekt. Samma storlek som innan barnen faktiskt :)

Kanske bara är något man ska ta sig igenom. Alltid bra att tänka till ett varv till tror jag. Vad är du orolig för egentligen? Varför gör du förstoringen? Det tror jag är jätteviktigt att veta för då kan man alltid gå tillbaka och veta sin egen anledning som man är trygg i.

Men du kan ju också tänka att trivs jag inte så kan jag plocka ur dem.

Hoppas det kan hjälpa lite att veta att det är fler som blir skakis när det närmar sig.

Har du funderat så länge på detta tycker jag att du ska göra det! jag har velat i flera år också men nu jäklar!

Sen det som händer, händer! Då får man ta tag i det då.

Jag mår jätte dåligt av mina bröst och kan inte längre ha det så. Jag vet inte hur du känner men pga av det så vågar jag göra detta nu. Det värsta som kan hända är att man mår dåligt igen. Men som jag skrev innan. Då löser sig vad som än händer!

Jag tycker du ska tänka positivt:) att inget händer mig hihi :)

Du kommer bli så snygg! Leva livet och vara ditt finaste jag! Så mycket man kan göra med träning och bra mat, men med brösten kan man faktiskt inte göra något själv, så why not?!Inte för att jag måste eller avskyr mina bröst utan för att det går och jag kan..... det är ju faktiskt himla kul att vi lever på en plats och i en tid där det är möjligt.Tror det utgångsläget är fantastiskt, var i alla fall för mig.

Uppdatering, mig själv 2.0;)