Bröstförstoring feb 2015 - Art Clinic Göteborg - Mölndal Rickard Lewin - Fetfransyska
Då är jag inne på min andra dag med mina nya bröst. Tänkte därför dela med mig av min operationsberättelse. Den 2:a februari (2015) var det äntligen dags. Efter 7 års sparande och ännu längre önskan om att få känna mig kvinnlig var jag påväg till ArtClinic i Göteborg. Jag skulle vara på plats klockan 7 på morgonen och ställde klockan på 5 för att ha tid att duscha mig och allmänt ta det lugnt. Sov knappt en blund den natten men slumrade till vid 3 och vaknade av mig själv 5.48. Jag hade försovit mig. Svaga minnen av en ringande klocka som jag i sömnen stängde av svischade förbi minnet och jag fick panik. In i duschen. Fram med Descutanen. Skrubba skrubba. Som tur var hade jag dagen innan förberett lägenheten med alla förnödenheter jag skulle behöva. När jag tänker tillbaka var det ganska tur att jag försov mig då nervositeten inte hade tid att slå till. Klockan 7 var jag på plats hos ArtClinic. I tid. Som tur var. Jag fick legitimera mig i receptionen och vänta en stund i väntrummet innan en sköterska hämtade mig. Jag fick byta om till klinikens skjorta, strumpor och morgonrock. Fick reda på att jag skulle opereras först så det var snabba puckar. Efter ett kort mötet med Dr Richard Lewin där jag fick prova de planerade proteserna, ta förebilder och bli ritad på fick jag lägga mig i en varm och skön säng. Fick lite smärtstillande och låg där en stund. Nervositeten hade ännu inte slagit till. Efter några minuter kom en manlig narkosläkare och hämtade mig. Han var snäll och rolig och fick mig att känna mig trygg. Det var först när jag kom in i operationssalen som pulsen steg. När man såg britsen med två plattor ämnade för utsträckta armar brast det. Gråten var nära. Herre Gud vad har jag gett mig in på. Jag la mig ner och fick lugnande insprutat i armen. Det snurrade till lite men inte lika mycket som jag förväntat mig. När jag fick masken över ansiktet gick det dock fort. Hann ta ett andetag innan jag var borta. Nu fanns det ingen återvändo. Uppvaknandet är fortfarande väldigt luddigt. Jag kommer ihåg att jag grät, skrek och slängde mig fram och tillbaka. Kommer ihåg lugnande ord och smärta vid brösten. Jag vrålade att jag mådde illa men har inget minne av något illamående. Tiden efter operationen är svår att beskriva. Sov mycket. Hade ont. Ringde ofta på klockan. Fick gå på toa en gång men höll på att svimma påvägen tillbaka till sängen. Jag sov lite mer. Fick lite frukost och kaffe och mådde efter det mycket bättre. Slumrade ännu en gång. Vaknade och såg att Dr Lewin stod bredvid sängen och sa att allt gått bra. Sen somnade jag om. Vid 17-tiden hade jag fruktansvärt ont men fick inget mer smärtstillande. Hade redan fått alldeles för mycket och de vågade inte ge mig mer än några Panodil. Var fruktansvärt kissnödig och kände mig tillräckligt stark för att gå själv, men oj vad fel jag hade. Når jag tvättade händerna krympte synfältet och det ringde i öronen. Slängde upp toadörren i hopp om att någon skulle se mig och satte mig på toalocket med huvudet mellan benen. På tre sekunder var hela kroppen dyngsur av svett och allt snurrade. En sköterska kom förbi och såg mig. Försökte få mig att resa mig men insåg att jag var påväg att svimma. Hon ropade på förstärkning som kom åkande med min säng, blev buren dit och körd tillbaka till min plats. De tog blodtryck och gav mig en coca cola. När jag tänker tillbaka tror jag att det var en panikattack. Hela upplevelsen var påfrestande och jag mådde dåligt. Jag slumrade någon timme till innan en kompis kom med en taxi och hämtade mig. Ville bara hem. Ville bara sova i trygghet. Väl hemma kändes allt mycket bättre. Hade förberett dagen innan och beställt en pizza som jag skurit i små bitar. Var nog det godaste jag någonsin ätit. Sammanfattat var upplevelsen ganska chockande och jag mådde sämre än vad jag trodde att jag skulle göra. Samtidigt mådde jag emellanåt mycket bra och trivdes mycket bra på ArtClinic. Kan verkligen rekommendera dem och kommer helt klart vända mig till dem om jag vill fixa något annat. Massor av tummar upp!
Åååååh jag spyr av nervositet. Ska sjön operera mig där hos per windh nästa torsdag och har just panikångest och borderline. Är LIVRÄDD för att få en panikattack när Jah vaknar
Fick du inga tabletter innan? Och fick du ligga kvar så länge för du var dålig?
Oroa dig inte för det. Kommer det en attack så kommer det. Kände mig mer trygg av att få en panikattack där än hemma. Man blir mycket väl omhändertagen. De är där för din skull och gör allt för att du ska må bra. :) Lycka till. Det är värt det!
Jo jag fick tabletter innan. :) Och anledningen till att jag fick stanna så länge var för att jag höll på att svimma varje gång jag ställde mig upp. Mådde prima när jag låg eller satt upp, men så fort jag var uppe på benen började det ringa i öronen och synfältet försvann.