Tyckte själva uppvaket var skönt och stillsamt. Tog några sekunder att förstå vart man var men eftersom jag fortfarande var väldigt seg och trött ville jag gärna somna om igen! :) När bedövningen började lägga sig i bilen hem uppkom en konstig obehaglig känsla. Kände verkligen av implantaten under huden samt ett tryck över brösten. Svårt att beskriva. Var orolig att den känslan skulle vara kvar och att man behövde vänja sig vid den men efter 2-3 dagar kändes det precis som vanligt igen :)

Tyckte själva uppvaket gick bra. Jag var pigg och ville hem direkt men fick snällt vänta i några timmar .Jag hade lite ont men det som kändes värst var den tryckande känslan över brösten och de kändes väldigt spända. Det berättade jag för sköterskan och hon sa att det var normalt . Brösten var så där spända i några dagar men obehags känslan försvann så fort jag kom hem. Från dag 1 så har jag tyckt att de var en del av mig nästan som att de alltid funnits där . Måste ha berott på att jag väntat för länge med op och bara längtat efter och få bröst

Uppvaket gick bra för mig också. Kändes konstigt bara att ena sekunden låg jag med mina gamla bröst och nästa sekund sa nån "nu är det klart". Jag var sömnig när jag vaknade, hade ont så jag fick morfin och den låg jag och halvsov, det var skönt. Nästan direkt messade jag till sambon. Hade också tryck över bröstet, fick andas ytligt och prata korta meningar, men annars var det inte konstigt. Tyckte brösten kändes som mina så fort jag fick ta av bandaget. :-)

Jag var så borta på uppvaket, är en hel timme jag inte minns nåt av alls. Och hade väldigt ont och mådde illa (hade otur). MEN, brösten kändes som mina direkt på uppvaket och hela tiden från då  Jag har alltid avskytt mina naturliga bröst så nu var det nästan som att äntligen få bli "sitt riktiga jag". Man har en liten obehaglig tryckkänsla över brösten, men eftersom man vet om det är det inte så farligt. Så summan av kardemumman är att det är värt det ALLA gånger (iaf för mig). Även om man får ett dåligt uppvak (vilket inte är så vanligt) så känns det bra liksom. Jag är också bra på att oroa mig, men jag lovar att det kommer att gå bra TS! 

Mitt uppvak var en madröm kändes som en lastbil hade kört över mig. Men det släppte efter någon timme. :)

Jag nojade över narkosen, aldrig blivit sövd förut. Var rädd att jag inte skulle vakna osv.

Det första jag sa när jag skulle lägga mig på operationsbordet var "ni ser väl till att jag vaknar?" och dom sa att det behöver jag absolut inte oroa mig över, dom var så underbara så jag blev helt lugn direkt, och jag tror inte det var pga det jag fick i armen haha

När jag vaknade var det typ som jag sovit ett tag bara och man var lite nyvaken och förvirrad en kort stund, eller jag hade nog legat där ett tag men för mig känns det som det bara var minuter det handlade om. jag visste vart jag var på ett ungefär, trodde jag var kvar i operationssalen men jag låg i rummet utanför på uppvaket.

Jag hade väldigt ont i övre delen av ryggen, vilket jag har problem med än idag när jag ska sova (5 dagar efter operation).. Hittar verkligen ingen skön ställning att ligga/sitta i så det plågade mig på uppvaket och även nu då.. Jag äter ändå 3 olika smärtstillande till natten pga ryggen men det hjälper inte så mycket..

Jag frågade till och med om jag fått brösten på ryggen för att jag typ bara kände smärta där haha

Det känns verkligen som när man sovit för länge i en oskön säng, massage på ryggen är underbart att få!

Sen kände jag mig stel, och som att man hade en hårt åtdragen korsett över brösten typ, gick inte att ta djupa andetag men det är normal och inget att få panik över :)

Nu känns det stelt och ömt i brösten, men det känns inte främmande eller konstigt på något vis, det känns som mina egna, men jag har ändå haft rätt stora bröst tidigare innan viktnedgång så kanske är en annan sak om man varit helt platt innan givetvis.

Jag var noga med att be om något för illamående innan narkosen, för jag hatar verkligen att må illa, min rumskompis tålde inte morfinet och spydde en massa när hon vaknade upp, jag mådde hur bra som helst, förutom ryggvärken då.

Mitt uppvak var inte en av de bästa, tyvärr. Hade syremask på mig, näsan var täppt och det var så otroligt torrt i munnen att jag verkligen hade svårigheter att andas. Därtill hade jag frossa och ont i brösten, så att ligga där och skaka när varje skak gjorde ont var ju inte en av de skönaste känslorna. Kommer ihåg att jag dåsade till ett par gånger och vaknade alltid till den där obehagliga känslan av att inte kunna andas. Till sist kom en skötare till mig för att kolla hur jag har det, sa att det är torrt i munnen, så jag fick lite vatten och syremasken togs bort. När jag väl kunde andas bra, så märkte jag att utöver frossan och bröstonten så är otroligt kissnödig. Efter en x mängd minuter gick en skötare förbi och jag frågade henne om jag skulle få gå på toa. Det var lite problematisk då jag fortfarande hade droppen i och att röra på sig var otroligt tungt. Jag klarade mig till toan och tillbaka till sängen, varefter frossan också lättade och det var skönt att somna om igen.

Har läst att om du somnar med positiva tankar innan operationer så kommer du vakna upp med positiva efter också! Sen tror jag absolut man kanske får lite panik, kroppen har ju blivit modifierad och du är fortfarande ovan vid den och ser den för första gången efter uppvaknandet. Men tror det lägger sig ganska snabbt. Gällande smärtan så har jag fått rådet att försöka sova så mycket som möjligt så slipper man härda ut det värsta. Tror allt kommer gå bra, lycka till! :)

Harmione wrote:

Har läst att om du somnar med positiva tankar innan operationer så kommer du vakna upp med positiva efter också! Sen tror jag absolut man kanske får lite panik, kroppen har ju blivit modifierad och du är fortfarande ovan vid den och ser den för första gången efter uppvaknandet. Men tror det lägger sig ganska snabbt. Gällande smärtan så har jag fått rådet att försöka sova så mycket som möjligt så slipper man härda ut det värsta. Tror allt kommer gå bra, lycka till! :)

Vad intressant. Vid min första op som gick bra så sa narkossköterksan "så får du drömma om nåt fint nu då", hon typ nattade mig haha. Men på andra operationen som inte gick lika bra med uppvak så kände jag mig kvävd av syremasken det sista jag minns. Så kan säkert ligga nåt i det även om det beror på ingreppets storlek, smärta osv. också