Virginia Gonzalez

Hej,

Din fråga är mycket vanlig, och det korta svaret är att nej – man behöver inte automatiskt byta sina implantat efter 10–15 år om man inte har några besvär eller tecken på komplikationer.

Förr talade man ofta om att implantat skulle bytas efter ungefär 10 år, men dagens implantat är betydligt mer hållbara än äldre generationer. Många patienter kan ha sina implantat betydligt längre än så utan problem. Det viktiga är inte hur många år som har gått utan hur implantaten och bröstvävnaden åldrats och faktiskt mår.

Om du inte har några symtom, såsom smärta, förändrad form, hårdhet, asymmetri eller andra besvär, finns det normalt ingen anledning att byta implantaten enbart på grund av deras ålder.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att bröstens utseende påverkas av betydligt mer än implantaten. Med åren förändras hudens elasticitet, körtelvävnaden och fettvävnaden, och många kvinnor upplever att brösten sjunker något eller att formen förändras. I många fall är implantaten fortfarande helt intakta medan det egentligen är de naturliga åldersförändringarna i vävnaderna som gör att man funderar på ytterligare kirurgi.

Om man överväger ett implantatbyte kan det därför vara klokt att samtidigt diskutera om ett bröstlyft skulle förbättra resultatet. För vissa patienter räcker det med ett implantatbyte, medan andra får ett betydligt bättre och mer långvarigt resultat genom att kombinera implantatbyte med ett lyft. Det beror på hur mycket huden har töjts ut, bröstvårtans position och vilken form man önskar uppnå.

Mitt råd är därför att inte fokusera alltför mycket på implantatens ålder i sig, utan att låta en erfaren plastikkirurg bedöma både implantaten och bröstvävnaderna för att bedöma om det finns skäl att överväga ett byte eller någon annan korrigerande åtgärd.

Vänliga hälsningar,

Dr. Virginia Gonzalez
Specialist i Plastikkirurgi
Improva Plastikkirurgi

Tack för din väldigt relevanta fråga 🩵

Det du beskriver är faktiskt en ganska vanlig önskan hos petite patienter – att få tydlig cleavage, lite sideboob och en större byst, men samtidigt behålla ett naturligt och hållbart resultat över tid. Därför är implantatvalet alltid en balans mellan estetik och vad vävnaden långsiktigt klarar av att bära.

Med en bröstbredd på 10 cm går det ibland att välja ett implantat som är ungefär 0,5–1,5 cm bredare än den ursprungliga bröstbredden. För att skapa mer cleavage och sideboob behöver man ofta tänja lite på den klassiska “idealbredden”, särskilt på en liten kropp där man önskar ett mer markerat resultat.

Men det är viktigt att förstå att det inte bara är själva bröstbredden som avgör vilken implantatbredd och volym som passar. Även avståndet mellan bröstvårta och bröstfåra är väldigt avgörande för hur bred bas man faktiskt kan bära, särskilt med runda implantat. Har man ett kort avstånd där kan ett alltför brett implantat öka risken för exempelvis dubbelbubbla, bottoming out och att implantatet med tiden börjar dominera den nedre delen av bröstet på ett mindre naturligt sätt.

Hudkvalitet och vävnadens elasticitet är minst lika viktigt att ta hänsyn till. På en väldigt petite kropp med tunn hud kan ett alltför brett eller tungt implantat ge väldigt fin cleavage initialt, men bli mindre hållbart över åren med uttänjd hud, lateral glidning och tunnare vävnad. Därför försöker man alltid hitta balansen mellan:

• tydlig cleavage
• sideboob
• proportion till kroppen
• långsiktig hållbarhet i vävnaden

För många petite patienter som vill ha större bröst blir därför högre profil/projektion ofta smartare än att bara gå väldigt brett. Då kan man få mer volym och fyllighet utan att implantatet tar över hela bröstkorgen.

