Jag blev extra skrämd när jag googlade på en viss kirurg,och fick fram två bloggar från tjejer under 20 år som hade gjort sina bröstförstoringar där.
Den ena hade Anorexia och tog droger och den andra skar sig med rakblad på armar,ben och bröst. MEN endå så genomförde kirurgen dessa bröstförstoringar på dessa flickor,som hade psykiskabesvär som måste ha synits. Då valde jag bort denna klinik. Sen så tror jag det är ett mode och påverkan och att man kan, om man har pengar att ändra på sitt utseende. Vissa ser det nog som en spännande händelse i deras liv. När jag var tonåring så visste jag knappt vad bröstförstoring var.Då jag var så platt så hade jag fått operationen gratis.Min mamma nämde det för mig då men jag var inte intresserad. Komplexen kom efter 30+. Kanske blev jag påverkad. Vet inte. Men jag är glad för att jag gjorde mina nu,lite sent kanske.

Ja. Fast det är nog klok som sagt att vänta lite tycker jag :) Känner sig som en tant när man tycker så *s* Men man blir ju faktiskt förnuftigare med åren. Speciellt så är det väl smart att skaffa barn och amma och sådant innan... mina bröst blev ju gigantiska vid amning och jag hade a-b kupa innan. Om man då som opad har G kupa och ska amma- fy ---- vilka groteska saker brösten då förvandlas till  *usch*Tycker att en ung kropp som en 19årings inte ska opereras i skönhetssyfte helt ärligt, om det inte är stora problem... Men nåja, det är deras val men jag äcklas av kirurgerna....

klickann wrote:

Är det inte ansvarslöst? Läser tyvärr ofta här om 18-19åringar som lägger in 600cc och har c i kupa innan. Det är ju riktiga bomber vi pratar om! På en 19åring? Tycker det är skandal faktiskt att läkarna tillåter det? Jag som nu är 32 kan säga att jag inte var mogen nog vid den åldern att fatta direkt vettiga beslut... Ok att man vill op bröst som 18-19åring om de är avvikande , och till en "normal" storlek. Men att skaffa "porrbröst"/strippteasbröst som inte ger direkta vinnar till ev arbetsgivare att man är en seriös tjej är lite väl, tycker jag. För att inte tala om vad det ger för skador på ryggen osv. 

Är det bara jag som ibland blir mörkrädd här på forumet av detta? 

Fast inte för att låta jobbig, men vad har arbetsgivaren att göra med om en tjej har stora bröst? 

Nej, arbetsgivaren har inget med det att göra och det var inte riktigt huvudsyftet med mitt inlägg heller, och jag tror att du förstår var jag ville komma med den meningen om arbetsgivare osv.... Om man söker jobb som jurist på ett kontor (och har bröst ala Pamela Andersson eller dyl) så tror jag tyvärr att fast du har den skarpaste hjärnan så lär du inte få det jobbet- det ger inte ett seriöst intryck. Det kanske man skiter i när som som 18åring glatt skuttar till kliniken för att lägga in sina 800cc för att få stora bröst. Då tycker som sagt jag att det bör vara kirurgens jobb och ansvar att faktiskt säga NEJ. 

Vad arbetsgivaren har med att göra och vad han/hon ändå reagerar över är förmodligen skilda saker. Arbetsgivare är också "bara människor". Och om en tonåring lägger sina första egna större pengar (rimligt att anta) på att skaffa sig två meloner kan arbetsgivaren säkert komma att dra en och annan slutsats, riktig eller ej, om henne, hennes framtidstänkande och hennes prioriteringar. Som sagt, jag avser inte med detta att ta ställning själv, men man får också vara lite realist och inse att den värld vi önskar att vi hade och den vi lever i inte är densamma.

Vill man, är man givetvis fri att gå i bräschen, skaffa 800 cc och kämpa för att ingen ska reagera över så stora bröst. Man bör bara vara medveten om att det kan bli så, före operationen.

I övrigt håller jag med, kirurgena har så långa kötider idag att de inte kan behöva operera t o m anorektiker och människor med en pågående psykisk problematik (som inte enbart rör komplex för brösten givetvis), för att hålla svälten från dörren.

