Bukplastik - full - stor nov 2015 - Nordiska Kliniken - Stockholm Mattias Elmér - marlin

Den 12 november 2015 var efterlängtat datum för full bukplastik.

8 veckor tidigare var jag på konsultation hos Mattias Elmér som jag hittat via detta forumet och har sett så fina resultat från honom. Beslutet lutade först åt att hitta nåt som var billigt, men insåg ganska snabbt att jag var ute efter bra resultat, och inte billigaste lösning. Hos Mattias kände jag 100% förtroende och det var därför ett lätt beslut.

Jag kommer nog skriva ganska långt här, jag vet hur jag själv läst långa op-berättelser och uppskattade detaljer, så jag ska göra mitt bästa för att minnas hur min dag var för exakt en vecka sen!

Min bokade tid var kl.17.00. Och därför skulle jag vara på plats vid 16.30.

Jag blev uppringd dagen innan för att kontrollera att jag hade hämtat mina mediciner på apoteket i förväg, och att jag visste hur jag skulle fasta, och att allt kändes bra. Jag hade allt under kontroll ;-)

Op-dagen vaknade jag av att mina barn väckte mig vid 06, så jag gick upp och åt frukost med dom. I vanliga fall äter dom på förskolan, mne jag ville passa på att mysa. Så vi åt lite extra god frukost i lugn och ro. Sen lämnade jag barnen, och hade ett föräldrasamtal så klockan var närmre 9.30 när jag kom tillbaka. Jag satte igång med storstädning av huset. Jag hade ganska bråttom eftersom jag skulle hinna äta färdigt senast 11 för att sen fasta. Men det gick bra. Jag passade på att bädda iordning soffan, och se över min egen väska som skulle med.

Efter att ha ätit lunch vid 11 så la jag mig på soffan och slumrade till två timmar, kändes riktigt skönt!

Väskan jag hade med mig till kliniken var lätt. Tandborste, lypsyl, vattenflaska, nya underkläder, extra mjuk tröja och byxor. Det enda jag egentligen använde var trosor, vattenflaska och byxorna.

Det bara blev så, men det gjorde liksom ingenting.

vid 15 gick jag hemifrån, åkte kommunalt in. Och strax efter 16 så gick jag in genom dörrarna till Laser & Estetik.

Anmälde mig i receptionen och betalade för gördel samt fick kvittot för op-kostnaden. Sen fick jag gå till ett omklädningsrum och bytte om till morgonrock och tofflor, jag behöll underkläderna på.

Så jag bytte om och satt i en fåtölj och väntade. Nervositeten kom i vågor men jag var aldrig orolig, bara spänd av förväntan. 

Efter en 20 minuter så kom Ove in, narkosläkaren. Han var väldigt trevlig och lugn. Han pratade lite om vad som skulle hända och så gav han mig två tabletter, smärtstillande av två sorter som förberedande behandling. Efter att Ove varit inne kände jag mig lugnare, för nu var processen verkligen igång!

Sedan, runt 17.40 kom Mattias och hämtade mig. Vi gick till hans rum där han kollade av att vi var överrens om vad som skulle göras. Det var vi såklart.

Sedan blev det fotografering med underkläderna kvar på, jag fick snurra flera varv med många stopp så han fick fota ur alla vinklar. Sedan samma procedur utan trosor för att se bättre, det var helt ok!

Sedan tog han fram sin stora tuschpenna och ritade extremt noga ut mittlinjen över min mage, noga med att följa kroppens minihår så att han inte tar det som tycks se ut som mitten. Han ritade noga ut på sidorna hur fettansamlingarna var för att kunna fettsuga rätt. Och jag fick lägga mig på britsen så kunde han lättare måla nertill. Flera gånger mätte han så att det blev symmetriskt. Jag blev så imponerad över hur petnoga han arbetar!!

Sen avslutade vi detta med att fota mig i målat lutförande i olika vinklar. Sen fick jag klä på mig morgonrocken och gå in i op-salen ihop med Mattias.

När jag kom in i op-salen fanns där ytterligare 3 personer som så vänligt presenterade sig. Hampus var sjuksköterska och skulle även ha nattskiftet, Kristina hade hand om delar av narkosen ihop med Ove tror jag. Och sen tror jag inte det var någon mer. Jag fick klä av mig och lägga mig på britsen med morgonrocken över mig. Sen drog det hela igång gankska fort. 

