11:30 den 1 april 2015 - Ditresan
Jag anländer till Art Clinic via spårvagn. Känner mig yr och disträ eftersom jag inte ätit något sen kvällen innan. Visar legitimation i receptionen och får sätta mig i väntrummet. Andra sitter där och väntar, bland annat en äldre kvinna och en äldre man som nervöst river ned massa tidningar från tidningsstället och sen måste krypa på alla fyra för att samla ihop tidningarna. Han verkar nervös.
12:00 - Nu börjar det närma sig
När klockan är lite över 12 kommer en sköterska vid namn Veronika och ber mig följa en våning upp. Jag får gå in i ett omklädningsrum, ta av mig alla mina kläder och ta på mig Art Clinics kläder inför operationen. Vid det här laget känner jag mig väldigt skakis och nervös. Mina tillhörigheter låses in i ett skåp men jag får ta med mig mobilen och den lägger sköterskan i en liten plastpåse.
Jag tänker att jag nu är strippad från nästan allt jag äger - allt som visar personlighetsuttryck från mig. Förutom mitt hårband som jag har satt upp luggen med.
Efter det bäddas jag ner i en uppvärmd säng. Den är skön och det känns underbart. Jag får långtidsverkande smärtstillande i förväg. Ligger och är ganska uttråkad, hör folk som stönar och vaknar. Men nånstans kickar väl morfinet in och jag ligger och njuter.
12:30 - Några sista saker innan operationen
Narkosläkaren Mats presenterar sig. Jag frågar om det är okej om jag har mitt hårband med mig på operation. Han ser lite förvirrad ut och säger ja. Jag tänker att han arbetar med narkos för att han älskar narkos, inte för att han älskar att vara social med patienter. Får frågor om jag ätit något, druckit, har lösa grejer i munnen etc. En sköterska, Eva, kommer och ger mig droppnål och antibiotika i förebyggande syfte. Hon är jättesöt.
12:45 - Får träffa kirurgen dr Per Windh.
Dr Windh fotograferar mig, sen målar han svarta streck på mig. Han visar var snitten kommer att läggas och hur mycket hud som kommer att tas bort. Jag blir häpen. Så mycket hud! Samt att snittet tydligen kommer att läggas jättelågt. "Mitt mål är att du ska kunna ha bikini" säger han. Ja jag kan ju redan ha bikini, men han menar nog att jag ska kunna ha bikini utan att ärr syns. Han tar några foton till sen får jag gå ut till min sängplats igen.
13:00 - Operationen
Syster Eva kopplar in antibiotikan igen. Efter det rullas jag ut av en narkossköterska. Jag får sedan gå från sängen till operationssalen, det är bara en kort bit men känner mig yr. Det är mycket känslor och nervositet i kroppen vid det här laget. Även medicin. Där får jag klä av mig även trosorna och läggas på en brits med utsträckta armar. Det påminner om Jesus på korset, så jag säger till personalen att jag "känner riktig påskstämning nu" men ingen tycks höra mitt jätteroliga skämt.
Jag ombeds att "andas som vanligt" (hur gör man det när man blir ombedd?) i en mask. Sen somnar jag.
15:30 - Jag vaknar upp
Jag vaknar som efter en djup sömn. Jag frågar hur lång tid det tagit, "ungefär två timmar" säger sköterskan. Det var en halvtimme kortare tid än vad som var beräknat. Jag tänker att det måste vara bra, och jag får det bekräftat: allt har gått bra.
Jag spänner mig och hela kroppen börjar skaka. Sköterskan frågar om jag fryser eller har ont men jag säger nej på båda frågorna, jag vet inte varför jag skakar. Hon sätter på värme i sängen och ger mig extra smärtstillande och jag slutar att skaka.
Ligger och myser. Är ganska groggy. Ringer till närstående och inbillar mig att jag är hur klar som helst, men förstår nu i efterhand att jag var ganska väck när jag ringde till dom.
Ur kroppen går katet och två dränageslangar. I dränaget har det knappt kommit nånting alls. Några droppar typ. Jag känner mig glad över det. Sårvätska är... rätt äckligt.
16:30 - Kirurgen berättar om operationen
Kirurgen besöker mig på uppvaket och berättar för mig om operationen. Tyvärr är jag såpass groggy att jag har glömt exakt vad han sa, men han sa att allt gått superbra, att tråden som han sydde ihop magmusklerna med kommer att hålla ihop alldeles tillräckligt länge, och att han sugit bort ett kilo i fettsugen. Det sista vet jag inte om jag minns rätt, det låter mycket. Får fråga vid återbesök.
