Orkar inte med smärtan..
Idag är det en vecka sen jag opades. Jag var inställd på smärta o orörlighet ett par dagar efter, det är ju en operation. Jag är ingen pipsill, brukar bita ihop för det mesta, senast jag gnällde var efter mitt akuta kejsarsnitt 2005, gången innan dess var när jag ett par månader tidigare under graviditeten fick en urinvägsinf som gick upp i njuren...vaknade mitt i natten o kunde inte röra mig, åkte in på sjukhuset o fick ligga kvar.
Nu är det som sagt en vecka sen jag köpte tuttar o jag orkar snart inte mer. Jag vet, jag har inget val 
. Men hur fans länge ska man gå så här, om man nu kan kalla det för att gå? Jag krökar mig fram på dagarna, i makens stora mysbrallor o en ziptröja..får inte på mig nåt annat själv..provade ett par jeanstights idag som jag fick upp till knäna. När jag knallat runt o dragit i bröstbandet o blåst ner i klyftan 30 min är ryggen så trött så jag varken orkar gå eller stå..sitta kan jag glömma för då kommer jag knappt upp igen, om det inte är lodrätt ryggstöd o det hjälper ju en trött rygg. Jag bara vankar rundor hela dagarna, gråtfärdig o trött. Igår var första dagen jag lyckades ta mig upp ur säängen själv..kors i taket. Ont som fan gjorde det men jag var ju tvungen för maken jobbade igen o barnen behöver mig. Jag kan knappt göra ett skit själv, det bränner som fan i klyftan vid mitt högra bröst, håller på att bli galen. Skrev i en annan tråd om hur glad jag var för kvart i tio igår kväll var smärtan som bortblåst. Jag var överlycklig...äntligen slocknade den jävla svetslågan som plågat mig i en vecka!! Passade på att plocka av tortyren o duschade, smorde in mig, provade en gammal bh, log och var sååå lättad. Gick o la mig, somnade lycklig.
Vad händer? Vaknar imorse, anar oråd o lyfter lite lätt på huvudet, HELVETE!! Samma sak igen, kommer med nöd o näppe upp ur sängjäveln, ont så in i helvete..plågar mig igenom matlagning, vankar fram o tillbaka till spisen. Det är så illa att jag fortfarande preciiis klarar av att torka arslet efter toa..det säger nog en del. Jag är så avundsjuk på alla er som klarar sig undan lindrigt, som lägger ut bilder på nya tuttar. Jag tittar inte ens på mina..bara varannan dag när jag MÅSTE duscha. Trivs i tortyren men hatar bandet..det lossar jag på hela tiden eftersom högra bröstet gör så jävla ont. HUR kan det gå över ett par timmar för att komma tillbaka igen? Nej, jag festade inte loss under den tiden jag var smärtfri..
Det känns som att smärtan har flyttats upp nån cm i klyftan, är det så illa att jag ska trötta ut cm för cm? Jag orkar inte mer! Vill bara kunna svänga med armarna igen, sätta mig i soffan o komma upp normalt, komma åt mjölken utan att stå på tå för att man inte kan räta ut armen, stänga dörren...använda MINA kläder..böja mig fram, sträcka på min rygg, usch, listan kan göras lång...snälla säg att ni oxå hade det jävligt så jag står ut!
Jag skulle varit på jobb igår, nu ska jag dit på Torsdag är det tänkt...eller hur säger jag 
Men stackars liten! Jag hade det så men för någon dag sedan lättade det för mig så jag kanske är en som kommit lindrigt undan. Men jag tyckte själv att jag hade det värst för tjejen som gjorde det samtidigt som mig, hon kunde utan problem åka buss hem dagen efter op....
Det säger en del. Men har du ringt och bett om starkare smärtstillande? Det gjorde jag, och thank you god, är allt jag kan säga. Iallafall, det kommer bli bättre, och min kirurg sa till mig att när det känns bättre så ska man inte anstränga sig som att smörja in hela kroppen och dona och så, man ska vara stilla, även när det känns bra, för annars svullnar det till igen vilket det gjorde på mig när jag gick ut med hundarna och diskade och duschade utan problem en dag
Men vännen, sjukskriv dig mer om du kan/måste, jag menar tat lugnt så länge som möjligt, vad jobbar du med?
