Den rasslande känslan är helt borta!! :-D men jag var orolig då... Inte längre, eftersom de är borta nu. Vissa upplever ju nästan ingen smärta, och några få får extrem smärta, och jag var ju självklart den sistnämnda. Jag var sjukskriven i 5 veckor. Kunde inte göra något själv den första tiden.... Men trots allt, så är jag helnöjd, och är glad över att jag fixat brösten. Men de tog lite längre tid än jag tänkt bara... :-D

Lintott wrote:

Midnattsfrost - du kunde ändå sätta igång med träningen väldigt tidigt :) jag skulle lätt kunna tänka mig att lägga framför av den anledning att jag är rädd för att få för mycket muskelpåverkan MEN har för lite vävnad :( Vad har du för implantat och strl?? Vad är jobbigast just nu i hela denna processen tycker du? Utöver att inte kunna träna obehindrat.

Jag har mentor 450 cc coh II hp texturerade.

Jobbigast är faktiskt känslan av att bli handikappad. Att tagga ner, ta det lugnt, inte köra på i samma tempo man gjorde innan. Jag var igång redan dag 3 efter op och tog inga smärtstillande - så sånt var aldrig jobbigt. Det är mer att ha tålamod att saker måste få ta tid jag tycker är jobbigt. 

Lintott wrote:

Zinya- tack snälla för ditt utförliga svar :) Gud vad roligt att läsa om en sån positiv upplevelse! Jag har upplevt det som att majoriteten blivit utsatta för någon form av komplikation så pass att jag ställt in mig på att det garanterat kommer bli så :P vilket kanske inte är en så sund tanke heller.
Du är inte alls kaxig :)!! Det är bara glädjande att läsa något så positivt, jättehärligt!! Det är ju precis så jag önskar få känna mig efter op :).
Jag kan leva med att det spänner lite i vissa rörelser så länge man vet med sig att det inte är något farligt. Men skulle bli förkrossad av MFD :( .. Skulle må såå dåligt så jag är jättenervös att jag ska
Bli en av de olyckliga.. Finns det inte något kirurgen kan göra för att kanske minimera risken i alla fal..? ://
Var det obehagligt med implantat i början? Hur pass mycket känner du av de i din vardag?
Haha ingen fara, bara bra att få information så jag vet vad jag har att vänta mig :) åker implantaten ut på sidorna när du ligger ner? Är det en obehaglig känsla i så fall?
Hur förberedde du dig mentalt inför op?? :)

Ser att du vart hos Paolo också! Ska boka konsultation med honom i höst tror jag :)

Ärligt talat tror jag vi är betydligt många fler som inte upplevt komplikationer, och som kunnat njuta av våra nya vackra bröst i fulla drag. Bara det att de som fått komplikationer och känner någon form av missnöje "hörs" mer. Vilket förstås är naturligt eftersom det känns skönt att få uppmuntran och stöd i sådana situationer. Men minst lika viktigt är det att vi som är nöjda och lyckliga "hörs" tycker jag. Inte för att romantisera, men för att ge vår upplevelse och erfarenhet också.

Måste visa min okunnighet och fråga dig: Vad betyder MFD - vad är det? I vilket fall som helst tycker jag du vid konsultationsbesök ska fråga kirurgen vilka eventuella komplikationer som skulle kunna uppstå för just dig, och vad han/hon i så fall rekommenderar för att minimera risken.

Visst kände jag en känsla av obehag i början, men obehaget berodde mest på att det var obekant att känna hur de spände och av rädsla att göra någon rörelse som skulle göra ont eller göra skada för läkningsprocessen. Men obehagskänslan som ibland uppstod var absolut inte ohanterbar, och att känna av att implantaten var på plats upplevde jag absolut inte som obehagligt. Så länge man är försiktig och följer instruktioner från kliniken tycker jag det bästa är att försöka hålla sig lugn. Mer än så kan man ju inte göra, eller hur?!

Hur mycket jag känner av dem i min vardag? Då jag gör vissa rörelser i träningssituationerna, ibland då jag ligger på sida, då jag i liggande läge sträcker armarna bakom huvudet och ner mot golvet och om jag drar i något som ger mer kraftigt motstånd.

Om jag ligger ner på rygg åker implantaten ut mot sidorna, men det är ingen obehaglig känsla.