Fast jag kan inte på rak arm komma på så många 18-19-åringar som gjort det TS beskriver... 

Fast både du och jag vet att bara för man har stora bröst så är man inte mindre intelligent. Det hör inte hit vad en arbetsgivare tycker om ens bröst.
Om man nu vill söka arbete som jurist så kanske man inte sticker på en intervju i skyhöga stiletter och en grov urringning.
Dessa operationer kommer att finnas sålänge det finns kunder som betalar.
Och jag ser inget fel med det heller, vill man inte ha dessa stora bröst sen byter man ut dem. Det är ju faktiskt upp till var och en :)
 

Det finns ju tjejer med redan stora bröst men en bröstförstoring gör ju även så formen blir snyggare så en del som gör en bröstförstoring kanske bara vill bättra på formen!!!

Så länge man gör medvetna val, och vet om och godtar att man nog kan tvingas göra ett lyft längre fram i livet efter barn etc, för att det inte längre går att bara gå upp i storlek om man vill behålla en fin byst, så... men jag tror TS avser att säga att väldigt få 18-19-åringar har den framförhållningen eller förmågan att fatta "livslånga" beslut på bästa sätt. 

Jag tyckte nog själv jag var himla vuxen när jag var 19, men det vete 17 om jag hade velat ta beslut med mitt dåvarande huvud som skulle gälla mig idag. Mycket hade nog kunnat bli okej, men jag hade helt enkelt inte samma perspektiv på saker då som nu - och kanske en smula för lite tålamod. Men visst, det är en del av "att bli vuxen", det här med att ta konsekvenserna av sina beslut, och ärr på brösten är väl inte det värsta som kan drabba en... Jag tycker förvisso det är tråkigt som samhällsutveckling när unga tjejer med fina, normala bröst vill skaffa 6-800 cc, men jag ligger inte sömnlös över det, inte alls.

Annejoh  - absolut - jag var själv en av dem med en c-kupa jag ville pigga upp med implantat för att slippa ärr, för sådär 14 år sen (sen gick det åt h-vete, men det är irrelevant för hur jag tänkte före 1a op).
VI vet det ju - men hur många "icke-insatta"..?

Jag förstår absolut hur ni tänker och diskuterar. Själv är jag en tjej på 19 år och valde att förstora mina bröst. La in 550 cc och kan mer än väl dölja mina bröst. Jag känner mig vuxen och anser att jag är det och tog därför beslutet. Var jag inte nöjd med mina bröst förut och nojjade över brösten sen flera år tillbaka varför skulle jag då vara nöjd om några år.. Jag kände kan jag bli mer nöjd så varför inte? Kan säga att jag verklingen inte ångrar mitt beslut. Jag känner mig snyggare nu och kläderna sitter super snyggt! Min mamma blev inte särskilt glad när jag berättade för henne om mitt val att göra en bröstförstoring och försökte hindra mig och jag kan verkligen förstå henne. Men för mig kändes det så himla rätt!

Sen tycker jag att det är lite fler av dig att skriva klickann.

"Om man då som opad har G kupa och ska amma- fy ---- vilka groteska saker brösten då förvandlas till  *usch*Tycker att en ung kropp som en 19årings inte ska opereras i skönhetssyfte helt ärligt, om det inte är stora problem... Men nåja, det är deras val men jag äcklas av kirurgerna...."

Aja, alla är vi olika. Tur är väl det! =)

Så, hur stora får brösten bli och hur gammal måste man vara för att få operera sig tycker du Klickann? Vad är "passande"? För det är väl det det hela handlar om? Vad som är "passande" i landet lagom? Vad som sticker i ögonen på folk utifrån våra indoktrinerade "moraler" (läs samhällsnormer).

Nä, konsekvens tack. Så länge det inte finns direkt medicinska orsaker så ska man få lägga in hur stora man vill. Är man myndig så ska man få operera sig. Om många här anser att man inte kan tänka själv och ta ansvar för sina egna val och handlingar när man är 18 år bör kanske diskutionen istället handla om om man bör höja myndighetsåldern?