Bröstförstoring nov 2015 - Proforma Clinic - Stockholm Hans Vintertun - CondemnedAngel
Dagen D.
Det var alltså äntligen dags (efter 4veckors väntande och nedräknande) för mig att få mina fina nya tuttar. Jag kom till kliniken 07:30, behövde inte vänta länge alls innan jag fick komma in till mitt rum. Nästan dirkekt kom min läkare Said och började rita och mäta på mig. Jag var osäker på vilken storlek jag skulle välja - Allergan Ultra High Profile 615cc eller 700cc. Jag bestämde mig ganska snabbt för den större storleken ändå, man har hört så många som ångrat sig efter operationen att dom tog för lite och jag ville inte vara en av dom. Said sa även att det inte skulle göra så stor skillnad visuellt med den större storleken men att vi skulle få ett bättre lyft och bättre volym med 700cc - utan att det skulle se plastigt eller onaturligt ut.
Bara några minuter senare "checkade" min rumskompis F in. Det var oklart exakt vilken tid vi skulle få opereras, men att det inte skulle dröja alltför länge. Vi fyllde i en hälsoblankett, chillade och slökollade lite på tv, vi somnade nog även till ett par gånger.
Vid 10-tiden kom en narkossjuksköterska in och satte infart i armen på oss. Då tänkte jag att nu är det snart dags...
Men inte förrän klockan blev 11:30, och jag var mitt uppe i ett gammalt avsnitt Desperate Housewives, kommer nakosläkaren in och säger att det nu är min tur att hoppa upp på operationsbordet.
Nervös men samtidigt förväntansfull går vi i väg till operationsrummet. Det är kallt där inne, och jag tar av mig morgonrocken och hoppar upp på operationsbritsen.
Narkosläkaren och ssk är jättegulliga och pratar lugnt med mig medan de tar blodtryck och frågar hur jag mår och om jag är nervös. Jag berättar att det kanske inte var det smartaste draget att ha "råkat" se en video på hur en bröstoperation går till - det tycker narkosläkaren var bland det värsta man kunde göra inför en operation - ooops
Jag får lugnande och jag bara känner hur jag svävar iväg..sen sover jag gott.
15:30 börjar jag sakta vakna upp. Jag ligger på uppvaket utanför och op-rummet. Jag "pratar" (småsluddrar) med en sköterska som berättar att operationen gick jättebra och att jag snart skulle få komma tillbaka till mitt rum.
Det spänner och trycker över bröstet - som känslan av att ha en för tight sporttop på sig, och jag vågar knappt röra på mig.
Jag blir inkörd till mitt rum och hoppar försiktigt ner på golvet och rör mig i solwmotion till min egen säng och blir nerbäddad av sköterskan.
Narkosen var inga problem för mig och jag mår rikitgt bra. Så sköterskan hämtar en macka och en iskall vanlig coca cola (efterlängtat!). Jag ringer mamma och berättar att det är klart och att det gick bra. Messar mina systrar och några kompisar.
Resten av kvällen sover jag från och till, zappar på tvn, och första gången att ta mig till toan var en pärs. Jag ringer på sjuksköterskan som hjälper mig upp ur sängen och leder mig dit. Jag är stel och fortfarande lite groggy. Känner även hur jag går och drar upp axlarna till öronen, som om det skulle göra att det kändes mindre ont liksom.
Min läkare kommer in till oss innan han går hem för kvällen. Vi pratar om operationen, han kollar till tuttisarna att dom ser bra ut och berättar om läkebh och bröstband. Han tipsar om att jag ska försöka hitta en sportBH ASAP - då läkebh:n inte är den bästa för större implantat. Bröstbandet ska vara på 24/7 i 4 veckor, och sportBH 24/7 i 8 veckor.
Brösten är svullna och alldeles hårda - som små handbollar. Det är även en wierd känsla att jag knappt inte har nån känsel i dom - det känns nästan inte som mina egna bröst.
När kvällspersonalen kommer och vi får kvällsfika har både jag och min rumskompis ganska ont i bröstet och trycket mot bröstkorgen är hemskt. Den lilla alarmklockan vi fick att ha runt halsen gick varm i rum 7 kan jag säga - vissa gånger tror jag att personalen tänkte "Åh nej inte rum 7 igen" haha
Vi hade en så sjukt underbar ssk som satt och pratade med oss en lång stund som lugnade ner oss, tröstade oss och fick oss att tänka på annat än smärta. Men vi fick sedan två morfin shots så att vi kunde somna väldigt skönt.
Dagen efter vaknar jag tidigt och jag känner redan att det känns bättre med tuttarna. Det gör inte alls lika ont idag.
Vi checkar ut från kliniken och åker hem.
Proforma Clinic och all underbar personal som tog hand om mig på operationsdagen, Tack! Jag är glad att jag valde den här kliniken.
Två dagar efter operationen och jag känner mig bara mindre och mindre stel. Äter värktabletter men jag har ingen svår smärta alls. Det har kliat lite grann där tejpen sitter för operationssåren, men det är ingen fara.
Said är verkligen underbar! Ska byta till 700 i Mars. Ser fram emot bilder sen
Jaa eller hur, Said är verkligen grym!
Åh vad spännande, det kan inte bli annat än riktigt bra :) jag tror att vi kommer rocka 700-implantaten!
Lovar bilder kommer så fort implantaten ploppar ner, nu ser brösten inte så roliga ut.. *längtar*
Tack för att du delar med dig, det är smärtan jag är mest rädd för men det verkar gå bra för de flesta