Bröstförstoring apr 2013 - Proforma Clinic - Stockholm Michael Olenius - Tuffs

En lite annorlunda Operation…

Jag hann aldrig bli nervös. Jag hade så mycket annat att fundera på. Jag har velat ha en större byst så länge och när det började närma sig så blev det haveri i familjen. Jag hade inte tid att tänka på min OP. Så på op-dagen var jag så fokuserad på annat att det kändes som jag var på väg till tandläkaren. Jag var tidig också. Fick mitt rum direkt av jättesöta sköterskor. Låg och kika på film medan jag väntade. Pratade lite med min rumskompis som var där dag två. Hon hade fått en blödning i bröstet och fått opa om sig. Vid 12 kom Michael in. Jag tyckte lika mycket om honom nu som på konsultationen. Vi diskuterade max storlek och huruvida han kanske skulle lägg in 25cc mer i ena bröstet. Det sista jag sa var "det blir bra, jag litar på dig". Efter en timma kom en sköterska in och gav mig min piller-cocktail och följde mig sedan till op-salen. När jag lade mig britsen kom det lite nervositet smygandes. När sköterskan frågade om jag började bli lullig och var beredd att somna kunde jag inte låta bli att skratta och säga "yes, ta hand om mig, se ya on the other side!"

När jag sedan vaknade var det första jag gjorde att lyfta på täcket. Mitt första spontana utrop var "BOOOOBIES!!!!" och tanken som kom "vart de inte större?"

Sen kom chocken. En väldigt förtvivlad läkare satte sig vid min sida och sa "Nu måste jag fråga, sa vi bakom eller framförplacering?" Jag blev helt paff och sa "framför såklart"! Då visade det sig att det blivit något fel i min journal så det fanns ingen anteckning alls om vilken typ av placering jag skulle ha, så han hade lagt bakom! Groggy av narkos och med total panik började jag storgråta. Min stora skräck var att de skulle skurit i min friska muskel och det var precis det som hade hänt.  Michael blev helt utom sig och sa att "det här fixar vi direkt, det är den mänskliga faktorn som felat och jag tar på mig allt ansvar. Vi ordnar det här så snabbt och bra vi kan"

Dock fick jag rullas in på mitt rum eftersom de redan hade sövt nästa tjej som skulle opas. Där låg jag ,och jag hade inte särskilt ont alls och brösten var skitsnygga direkt. Så man kan lugnt säga att jag blev frustrerad! Men jag testade att spänna bröstmuskeln och jag kände direkt hur implantatet i höger bröst flyttade på sig. Eftersom jag tränar mycket så var den känslan katastrofal för mig. Ringde och pratade både med maken och min mor.  Efter ca 30 minuter var Michael tillbaka och tog god tid på sig att sitta med mig, lugna ner mig, förklara vad som hänt, skillnaden och vad som kan hända och vi dividerade om huruvida vi skulle låta det vara eller flytta fram. Tillslut tog han mina händer och sa "det var inte det här du ville, jag ska se till att rätta till det här".  

Så jag rullades in på nytt och sövdes igen. Vaknade och var grymt kissnödig. Jätte söta sköterskor hjälpte mig och tog väl hand om mig. Jag hade inte särskilt ont nu heller.  Det kändes lite som träningsvärk i bröstmusklerna.  Lyckades senare under kvällen äntligen få i mig mat och mitt efterlängtade kaffe. Natten förflöt med ett par uppvak men mest pga. ryggsmärtor.

Fick god frukost dagen efter och träffade mina "medsystrar". Några av dem pratade jag länge med och vi jämförde bröst och pratade om hur vi kände oss. Senare kom Michael in och vi talade igenom vad som hänt och på en gång meddelande han mig att jag skulle kompenseras för det som hänt och vad han tänkt sig. Jag känner mig nöjd med kompensationen och ännu mer nöjd att han tog sig tid att sitta med mig, berätta vad som hänt (man såg på honom att han tyckte det hela var väldigt jobbigt) och att han inte alls skyllde ifrån sig eller hymlade med något utan var rak och ärlig. Visst känns det visset att det blev en miss men jag vill verkligen poängtera att trots det jag råkat ut för så är jag galet nöjd med honom som kirurg och Proforma som klinik!

På 6 månaders-återkollen kunde vi iaf konstatera att brösten läkt mycket fint, att min bröstmuskel läkt/ återhämtat sig helt och att brösten mjuknat mycket bra.

Däremot har jag fått en komplikation. Nämligen att mina implantat växt fast lite i bröstmuskeln fast ovanpå! Detta märks när jag spänner mina bröstmuskler. Brösten åker isär lite (lite som vid muskelpåverkan) och på ena sidan av bröstet blir det en liten hård kant, men brösten i sig blir inte hårda och ändrar inte direkt form heller. Michael var mycket förvånad eftersom detta är ovanligt. Han sa att om jag vill göra om operationen så gör han det naturligtvis. Problemet kan bli att om jag gör om det och fortfarande vill ha framför så finns det risk att implantatet växer fast igen och att det blir värre. Alternativet är att lägga det bakom. Så jag beslöt att låta det vara. Michael gjorde en notering för framtiden och sa att om det mot all förmodan blir värre eller jag besväras av det så ska jag höra av mig igen och att de då korrigerar det. I nuläget är jag fortfarande nöjd med Michael och kliniken. Hur det blir framöver får framtiden utvisa.