Isabella88, nu har jag inte lika hög grad panikångest som du verkar ha.
Vissa perioder i mitt liv har varit värre än andra.
Eftersom det diskuterats så mycket kring "min" tråd här den senaste veckan känner jag att jag vill svara.
Jag skrev tråden för att jag ville ha stöd, och det fick jag verkligen. Men, när vissa skriver att jag kanske borde avboka tar jag väldigt illa upp då det varit en dröm för mig i flera år att göra det här.
Och jag känner mig själv så pass väl att jag "vet vad jag vill", hade jag inte velat göra det hade jag inte bett om hjälp här. Då hade jag helt enkelt ringt kliniken och avbokat.
Jag visste att jag ville göra det men jag var så jävla rädd att jag inte visste vad jag skulle tänka eller känna.
Månaden innan op. var jag inte mig själv, ofokuserad på allt. Det enda jag i princip tänkte på var operationen. Hur det skulle kännas, hur det skulle gå, smärtan efteråt o.s.v.
Jag är oerhört tacksam för allt stöd jag fått och jag hyser inte agg mot någon. Det ÄR lätt att missförstå varandra på ett forum där man inte känner varandra. Jag kunde kanske varit mer tydlig om hur dåligt jag mådde och att jag endast ville ha stöd för att ta mig genom detta.
Så, nu hoppas jag att "folket" kan släppa detta "problem" som uppstått för jag är så jävlar glad över mina nya bröst och tänker fortsätta vara det.
—
Inga barn, 23 år, 157 cm, 54kg
Strl före op: 75A-B?
Strl efter op: - 65G? (Enligt Change)
Konsultation 14/2-14
Op 25/3-14
250 cc Mentor bakom bröstmuskeln
Skönt att det gick så bra, hoppas det går bra för mig också. Börjar bli ganska nervös och så nu när det närmar sig och ju mer man tänker på operationen, desto nojjigare blir man ju, iaf jag. Men jag försöker intala mig själv att allt kommer bli bra. Förstår att du är glad över dina nya bröst, det ska du vara
Jag känner att jag behöver lägga in ett par ord här.
Som du skrev först Onöjd så var det en skräck av väldigt hög kaliber du fick folk att läsa, och ett rop på hjälp. Men inget specifikt om vilket håll du ville gå.
Jag är tyvärr mer än väl införstådd i ångesten grepp så jag vet. Oroas icke.
Men jag kan verkligen förstå dom som hade åsikterna att du kanske skulle tänka till lite extra samma som dom som peppade dig. Jag vet att om jag själv skulle skrivit så vill jag ha pepp så jag kunde orka klara det. Men att bli avrådd är också ett råd jag skulle vara införstådd i att få även om det inte är det jag ville höra.
Det gemensamma är att alla här ville ditt eget bästa och självklart ska du få ha dina glädjetuttar.:-) Men alla tycker vi och tänker olika så om en del ansåg att din skräck kanske var så stor och/eller inte har någon insikt i ångestens vardag så är det väl inte konstigt att dom inte tyckte att rädslan var värt det.
Så alla som fällde lite nedvärderande om dom avrådande kommentarerna, tänk på att alla ville Onöjds bästa ur olika synvinklar.:-)
—
25år, 164cm, 60kg
Strl före op:75A
Strl efter op:75C/75D
Konsultation nov -13 hos Johan Thorfinn, Plastikakademin
Op 26/2 375cc runda hp bakom
Isabella88, nu har jag inte lika hög grad panikångest som du verkar ha.
Vissa perioder i mitt liv har varit värre än andra.
Eftersom det diskuterats så mycket kring "min" tråd här den senaste veckan känner jag att jag vill svara.
Jag skrev tråden för att jag ville ha stöd, och det fick jag verkligen. Men, när vissa skriver att jag kanske borde avboka tar jag väldigt illa upp då det varit en dröm för mig i flera år att göra det här.
Och jag känner mig själv så pass väl att jag "vet vad jag vill", hade jag inte velat göra det hade jag inte bett om hjälp här. Då hade jag helt enkelt ringt kliniken och avbokat.
Jag visste att jag ville göra det men jag var så jävla rädd att jag inte visste vad jag skulle tänka eller känna.
Månaden innan op. var jag inte mig själv, ofokuserad på allt. Det enda jag i princip tänkte på var operationen. Hur det skulle kännas, hur det skulle gå, smärtan efteråt o.s.v.
Jag är oerhört tacksam för allt stöd jag fått och jag hyser inte agg mot någon. Det ÄR lätt att missförstå varandra på ett forum där man inte känner varandra. Jag kunde kanske varit mer tydlig om hur dåligt jag mådde och att jag endast ville ha stöd för att ta mig genom detta.
Så, nu hoppas jag att "folket" kan släppa detta "problem" som uppstått för jag är så jävlar glad över mina nya bröst och tänker fortsätta vara det.
Inga barn, 23 år, 157 cm, 54kg
Strl före op: 75A-B?
Strl efter op: - 65G? (Enligt Change)
Konsultation 14/2-14
Op 25/3-14
250 cc Mentor bakom bröstmuskeln
Skönt att det gick så bra, hoppas det går bra för mig också. Börjar bli ganska nervös och så nu när det närmar sig och ju mer man tänker på operationen, desto nojjigare blir man ju, iaf jag. Men jag försöker intala mig själv att allt kommer bli bra. Förstår att du är glad över dina nya bröst, det ska du vara
Jag känner att jag behöver lägga in ett par ord här.
Som du skrev först Onöjd så var det en skräck av väldigt hög kaliber du fick folk att läsa, och ett rop på hjälp. Men inget specifikt om vilket håll du ville gå.
Jag är tyvärr mer än väl införstådd i ångesten grepp så jag vet. Oroas icke.
Men jag kan verkligen förstå dom som hade åsikterna att du kanske skulle tänka till lite extra samma som dom som peppade dig. Jag vet att om jag själv skulle skrivit så vill jag ha pepp så jag kunde orka klara det. Men att bli avrådd är också ett råd jag skulle vara införstådd i att få även om det inte är det jag ville höra.
Det gemensamma är att alla här ville ditt eget bästa och självklart ska du få ha dina glädjetuttar.:-) Men alla tycker vi och tänker olika så om en del ansåg att din skräck kanske var så stor och/eller inte har någon insikt i ångestens vardag så är det väl inte konstigt att dom inte tyckte att rädslan var värt det.
Så alla som fällde lite nedvärderande om dom avrådande kommentarerna, tänk på att alla ville Onöjds bästa ur olika synvinklar.:-)
25år, 164cm, 60kg
Strl före op:75A
Strl efter op:75C/75D
Konsultation nov -13 hos Johan Thorfinn, Plastikakademin
Op 26/2 375cc runda hp bakom