Virginia Gonzalez

Hej,

Det är inte galet att överväga ett mindre halslyft när käklinjen börjar bli mindre tydlig, även om du ännu inte har djupa rynkor. Resultatet av ett sådant ingrepp beror inte enbart på åldern, utan även på ditt utgångsläge, din genetik, ansiktets anatomi samt hudens kvalitet och elasticitet.

Om operationen görs i yngre ålder, när åldersförändringarna fortfarande är diskreta, blir förändringen naturligtvis mindre dramatisk. Ingreppet stoppar inte heller det fortsatta åldrandet. Sannolikheten är därför större att man senare i livet vill eller behöver göra ett nytt, mer omfattande ingrepp.

Ett halslyft bör alltså inte främst betraktas som en förebyggande operation, utan som en behandling av de förändringar som redan finns. Det är samtidigt inte ett ”bortkastat” ingrepp om den nuvarande förändringen stör dig och det finns en tydlig anatomisk indikation.

Det behöver bedömas vid en konsultation om ett mindre halslyft är rätt åtgärd. En begynnande otydlighet längs käklinjen kan bero på flera olika saker, exempelvis hudslapphet, fett under hakan, platysmaband eller förändringar i nedre ansiktet. I vissa fall ger ett mindre halslyft ett fint resultat, medan det i andra fall krävs en åtgärd som även omfattar den nedre delen av ansiktet för att käklinjen ska förbättras på ett harmoniskt sätt.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej,

Tack för ditt mejl och för bilderna. Jag förstår att det är svårt att välja när du redan har ett resultat som upplevs som betydligt större och mer projicerande än vad du från början önskade.

Det är tyvärr inte möjligt att med säkerhet bedöma vilken implantatstorlek som blir bäst enbart utifrån fotografier. Förutom volym och profil behöver man bland annat känna till bröstkorgens och bröstets bredd, implantatets nuvarande placering, storleken på implantatfickan, mängden egen bröstvävnad samt hudens kvalitet och elasticitet.

Inspirationsbilden är också svår att använda som en exakt jämförelse, eftersom vi inte vet hur personens bröst såg ut före operationen eller vilka anatomiska förutsättningar hon har. Vi känner inte heller till implantatets storlek och profil, vävnadens eller hudens kvalitet eller om andra åtgärder har utförts. Bildernas vinkel, ljus och kroppsställning påverkar dessutom hur brösten uppfattas.

Utifrån det du beskriver – att du är mycket nätt, främst besväras av projektionen och önskar ett betydligt mindre och mer naturligt resultat – låter ett implantat med Mini-profil som ett alternativ som sannolikt bättre motsvarar dina önskemål än ett implantat med Demi-profil. Mini-profilen ger mindre projektion och ett diskretare uttryck. Det går däremot inte att säga om just 220 cc är rätt storlek utan en klinisk undersökning och noggranna mått. Även implantatets bredd måste passa din bröstkorg.

Vid ett byte från 375 cc till cirka 220 cc blir volymskillnaden relativt stor. Då behöver kirurgen även bedöma hur huden och implantatfickan kommer att anpassa sig till det mindre implantatet. Ibland kan det behövas en korrigering av fickan och eventuellt borttagning av hud för att undvika lös hud, häng eller att implantatet får för mycket utrymme.

Mitt råd är därför att du tillsammans med kirurgen provar båda alternativen och är mycket tydlig med att det viktigaste för dig är mindre projektion och ett nättare, naturligare resultat. Mellan de alternativ du beskriver förefaller Mini-profilen ligga närmare den målbild du själv uttrycker, förutsatt att implantatets mått passar din anatomi och att kirurgen bedömer att vävnaderna kan anpassas på ett bra sätt.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi

Hej,

Tack för ditt mejl. Jag förstår att det känns ledsamt när resultatet inte motsvarar den volym som du hade föreställt dig.

Vid val av implantat är det viktigt att inte enbart utgå från antalet kubikcentimeter, utan att anpassa implantatets bredd, profil och volym efter bröstkorgens dimensioner, den befintliga bröstvävnaden och hudens kvalitet. Samma implantatstorlek kan därför se helt olika ut på olika personer.

Det är också viktigt att väga in nackdelarna med stora och tunga implantat. De innebär en större belastning på vävnaden och kan med tiden ge snabbare uttänjning, häng, förtunning av huden och i vissa fall rygg- eller nackbesvär. Risken är särskilt relevant om hudkvaliteten är nedsatt eller om man samtidigt har genomgått ett bröstlyft.