När det gäller Mentor Siltex och Smooth finns båda med Cohesive I-gel, som är den mjukare och mer följsamma gelen. Den brukar ge en mjuk och naturlig känsla vid rörelse. Cohesive II är lite fastare och ger mer struktur och formstabilitet. Det betyder dock inte automatiskt att brösten känns “hårda”, utan mycket beror också på din egen vävnad, hudens tighthet, implantatets storlek och om implantatet placeras över eller under muskeln.

Så valet mellan mjukare eller lite mer cohesive gel blir ofta en balans mellan:

• maximal mjukhet och rörelse
• mer stöd och form över tid

För stora implantat på en liten kropp kan ibland en något mer cohesive gel hjälpa till att behålla formen bättre och minska risken för att resultatet med tiden “breddar ut sig”.

Det viktigaste är därför att implantatet anpassas efter just din anatomi och dina mål, så att man kan skapa både den look du önskar och ett resultat som håller fint över tid 🩵

Hej 💙
Tack för att du delar din personliga historia. Det du beskriver är en klassisk men svår form av tubulära bröst (grad 3) som är absolut möjlig att korrigera. Det du upplever är varken ovanligt eller ”hopplöst”, även om det ofta känns så när man levt med det hela livet.

Gradt 3-tubulära bröst innebär ofta:

• Nästan all bröstvävnad koncentrerad bakom vårtgården

• Avsaknad av normal bröstbas

• Uttalade tubformade bröst och häng

• Förstorade vårtgårdar

• Ibland även delad/bristfällig bröstvårta

• Ofta nedsatt eller utebliven amningsförmåga

Korrigering kräver erfaren kirurg och är betydligt mer komplicerad än en vanlig bröstförstoring.

Vid grav tubulär form av bröst krävs oftast en kombination av flera åtgärder:

1. Frigöring och omformning av bröstvävnaden

2. Korrigering av vårtgård och bröstvårta

3. Implantat – för att:

• Ge volym

• Skapa en stabil form

• Undvika ett tomt/platt intryck

I vissa fall kan man kombinera implantat + fetttransplantation, men implantat är mycket vanligt och ofta den bästa lösningen.

I vissa fall kan man gå via landstinget/regionen då tubulära bröst kan klassas som medfödd missbildning. Men det är tyvärr ganska vanligt att patienter får avslag trots tydlig problematik.

Via privat vård har du möjlighet till korrekt korrigering genom att välja en kirurg med gedigen erfarenhet av estetisk och rekonstruktiv bröstkirurgi.

Hej!

Som plastikkirurg vill jag börja med att säga att ditt resonemang är både genomtänkt och medicinskt rimligt.

En rektusdiastas är i sig ingen sjukdom, utan en anatomisk variation. Det avgörande är inte om en diastas kan påvisas vid klinisk testning, utan om den ger funktionella besvär såsom nedsatt bålstabilitet, ryggsmärta eller svårigheter vid vardagliga eller fysiska aktiviteter. I avsaknad av sådana symtom finns det ingen medicinsk skyldighet att åtgärda diastasen kirurgiskt.

Att du får en synlig “toblerone-bula” vid benlyft betyder att linea alba belastas i det momentet, men det är ett vanligt fynd även hos vältränade individer med god muskelkontroll. Det faktum att du upplever full funktion och stabilitet i vardag och träning, talar för att diastasen är funktionellt kompenserad.

Plissering av rektusmuskulaturen vid bukplastik är därför i många fall ett estetiskt tillägg, inte en medicinsk nödvändighet. Den görs ofta för att uppnå maximal bukplatthet och ett mer standardiserat slutresultat, men den medför också:

·       något längre operationstid

·       längre rehabilitering

·       postoperativ immobilisering

·       ökad risk för smärta, tryckkänsla och ibland långdragna obehag

Hos dig utan funktionella besvär måste dessa nackdelar vägas mot den potentiella vinsten.

Det är fullt möjligt att utföra en bukplastik med fokus på hudöverskott och hudkvalitet utan att plissera rektusdiastasen, förutsatt att du är välinformerad och att förväntningarna på resultatet är realistiska. Resultatet blir då en förbättring av hudens släthet och överskott, snarare än maximal fascial åtstramning.