Hur jag förberedde mig mentalt? Eftersom jag funderat på detta i 17 år har jag haft lååång tid att förbereda mig ;). Jag har läst massor, tittat på otroligt många före/efter-bilder, sparat pengar för att slippa ta lån men framför allt är jag i väldigt bra balans såväl mentalt som fysiskt. Jag är lugn och trygg i mig själv, och oroar mig inte i första taget eftersom jag anser det vara slöseri med energi. Min energi ser jag till att lägga på sådant som ger mig lycka och glädje i livet. Jag kräver inte mycket av livet, och har gjort denna resa helt och hållet av egoistiska skäl. Livet är kort, och jag vill njuta av att känna mig kvinnlig och vacker. Ja, så enkelt är det. Dessutom har jag hela tiden tänkt att skulle det uppstå någon komplikation, vilket fortfarande kan hända (tänker främst på kapselkontraktur) så får jag tampas med det problemet då. Tänker INTE ödsla oro och rädsla för det nu när allt bara flyter på och jag kan njuta av mina vackra bröst till 100 %. En annan viktig sak för att förbereda mig mentalt är att jag var fast besluten att inte anlita en kirurg som jag eventuellt inte kände förtroende eller tillit till. Men Paolo Montemurro ingav total trygghet och professionell utstrålning från första stund och därmed ansåg jag mig inte behöva konsultera någon annan. Jag kände dessutom att han förstod min önskan, och att han delade min uppfattning om vilken typ av implantat som skulle ge mest estetiskt resultat. Så ja, jag rekommenderar honom varmt ifall din önskan är att få ett naturligt utseende på dina bröst. Fejkutseende tilltalar honom inte ett dugg om jag förstått honom rätt.

En sak som jag glömt att nämna är att jag hade otroligt ömma bröstvårtor de första veckorna. De var i princip som två ståndaktiga tennsoldater 24/7 ;) ! Ömheten är nu totalt bort, och bröstvårtorna reagerar precis som innan op. Dessutom förlorade jag känseln precis ovanför snitten (har snitten i bröstvecken) och upp till bröstvårtorna, men känseln börjar sakta bli bättre faktiskt. Upplever fortfarande en form av "domningskänsla" och är inte känslig för beröring just där, men det är inget som stör mig. Resten av brösten har jag full känsel i, och störs inte av domningskänslan. Är bara så otroligt lycklig över att kunna njuta av att visa mina bröst och älskar att bli smekt på dem vilket var så gott som en omöjlighet innan eftersom jag upplevde dem otroligt fula och allt annat än sexiga....

Blev visst ännu ett väldigt långt svar, hoppas det var dig till hjälp! :)

Midnattsfrost wrote:

En månad behöver du inte hålla uppe träningen.
Jag började 12 dagar efter op med att gå med lutning på löpband, crosstrainer etc.. Träna ben.. Mage.
Finns en tråd som handlar om hård träning efter op där andra delat med sig om vad de gjort.

Det är ju snarare lite hur du själv vill ha det. Lägger du bakom skär du sönder en muskel - muskler läker aldrig. Någon form av muskelpåverkan får du. Liten eller stor.
Har du varit på konsultation?
Det handlar ju också om vilket som är lämpligast för dig: bakom eller framför placering. Det avgör din kirurg.
Jag hade avstått op om Gunnar ansett att jag inte kunnat ha framför eftersom jag inte vill riskera att något händer mina träningsplaner.

Ah, så bra det låter. Har inte tänkt att börja hårdträna direkt efter op men om man skulle bli helt immobiliserad i veckor så skulle det nog sluta med att jag klättrar på väggarna.

Har inte varit på konsultation ännu men har förstått efter vad jag läst mig till här att det blir en längre tid för återhämtning om man lägger bakom muskeln. Är jag ute och cyklar?

För mig Tog det också ett par månader för mig att känna mig som vanligt igen :) det som jag kan märka ändå efter att ha haft implantat i 2 år så är det när man simmar. Man känner att det är något som ligger o drar lite inne i brösten:p samt hårt liggunderlag o ligga på mage är inte jätteskont efter ett litet tag:p men man får sina knep ibland när man vart med ett litet tag;) som t.ex när man ligger o solar på stranden på mage. För o undvika ett hårt ojämt tryck på brösten så gräver jag alltid ett hål där brösten är ;) vilket resulterar till att man kan sola hur länge som helst på mage utan att brösten värker vart efter ;) Men det är det bästa jag har gjort mwd min kropp :D prova kläder och bikini är en rejäl lycka när man ser hur snyggt plaggen blir på kroppen:)

Hahaha! Jag gräver oxå hål i sanden!! :-)