Usch då men du, hon kanske bara behöver smälta det?
Vilket som så gör du det för dig men förstår vad du menar, mina föräldrar är såna nästan i alla lägen, försöker att inte bry mig men man tar åt sig ändå tyvärr.

Lycka till med din op, du kommer bli så nöjd och glad :)

Min mamma reagerade också värst. Hon tyckte det var helt onödigt också. Men jag sa att hon behöver inte förstå eller stötta mig i mitt beslut men hon måste acceptera det. Nu går det bättre och bättre och hon har nog smält det ganska okej nu. Alla andra har varit otroligt stöttande och positiva. Blev också först ledsen av mammas reaktion men la det bakom mig då min mamma har väldigt svårt att förstå saker hon inte har intresse för.

Min mamma var väl egentligen inte positiv till ingreppet, höll en ganska låg nivå om det hela tiden innan op. Nu såhär i efterhand tyckte hon att det blev huuuur bra som helst, inte alls så "fake och stort" utan tyckte det såg så naturligt och fint ut. Nu såhär dagarna efter op har hon stöttat mig till 100%, verkligen.

Hoppas din mamma bara behöver lite tid att smälta det hela :)

Kram!

Hon kommer säkert att lugna sig och acceptera det ett tag efter du har gjort det. Du får gärna läsa i min tråd om när jag berättade för mina föräldrar :) där finns fler som diskuterat samma sak också :)

Min mamma tog det bra men pappa däremot blev jättearg....

Men det gick över efter ett tag när jag berättat lite mer och ffa när han hade hunnit smälta det. Nu är han förstående.

Ge det lite tid. Men tycker inte du ska använda dåligt självförtroende som argument, det är sårande för föräldrar att uppleva att de inte lyckats ge sina barn självförtroende. Även om det helt säkert inte är något hon hade kunnat gjort annorlunda för att få dig att vara nöjd med brösten.

Säg hellre att du bara vill ha tillbaka de bröst du hade innan du fick barn. Lite som en rekonstruktion. :-)

Jag berättade lite snabbt för min mamma i förrgår om att jag skall operera mig och hon blev nästan ledsen och frågade om hon inte hade något att säga till om? Vilket jag sa att hon inte hade. Men jag vet att hon kommer stötta mig och va glad, bara jag är nöjd och glad. Så jag hoppas och tror att din mamma kommer göra detsamma bara hon fått smälta det lite. Lycka till!

Ja det är ju inte lätt det här med att vara mamma. Det är en sak när man ska göra det själv men när det gäller ens egna dotter är det alltid svårt att sia om hur man skulle reagera. Jag tror trots att jag har gjort det själv att jag nog inte hade velat att min dotter skulle behöva göra en op för ens dotter är ju ens ögonsten och perfekt oavsett. Därav att man som mamna kanske reagerar lite. Själv har jag en mammaå som ser mig som den perfekta och att bara tala om att jag skulle vilja färga håret kan vara en pärs. Så jag berättade inte för min mamma om min operation utan hon fick reda på det då min sambo ville att jag skulle ha henne hos mig under tiden han arbetade vid min rehabilitering. När jag väl ringde och bad henne komma och hon fick se det hela inbandagerat och utsn bandage senare var hon mycket mer förstående och såg ingreppet med helt andra ögon. Innan är det alltid lättare att tycka men när det väl är gjort något helt annat. Så tjöta inte för mycket innan utan gör det som du önskar så ska du se att hon när du behöver henne kommer hon att tycka annat. Det är trots allt mer främmande för henne än för dig.
Kram

Min mamma var kanske inte direkt så, men hon tyckte väll att det inte var nödvändigt.

Jag förväntade mig också en sån reaktion och valde därför att inte berätta. Att få ett negativt bemötande samtidigt som jag faktiskt skäms över att göra / ha gjort det så blev valet lätt.

Jag är jätte nöjd nu efteråt, särskillt med storleken som går att både dölja lätt och framhäva när jag vill. 

Var jätte nervös första gången jag skulle träffa min mamma efter operationen, nu har det gått över 2månader och hon har fortfarande inte märkt något :-) Skulle hon fråga skulle jag självklart svara ärligt, men annars ser jag ingen anledning att berätta. Jag är vuxen och det är min kropp.