Om man efter läkningen fortfarande önskar mer volym är det ofta lättare att senare byta till ett något större implantat än att från början sätta in ett implantat som är för stort för vävnadernas förutsättningar.

Efter ett bröstlyft med implantat brukar man vilja avvakta tills brösten är helt läkta och formen har stabiliserats, vanligtvis minst 6–12 månader. Därefter kan man göra en ny bedömning av hud, ärr, bröstens form och hur mycket större implantat vävnaden kan bära på ett säkert sätt.

Ett annat alternativ kan vara att behålla de nuvarande implantaten och komplettera med fetttransplantation. Då används kroppseget fett för att bygga upp bröstens volym och form, exempelvis i övre delen av bröstet eller där mer fyllighet önskas. På så sätt kan man i vissa fall uppnå ett fylligare resultat utan att öka implantatens storlek och tyngd – och därmed undvika den ytterligare belastning på vävnaden som ett större implantat kan medföra. Hur mycket volym som kan tillföras beror bland annat på tillgången till kroppsfett och bröstvävnadens förutsättningar. Ibland kan mer än en behandling behövas.

Du kan absolut söka en second opinion på en annan klinik om du känner att du inte kunde uttrycka dina önskemål fullt ut. Samtidigt kan det vara bra att först tala med den opererande kirurgen, eftersom hen känner till operationen och kan bedöma resultatet. Den ursprungliga kliniken kan även ha särskilda villkor eller reducerat pris vid en eventuell korrigering.

Kostnaden för ett implantatsbyte eller fetttransplantation varierar beroende på om det endast handlar om att byta implantaten eller om även implantatfickan eller lyftet behöver korrigeras. Därför går det inte att ange ett säkert pris utan en undersökning och konsultation.

Vänliga hälsningar,
Virginia Gonzalez
PhD, Specialist i Plastikkirurgi och Allmänkirurgi

Hej,

Din fråga är mycket vanlig, och det korta svaret är att nej – man behöver inte automatiskt byta sina implantat efter 10–15 år om man inte har några besvär eller tecken på komplikationer.

Förr talade man ofta om att implantat skulle bytas efter ungefär 10 år, men dagens implantat är betydligt mer hållbara än äldre generationer. Många patienter kan ha sina implantat betydligt längre än så utan problem. Det viktiga är inte hur många år som har gått utan hur implantaten och bröstvävnaden åldrats och faktiskt mår.

Om du inte har några symtom, såsom smärta, förändrad form, hårdhet, asymmetri eller andra besvär, finns det normalt ingen anledning att byta implantaten enbart på grund av deras ålder.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att bröstens utseende påverkas av betydligt mer än implantaten. Med åren förändras hudens elasticitet, körtelvävnaden och fettvävnaden, och många kvinnor upplever att brösten sjunker något eller att formen förändras. I många fall är implantaten fortfarande helt intakta medan det egentligen är de naturliga åldersförändringarna i vävnaderna som gör att man funderar på ytterligare kirurgi.

Om man överväger ett implantatbyte kan det därför vara klokt att samtidigt diskutera om ett bröstlyft skulle förbättra resultatet. För vissa patienter räcker det med ett implantatbyte, medan andra får ett betydligt bättre och mer långvarigt resultat genom att kombinera implantatbyte med ett lyft. Det beror på hur mycket huden har töjts ut, bröstvårtans position och vilken form man önskar uppnå.

Mitt råd är därför att inte fokusera alltför mycket på implantatens ålder i sig, utan att låta en erfaren plastikkirurg bedöma både implantaten och bröstvävnaderna för att bedöma om det finns skäl att överväga ett byte eller någon annan korrigerande åtgärd.

Vänliga hälsningar,

Dr. Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi
Improva Plastikkirurgi

Tack för din väldigt relevanta fråga 🩵

Det du beskriver är faktiskt en ganska vanlig önskan hos petite patienter – att få tydlig cleavage, lite sideboob och en större byst, men samtidigt behålla ett naturligt och hållbart resultat över tid. Därför är implantatvalet alltid en balans mellan estetik och vad vävnaden långsiktigt klarar av att bära.

Med en bröstbredd på 10 cm går det ibland att välja ett implantat som är ungefär 0,5–1,5 cm bredare än den ursprungliga bröstbredden. För att skapa mer cleavage och sideboob behöver man ofta tänja lite på den klassiska “idealbredden”, särskilt på en liten kropp där man önskar ett mer markerat resultat.