Många krya-på-dig kramar
Jag har tagit Panodil o Ipren på dagarna, Citodon till natten. Citodonen tog slut i Lördags men ringde o fick hem nya idag. Fick tips av "snuttis" att prova VoltarenT med Panodil så det har jag gjort idag o igår o nu tog jag en Citodon.. Hatar att knapra piller, speciellt när det inte verkar hjälpa men jag gör det för att jag själv ska tro att det hjälper, vågar inte strunta i dom. Nu har jag dessutom kladdat på Voltaren gel i klyftan...
Jag dör fan om smärtan inte ger sig snart, skönt att du gått från grymt till bätttre!! Jag behöver höra att det inte bara är jag som har det jävligt..o att det faktiskt går över, har svårt att tro det nu ;-)
Jag har ett enkelt jobb, inga lyft o så men mycket springande fram o tillbaka...det är mest ryggen jag är rädd för där..med tanke på att den inte orkar något idag.. Jag känner mig bara så liten, hjälplös o gnällig.
Jag tog det lugnt igår, smorde inte hela mig, tvättade inte ens håret vilket jag ångrar idag...näe, jag duschade, provade underkläder (ett plagg) o njöt...drog på mig tortyren o spände bröstbandet lite extra eftersom jag lossar mer o mer på det när det är som värst...
Tack för att du orkar "lyssna" på mitt gnäll..
Hej, klaga du på, det gjorde jag och om det hjälper så skriv av dig! Hur fungerar voltarenT, får man ta den? Hur fungerade gelen? Jag tänkte köpa nytt snart så vore bra å höra
Jag tycker att du ska ta smärtlindrande tills allt känns OK, så tänker jag göra iallfall. Jag kan inte råda dig ang. ditt jobb, men gör det som känns rätt, så blir det nog bra!
Många kramar
VoltarenT är receptfritt på Apoteket, den är muskelavslappnande odet känns som att det är det jag behöver. Tar 2st plus 2 Panodil, märker ingen större skillnad mot nåt annat, men jag var ju helt smärtfri igår kväll.. Har inte rådfrågat kliniken om dom förståss men jag blandar inte hejvilt o jag låter det gå minst 6 timmar mellan doserna. Gelen hittade jag i makens skåp, den ska tydligen vara bra vid idrottsskador o muskelgrejs :-)
Börjar bli desperat...
Nu verkar pillan göra sitt jobb, armen har somnat o jag har grus i ögonen.. Ber till Gud att jag kommer upp imorgon!
Jag spenderade min första vecka förgiftad av citodonet, jag kunde inte ta smärtstillande alls, inte min antibiotika, åt ingenting å kunde heller inte dricka något. ALLT kom upp.. till och med när magen var tom så vände den utoch in på sig. Efter 4 dagar fick jag abstinens eftersom cidoton är narkotikaklassat, så då övergick det till frossa, ångest, depretion. Min mor var bara några timmar ifrån att ringa å skicka in mig på sjukan.
Jag satt i soffan, några ggr till toa, hela tiden med en bunke då jag spydde och krampade helt okontrollerad var 5:e minut.
I slutet av veckan började det dock vända, fick behålla vätska och började så sakteliga kunna äta och kunde efter ytterligare några dagar även ta smärtstillande.
Så inte nog med att jag genomgått en väldigt påfrestande operation, som jag till en början fick genomlida utan smärtstillande, jag skulle dessutom bli förgiftad och tömma kroppen på all näring, ork och möjlighet att kämpa. Dödsångest var bara förnamnet.....
425 cc hp framför.
Huu Kexet, fy fan för att vara med om det!! Jag slipper ju spy men jag vette fan om värktabletterna gör nån skillnad, men jag tänker inte ta reda på det. Idag kom jag upp själv igen, trodde bröstkorgen skulle brinna upp på mig..svor tyst för mig själv men barnen märkte det o frågade om jag var ok (4 o 2)..Slängde ihop 2 flaskor välling o svalde 5 piller, smärtan blev bättre efter ca 20 minuter.
Tror inte att pillena hinner verka på så kort tid, det handlar nog mer om att det ÄR jobbigt att gå från horisontellt läge till lodrätt. Det är jobbigt o nästintill omöjligt att använda bröstmusklerna på höger sida, jag dör när jag känner brännandet komma smygande, oftast är det är så den gör...om jag tex ska ta ett djupt andetag så får jag göra det sakta, med halvfyllda lungor känner jag värmen komma o måste släppa ut luften igen. Långsamma o planerade rörelser är det som gäller nu..
Såå, inte för att vara elak Kexet men fan vad det känns bra att höra att någon haft det värre, jag är inte ensam! Tack för att du berättar!