Kort efter att han gått drar sköterskan ut min katet. Det känns ingenting och efter det frågar dom var femte minut om jag behöver gå på toa. Det är tydligen jätteviktigt att jag gör det, så till slut säger jag ja och masar mig dit med stöd från en sköterska. Det kommer inget.
17.30 - Blir visad till mitt rum
Dom rullar min säng till mitt rum, rum nummer 3. Där inne ligger det redan nån. Min första tanke är "faaaaan" för jag gillar att vara ifred. Men det tar inte lång tid innan jag förstår att det är mysigt att dela rum. Hon har nyss stelopererat ryggen men är trots sin smärta supertrevlig. Vi småpratar och ser på tv.
Jag går på toa och får ut lite. Det går trögt och jag tänke ratt det är så här prostataoffer kanske har det jämt, vilket måste vara skitjobbigt. Jag berättar för en sköterska sen som går och hämtar nån ultraljudsapparat för att se om det "är nåt kvar" i blåsan. Jag fattar inte varför det är så himla noga, men allt ser bra ut.
Serveras sen middag. Det är nånting med kyckling. Jag äter och känner mig jätteduktig men som en blixt slår illamåendet in, jag ringer på klockan och ber om kräkspåse. Men precis när jag ska spy går det över lika fort som det kom. Jag är då helt blöt av svett. En sköterska lägger blött papper i ansiktet på mig. Det är jätteskönt.
21.00 - natten
Jag får smärtstillande så fort jag ringer på klockan och säger att jag har ont, vilket är ungefär var fjärde timme. Jag går upp på toa några gånger och efter varje gång är jag yr, illamående och helt blank av svett, men jag spyr i alla fall inte. Lyckas sova helt okej med tanke på omständigheterna.
Hej!!
Tusen tack för din op berättelse!
Hur har det gått?!
Är du nöjd?
Bor du i gbg eller gjorde du bara plastiken där?
Själv har jag tre veckor kvar t min bukplastik och bröstförstoring på clinic strömstad. Börjar bli mer och mer nervös för vad som komma skall!
Köper på mig saker som kan behövas, försöker motionera för att hålla mig i bättre form vilket verkar mer och mer svårt.
Det är som att det blir nån mental tvärtomspärr :/
Hej!
Det har nu gått fem dar sen operationen och jag tycker att det har gått bra. Skillnaden från dag till dag har varit kännbart stor och varje natt har jag sovit bättre än den föregående. Hittills är jag jättenöjd!
Och jag kan säga att sista dagarna satt jag mest och åt choklad. Jättegott! Ångrar ingenting!! :)
Men så bra!!
Vilken tur du har haft som klarat det så bra!!
Hur ska du göra med jobbet?! Är du sjukskriven llänge eller har du ett stilla jobb där du kan gå tillbaka snart?
Det ser ju fantastiskt fint ut på bilderna!!
Jag har ett jättestilla jobb så jag kan egentligen arbeta redan nu! Ska arbeta lite i morgon faktiskt har jag tänkt :)
Och tack, jag ska lägga upp lite fler bilder sen tänkte jag! Igår tvättade jag gördeln och var utan den i ett par timmar. Var så skönt att få krypa tillbaka i den igen efteråt :) magen känns lite läskig faktiskt, typ blaskig och vattnig under huden! Förstår verkligen varför gördel rekommenderas så varmt.
Hej!
Har konsultationstid hos Per Windh. För en bukoperation helt likt din.
Vill bara fråga: Vad var det som avgjorde att han blev din kirurg? Konsulterade du flera eller hur tänkte du?
Hej!
Jag konsulterade bara en person och jag valde honom för att han kändes bra + att jag sett här på forumet att han haft nöjda klienter.
Och så hade han en konsultationstid som passade mig bra, för jag ville inte vänta (jag är lite otålig) :)
Så man kan säga att det både var lite slump och lite koll som gjorde att jag valde honom.
Jag har skrivit ett lite längre inlägg om hur jag tänkte och hur jag valde här: http://bukis.blogg.se/2015/april/val-av-klinik-och-kirurg.html
Tack för din detaljerade berättelse. Jag har själv bokat en konsultation hos Per nu. Är inte så nervös inför konsultationen men blir jättenervös så fort jag tänker på operationen (har aldrig legat på sjukhus innan).