Men det är viktigt att förstå att det inte bara är själva bröstbredden som avgör vilken implantatbredd och volym som passar. Även avståndet mellan bröstvårta och bröstfåra är väldigt avgörande för hur bred bas man faktiskt kan bära, särskilt med runda implantat. Har man ett kort avstånd där kan ett alltför brett implantat öka risken för exempelvis dubbelbubbla, bottoming out och att implantatet med tiden börjar dominera den nedre delen av bröstet på ett mindre naturligt sätt.

Hudkvalitet och vävnadens elasticitet är minst lika viktigt att ta hänsyn till. På en väldigt petite kropp med tunn hud kan ett alltför brett eller tungt implantat ge väldigt fin cleavage initialt, men bli mindre hållbart över åren med uttänjd hud, lateral glidning och tunnare vävnad. Därför försöker man alltid hitta balansen mellan:

• tydlig cleavage
• sideboob
• proportion till kroppen
• långsiktig hållbarhet i vävnaden

För många petite patienter som vill ha större bröst blir därför högre profil/projektion ofta smartare än att bara gå väldigt brett. Då kan man få mer volym och fyllighet utan att implantatet tar över hela bröstkorgen.

När det gäller Mentor Siltex och Smooth finns båda med Cohesive I-gel, som är den mjukare och mer följsamma gelen. Den brukar ge en mjuk och naturlig känsla vid rörelse. Cohesive II är lite fastare och ger mer struktur och formstabilitet. Det betyder dock inte automatiskt att brösten känns “hårda”, utan mycket beror också på din egen vävnad, hudens tighthet, implantatets storlek och om implantatet placeras över eller under muskeln.

Så valet mellan mjukare eller lite mer cohesive gel blir ofta en balans mellan:

• maximal mjukhet och rörelse
• mer stöd och form över tid

För stora implantat på en liten kropp kan ibland en något mer cohesive gel hjälpa till att behålla formen bättre och minska risken för att resultatet med tiden “breddar ut sig”.

Det viktigaste är därför att implantatet anpassas efter just din anatomi och dina mål, så att man kan skapa både den look du önskar och ett resultat som håller fint över tid 🩵

Hej 💙
Tack för att du delar din personliga historia. Det du beskriver är en klassisk men svår form av tubulära bröst (grad 3) som är absolut möjlig att korrigera. Det du upplever är varken ovanligt eller ”hopplöst”, även om det ofta känns så när man levt med det hela livet.

Gradt 3-tubulära bröst innebär ofta:

• Nästan all bröstvävnad koncentrerad bakom vårtgården

• Avsaknad av normal bröstbas

• Uttalade tubformade bröst och häng

• Förstorade vårtgårdar

• Ibland även delad/bristfällig bröstvårta

• Ofta nedsatt eller utebliven amningsförmåga

Korrigering kräver erfaren kirurg och är betydligt mer komplicerad än en vanlig bröstförstoring.

Vid grav tubulär form av bröst krävs oftast en kombination av flera åtgärder:

1. Frigöring och omformning av bröstvävnaden

2. Korrigering av vårtgård och bröstvårta

3. Implantat – för att:

• Ge volym

• Skapa en stabil form

• Undvika ett tomt/platt intryck

I vissa fall kan man kombinera implantat + fetttransplantation, men implantat är mycket vanligt och ofta den bästa lösningen.

I vissa fall kan man gå via landstinget/regionen då tubulära bröst kan klassas som medfödd missbildning. Men det är tyvärr ganska vanligt att patienter får avslag trots tydlig problematik.

Via privat vård har du möjlighet till korrekt korrigering genom att välja en kirurg med gedigen erfarenhet av estetisk och rekonstruktiv bröstkirurgi.

Hej!

Som plastikkirurg vill jag börja med att säga att ditt resonemang är både genomtänkt och medicinskt rimligt.

En rektusdiastas är i sig ingen sjukdom, utan en anatomisk variation. Det avgörande är inte om en diastas kan påvisas vid klinisk testning, utan om den ger funktionella besvär såsom nedsatt bålstabilitet, ryggsmärta eller svårigheter vid vardagliga eller fysiska aktiviteter. I avsaknad av sådana symtom finns det ingen medicinsk skyldighet att åtgärda diastasen kirurgiskt.

Att du får en synlig “toblerone-bula” vid benlyft betyder att linea alba belastas i det momentet, men det är ett vanligt fynd även hos vältränade individer med god muskelkontroll. Det faktum att du upplever full funktion och stabilitet i vardag och träning, talar för att diastasen är funktionellt kompenserad.