Det viktigaste i den här typen av kirurgi är att ingreppet anpassas efter dina behov – inte tvärtom. Dina behov ska naturligtvis bedömas mer individuellt vid en personlig konsultation, där också anatomi, hudkvalitet och förutsättningar kan värderas i lugn och ro.

Dr Virginia Gonzalez, Specialist i Plastikkirurgi

Improva Plastikkirurgi

Hej,

Efter en omfattande ansiktskirurgi, såsom ansiktslyft i kombination med övre och nedre ögonlocksplastik, är det viktigt att komma ihåg att det slutliga resultatet påverkas av flera faktorer. Dessa inkluderar bland annat utgångsläget, vävnadskvalitet, individuell läkning samt de kirurgiska tekniker som använts.

Upplevelsen av kvarstående slapphet eller estetiska avvikelser, liksom ärrens utseende, kan variera mellan patienter. För att kunna bedöma huruvida resultatet ligger inom ramen för ett förväntat slutresultat – eller om det finns möjlighet till ytterligare förbättring – krävs en klinisk undersökning av vävnaden.
För en rättvis och korrekt bedömning av operationsresultatet är det dessutom nödvändigt att ta del av före-bilder, då resultatet alltid måste värderas i relation till patientens ursprungliga utseende och de anatomiska förutsättningar som förelåg före ingreppet.

Jag rekommenderar därför att du i första hand tar upp ditt missnöje och dina förväntningar med den kirurg som utförde operationen. Operatören har bäst kännedom om ingreppets omfattning, den intraoperativa situationen och de förutsättningar som förelåg. Vid ett återbesök kan man tillsammans diskutera resultatet, eventuella begränsningar samt de förutsättningar för korrigerande åtgärder.

När det gäller ärr kan olika former av ärrkorrigering övervägas. Exempel på sådana åtgärder kan vara behandling med silikon (gel eller plattor), kortisoninjektioner vid hypertrofiska eller förtjockade ärr, eller kirurgisk ärrrevision med excision av ärrvävnad och ny suturering. Val av metod avgörs alltid efter klinisk bedömning.

Om kvarstående slapphet i kind- eller halsområdet upplevs kan man, efter individuell undersökning, även diskutera möjligheten till ytterligare uppstramning. Detta kan i vissa fall innebära en mer riktad kirurgisk korrigering av mjukdelar i kinder och/eller hals, exempelvis genom justering av underliggande vävnadsstrukturer, snarare än en fullständig ny ansiktslyftning. Även här är förutsättningarna starkt beroende av vävnadens kvalitet och
tidigare ingrepp.

Hej Smurfolina,

Tack för ditt utförliga mejl och bilder!

Efter graviditet är det inte ovanligt att naveln förändras i utseende. Det kan bero på flera faktorer, till exempel att bindväven i bukväggen har tänjts ut, att det finns en liten svaghet eller defekt i området kring naveln eller att huden har förlorat en del av sin elasticitet. Att naveln rör sig något vid hosta kan i tala för en påverkan på bukväggen, exempelvis ett litet navelbråck, men det går inte att avgöra säkert utan en klinisk undersökning.

Det är positivt att du inte upplever smärta eller andra tydliga besvär. Samtidigt är det helt rimligt att förändringen upplevs som estetiskt störande, och det är något jag ofta möter hos patienter efter graviditet.

Behandlingsalternativen beror helt på vad som ligger bakom förändringen. I vissa fall krävs ingen åtgärd alls, i andra kan ett mindre kirurgiskt ingrepp vara aktuellt för att återställa både funktion och utseende.

För att du ska få en korrekt och trygg bedömning av bukväggen och naveln i sin helhet behöver du undersökas av en kirurg under en konsultation. Då får du en genomgång i lugn och ro för vilket ingrepp som är möjligt och vad som känns rätt för dig.