Nålen sattes i armen och jag fick nåt lugnande och det kändes som att det tog 1 minut innnan jag sov. Jag vet att det sades att jag skulle känna att det sprutades in medel i armen.Och i samma ögonblick som jag kände det sa Ove att jag nog borde känna nåt nu. Jag hann bara precis få ur mig att jo nu snurrar det till, och sen var jag borta! Jag var lugn, och trygg och det var skönt.

Sedan var jag ju helt borta, och man väcks redan inne på op-salen, men det har jag inget minne av alls. Sen vaknade jag till inne på uppvaket. Hampus var jämte och pratade med mig. Jag mådde bra men var ganska groggy, för jag vet att jag försvann lite till och sen väcktes jag igen och fick extra syrgas just för att jag försvann.. Men sen var allt bra igen. Jag mådde inte illa alls, och jag hade inte ont.

Känslan när jag tittade ner och kände över gördeln som satt tajt runt min kropp.. LYCKA!! Alltså, helt obeskrivligt. Klockan var nu ca 22.30. Och jag var äntligen på rätt sida, "flat-side" som de skämtsamt säger på engelska. Jag hade fått min mobil vid sängkanten och kunde ringa min man.

Jag fick några tabletter av olika sort, nåt som skulle vara bra att sova på, och antibiotika, alvedon och nån morfintablett. 

Sen sov jag. Inte sådär överdrivet gott dock. Vaknade till och från utan särskild anledning. Man blir ju snabbt stel och det är ovant att ligga still på rygg.

På morgonen vid 06 blev jag av med katatern. Och nån timma senare fick jag frukust, jag var faktiskt hungrig och åt både yoghurt och smörgås och drack proviva. Gott!

Det var en del rörelse utanför som man inte såg, det var nåt jag ofta vakna av. Men jag sov ett par timmar efter frukost. Sen runt 10-tiden var jag på toa och därmed ur sängen första gången. Efter att jag haft två kejsarsnitt så är jag hyfsat van vid hur man rullar ur sängen etc. så det gick bra. Jag fick kura ihop mig lite extra för att inte bli för rak när man är såpass bedövad. Men det gick bra, inga konstigheter att sätta och ställa sig.

Vid lunch så fick jag välja vad jag ville äta och åt potatismos och köttbullar, aptitet är det inget fel på, det var gott. Sov en stund ytterligare.

Under eftermiddagen tittade olika sköterskor förbi och såg till att jag hade det bra och Mattias var förbi och  sa att allt hade gått bra. Jag och en sköterska gick igenom medicinlistan inför hemgång och förklarade hur dränaget fungerade och hur jag tömmer och kollar av det.

Med allt under kontroll så kunde jag gå hem runt 15-tiden. Jag fick hjälp att gå till omklädningsrummet och dit fick min man komma och möta upp mig. Där fanns speglar så jag fick se hur smal jag såg ut. underbart! Jag knycklade på mig mina kläder och fick stoppat dränaget i slags innerficka på tröjan jag hade på mig. Sen gick jag därifrån, vinkade hej då mot receptionen och krokig som en tant vidare mot hissen och bilen. haha. Det gick bra att gå, jag mådde inte dåligt alls.

I bilen på vägen hem somnade jag fort och när jag kom hem så lade jag mig tillrätta på soffan.

Här i soffan har jag tillbringat ganska många timmar senaste veckan. Det funkar bra.

Jag äter mina tabletter enligt föreskrivet, och ofta en starkare tablett på natten för att sova bättre.

Smärtan är inte alls märkvärdig. Jag känner mig väldigt kort och stram i magmusklerna, och att hosta är inte så kul, men jag har absolut inte ont. Att däremot använda magmusklerna gör ju ont, tex att luta sig bakåt som i en situp gör skitont, men det ska man ju inte göra, men det kan hända av misstag.

Ryggen är det jobbigaste, den får ta en hel del stryk av att jag går framåtlutad, och att jag ligger still såpass mycket.

Jag var ute dag 5 på en 5 minuters promenad, på den stunden kom jag 300m. och jag lagade mat. Ca 25 min i köket var jobbigt för ryggen! Dag 6 var jag in på kliniken och bytte dränage, för vakuumet försvann. Det var inget jobbigt alls, men därmed blev det en promenad á la tant. Idag, dag 7 efter op ska jag ta en promenad och laga mat, det lär kännas i ryggen nu med, men det går åt rätt håll.

Vad det gäller dränaget så är det inte jobbigt att släpa runt på. På tisdag, dag 12 har jag återbesök och tills dess hoppas jag det har minskat såpass att jag blir av med det. Det är också då jag för första gången ska få se min nya mage. Det ska bli så himla spännande!!

Fråga gärna om ni undrar något, hoppas min berättelse är till stöd för er som har en operation förestående!!