Hej, jag känner igen mig mkt i det du skriver :) Jag gjorde oxå en GBP men det var 11 år sedan. Viktnedgång och sedan urammade bröst så fick det mig att göra en op för drygt två veckor sen. Men min yngsta son är 8 år så du förstår att jag velat fram och tillbaka! I perioder har jag tänkt.. Äsch min kvinnlighet sitter inte i brösten, vad ska alla säga, jag duger som jag är osv...
Men så i somras så kände jag nä nu gör jag det! Bokade konsultation 24 aug och op mig 12 sep!
Jag berättade bara för mina närmaste och alla har varit så stöttande!
Jag har använd push up med mkt vaddering i flera år så det blir inte så stor skillnad! Ingen har märkt nåt :) har inte berättat för ngn på jobbet.. Sa att jag skulle göra en ärr-korrigering och sjukskrev mig en vecka. Inget konstigt alls..
Fundera först vad DU vill och låt ingen döma dig och ditt beslut! Kanske väljer du att vänta eller så kör du på! Lycka till!

Ingen kan övertyga dig för att göra eller inte göra bröstförstoring. Det är ett beslut som man kommer till själv. Om man har en liten tvivel då är det bättre att låta bli med sådana ändringar i kroppen. Du måste vara 100% säker att du verkligen vill göra det innan du bestämmer att lägga dig på operationsbordet.

Vivalika wrote:

Ingen kan övertyga dig för att göra eller inte göra bröstförstoring. Det är ett beslut som man kommer till själv. Om man har en liten tvivel då är det bättre att låta bli med sådana ändringar i kroppen. Du måste vara 100% säker att du verkligen vill göra det innan du bestämmer att lägga dig på operationsbordet.

Instämmer här. Man måste vara 100% säker. Jag satt säkert med mobilen i handen, telefonnumret inknappat och redo att ringa kliniken 3 ggr under 1 år, men varje gång tog det ändå emot. Då var jag inte 100% redo, så väntade i 2 år till och var helt säker på mitt beslut då. Sedan måste man även vara beredd på alla komplikationer som faktiskt kan uppstå, och hela den processen. Fast jag ska korra om mindre än en vecka, så är det fortfarande det bästa beslutet jag tagit :) så himla nöjd!

Tjejer, att göra något för sig själv om det så är för att bättra på något som förfallit och som man inte känner sig "bekväm" med eller om det bara är något som fåfängan känner för, finns det utrymme i ekonomin så kör man..
Jag har den uppfattningen att vi måste sluta be om ursäkt eller känna skam för att man vill operera sig, botoxa eller lägga masar av tid i gymmet. Den dagen man slutar bry sig om sig själv då är det kört känner jag.
Att man sedan är nervös och tveksam kan jag förstå. skall själv göra bröst och fettsugning om en vecka och är skit nervös och vacklar fram och tillbaka .
Jag har önskat mig snyggare bröst i säkert 10 år. Nu gör jag det bara.
Kör på .....

Tror många kan skriva under på det du sätter ord på, Litenförvirrad. Jag känner igen mig till 100% och det är också en stor del i själva bearbetningsprocessen. Otroligt klokt att resonera med sig själv och på detta forum, för att komma fram till ett beslut. Beslutet behöver absolut inte leda fram till en bröstförstoringsoperation, kan istället få dig säkrare i beslutet att inte op. Fortsätt denna process och framförallt, tänk igenom vad du verkligen känner djupt därinne. När du är redo, kommer det leda dig fram till en magkänsla och det blir resultatet av ditt beslut. Lycka till!

Tack för alla svar! Så skönt att läsa alla svar och få höra att man inte är den enda som har känt så här :) Jag tror jag har försökt pressa fram ett beslut som jag inte är redo att ta för tillfället, men det känns ändå bra att ha hittat hit där jag kan läsa på om allt och få svar på mina frågor.

Håller med, detta forum är jättebra då man får ventilera sina tankar och funderingar kring olika ingrepp. Man får hjälp och gemenskap kring komplikationer och känner att man inte är ensam, om det är nåt man känner sig bekymrad över. Jag kommer definitivt fortsätta komma hit efter min op i nov, även om jag inte råkar ut för komplikationer.

Sådana tankar hade jag för ett bra tag sedan, det var efter jag hade bokat in operationen. Men det var sedan bara kalla fötter.

Men kommer här med lite frågor till dig.

Varför vill du göra en bröstförstoring?
Hur viktigt är det vad andra tycker om något som du vill göra?
Har du noggrant tänkt igenom alla risker som en förstoring innebär? (Vill du veta mer om komplikationer kan du bara fråga mig, opererats flera gånger det senaste året)

Anledningen till varför man vill göra en bröstförstoring kan ju vara olika för oss alla, men tror ändå ofta det handlar om att få känna sig kvinnlig. ALL kvinnlighet sitter självklart inte enbart i brösten, men till en stor del oavsett storlek, tycker jag. Är man en som tycker större delen sitter däri så vill man förmodligen bättra på den känslan genom att skaffa sig större storlek, däribland jag själv. Gör man en grundlig utredning i sitt eget inre, läser på allt man kan och tar hänsyn till så många komplikationer i sin beräkning man bara kan, så kan man inte göra så mkt mer. Man ser ju oftast ett färdigt resultat framför sig, som man vill ska stämma överens med sitt önskemål. Även det färdiga önskemålet måste man ta med i beräkningarna, att det ska vara en rimlig förväntning. Det ska man sen stämma av med sin läkare. Om allt sen känns bra och rätt, ja då kör man. Dock under förutsättning att alla andra betänkligheter tagit med såsom ekonomi etc.
Om man då går igenom op och råkar ur för komplikationer, då är det såklart väldigt olyckligt. Men man kan ju aldrig resonera sig fram till innan att man inte kommer få några. Så frågan om det är värt det, vet man ju först efteråt. Läser om då många lyckade ingrepp och nöjda tjejer här. Jag själv kommer bli mer o mer nervös för var dag som närmar sig min op, men måste tänka positivt.
Verkligen tråkigt för dig Asirnas att du fått så många kompl. Hoppas innerligt du mår bra nu och känner dig nöjd samt tycker det var värt det. Kram

Bra tråd!