Plissering av rektusmuskulaturen vid bukplastik är därför i många fall ett estetiskt tillägg, inte en medicinsk nödvändighet. Den görs ofta för att uppnå maximal bukplatthet och ett mer standardiserat slutresultat, men den medför också:

·       något längre operationstid

·       längre rehabilitering

·       postoperativ immobilisering

·       ökad risk för smärta, tryckkänsla och ibland långdragna obehag

Hos dig utan funktionella besvär måste dessa nackdelar vägas mot den potentiella vinsten.

Det är fullt möjligt att utföra en bukplastik med fokus på hudöverskott och hudkvalitet utan att plissera rektusdiastasen, förutsatt att du är välinformerad och att förväntningarna på resultatet är realistiska. Resultatet blir då en förbättring av hudens släthet och överskott, snarare än maximal fascial åtstramning.

Det viktigaste i den här typen av kirurgi är att ingreppet anpassas efter dina behov – inte tvärtom. Dina behov ska naturligtvis bedömas mer individuellt vid en personlig konsultation, där också anatomi, hudkvalitet och förutsättningar kan värderas i lugn och ro.

Dr Virginia Gonzalez, Specialist i Plastikkirurgi

Improva Plastikkirurgi

Hej,

Efter en omfattande ansiktskirurgi, såsom ansiktslyft i kombination med övre och nedre ögonlocksplastik, är det viktigt att komma ihåg att det slutliga resultatet påverkas av flera faktorer. Dessa inkluderar bland annat utgångsläget, vävnadskvalitet, individuell läkning samt de kirurgiska tekniker som använts.

Upplevelsen av kvarstående slapphet eller estetiska avvikelser, liksom ärrens utseende, kan variera mellan patienter. För att kunna bedöma huruvida resultatet ligger inom ramen för ett förväntat slutresultat – eller om det finns möjlighet till ytterligare förbättring – krävs en klinisk undersökning av vävnaden.
För en rättvis och korrekt bedömning av operationsresultatet är det dessutom nödvändigt att ta del av före-bilder, då resultatet alltid måste värderas i relation till patientens ursprungliga utseende och de anatomiska förutsättningar som förelåg före ingreppet.

Jag rekommenderar därför att du i första hand tar upp ditt missnöje och dina förväntningar med den kirurg som utförde operationen. Operatören har bäst kännedom om ingreppets omfattning, den intraoperativa situationen och de förutsättningar som förelåg. Vid ett återbesök kan man tillsammans diskutera resultatet, eventuella begränsningar samt de förutsättningar för korrigerande åtgärder.

När det gäller ärr kan olika former av ärrkorrigering övervägas. Exempel på sådana åtgärder kan vara behandling med silikon (gel eller plattor), kortisoninjektioner vid hypertrofiska eller förtjockade ärr, eller kirurgisk ärrrevision med excision av ärrvävnad och ny suturering. Val av metod avgörs alltid efter klinisk bedömning.

Om kvarstående slapphet i kind- eller halsområdet upplevs kan man, efter individuell undersökning, även diskutera möjligheten till ytterligare uppstramning. Detta kan i vissa fall innebära en mer riktad kirurgisk korrigering av mjukdelar i kinder och/eller hals, exempelvis genom justering av underliggande vävnadsstrukturer, snarare än en fullständig ny ansiktslyftning. Även här är förutsättningarna starkt beroende av vävnadens kvalitet och
tidigare ingrepp.

Hej Smurfolina,

Tack för ditt utförliga mejl och bilder!

Efter graviditet är det inte ovanligt att naveln förändras i utseende. Det kan bero på flera faktorer, till exempel att bindväven i bukväggen har tänjts ut, att det finns en liten svaghet eller defekt i området kring naveln eller att huden har förlorat en del av sin elasticitet. Att naveln rör sig något vid hosta kan i tala för en påverkan på bukväggen, exempelvis ett litet navelbråck, men det går inte att avgöra säkert utan en klinisk undersökning.

Det är positivt att du inte upplever smärta eller andra tydliga besvär. Samtidigt är det helt rimligt att förändringen upplevs som estetiskt störande, och det är något jag ofta möter hos patienter efter graviditet.

Behandlingsalternativen beror helt på vad som ligger bakom förändringen. I vissa fall krävs ingen åtgärd alls, i andra kan ett mindre kirurgiskt ingrepp vara aktuellt för att återställa både funktion och utseende.

För att du ska få en korrekt och trygg bedömning av bukväggen och naveln i sin helhet behöver du undersökas av en kirurg under en konsultation. Då får du en genomgång i lugn och ro för vilket ingrepp som är möjligt och vad som känns rätt för dig.