Bröstförminskning okt 2016 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - blabla

Jag kom till citadell och där var så vackert med alla höstlöv var det första som slog mig. Helt otroligt, och sen havet precis framför. Satt och väntade i väntrummet, träffade på Peter som skulle hämta kaffe ur kaffemaskinen som stig precis bredvid mig, han mindes mig och pratade om vädret här vs Stockholm (där jag bor) och var väldigt glad och skämtsam. Var rätt nervös då, hade inte varit det så mycket innan men nu blev det fruktansvärt verkligt. Inte jobbigt nervös så hjärtat bultade hårt, men jag var nervös. Tillsist kom det en sköterska och hämtade mig, vi gick en trappa upp och hon visade mig mitt rum. Fick berättat för mig att nu skulle jag duscha från axlarna och neråt med hericilin (?), håret och ansiktet behövdes inte. Sedan fick jag ta på mig en morgonrock, vita strumpor och fick ha mina egna trosor. Därefter var jag så nervös att jag knappt kunde göra något alls utan stod mest och tänkte, tog sen upp mobilen för att lugna mig lite vilket hjälpte.

Andra gången hon kom tillbaka berättade hon lite om operationen och hjälpte mig att prova ut en bh. Det gick väldigt bra, fick stå med bara trosor men konstigt nog trots att jag är så pryd så brydde jag mig inte. Jag frågade om narkosen och andra frågor, hon var så tålmodig och trevlig med mig. Sedan gick hon igen, och efter ett tag kom hon tillbaka och skulle sätta dropp. Det var det jag var mest nervös över faktiskt, har varken fått en nål i armveck/hand eller blivit sövd i mitt liv så det var inte så konstigt. Men hon var väldigt lugn och förklarade bra, jag fick lägga mig på min säng och sedan ställde hon sig på höger sida och började göra rent och ta ett sådant band över armvecket så ådrorna skulle bli tydligare. Jag försökte att inte titta så mycket utan kollade åt andra hållet, tycker sprutor är rätt läskigt så ville inte alls se den. När hon tog upp den var mitt huvud vänt bort och jag blundade, sa att hon skulle säga till mig när hon stack vilket hon gjorde. Det gick så mycket bättre än vad jag trodde! Det gjorde mycket mindre ont än t.ex. vaccin, och efteråt gjorde det inte alls ont. Efter det satte hon drop, och lämnade rummet.

Då var det en lång väntetid för mig, fick vänta säkert 2 timmar efter det men det gick så otroligt fort ändå. Hon kom tillbaka och jag fick ta en shot samt tre piller. Den var inte alls så farlig som jag trodde! Sen gick hon igen, och nästa gång hon kom in var det sista gången. Då fick jag följa efter till Peters rum där han ritade på mig både ståendes och liggandes. Jag berättade att jag ändrat mig och ville ha brösten mindre än vad vi pratat om senaste gången. SEN! Gick jag in i operationssalen där två sköterskor väntade på mig. Dom var inte speciellt pratiga, men väldigt trevliga och dom tog hand om mig bra. La mig ner, armarna utåt, fick filtar runt benen samtidigt som den andra ordnade med lugnande. Sa ”Visst kan jag inte bli hjärndöd efter det här” och fick svaret att nej, absolut inte med en förklaring jag inte minns just nu. Sen fick jag en syrgasmask samtidigt som en av dom liksom höll handen över min kind och sa att jag skulle andas. Blev lite förvånad att jag inte somnade på ett tag och sa ”jag somnar inte ju” vilket dom svarade på att det kan ta ett tag. Tiden mellan jag kom dit, la mig och blev sövd var inte alls lång vilket var otroligt skönt.

Sen vips var jag i detta rum jag är nu. Jag är inte död, inte hjärnskadad och väldigt glad. Vaknade med en sköterska som stod över mig och sa att allt hade gått bra, även Peter var där och sa att han hade kunnat ta bort precis det vi pratat om. Han berättade även att jag hade blött rätt mycket men det hade inte varit några som helst problem med det, han ville bara informera om hur det gått. Jag var rätt borta men ändå med, minns vad dom sa men inte allt. Tackade Peter otroligt mycket och sa att jag skulle ge honom en stor kram senare för att jag var så glad, och han skrattade för jag lät förmodligen nyvaken och borta fortfarande. Har inget minne alls av uppvaket eller hur jag kom hit, dom sa att jag var vaken då men jag minns absolut ingenting. Det är vanligt tydligen. Ringde mamma direkt dom gått och sa att jag levde och hur glad jag var över detta. Lät väl jätteförvirrad också.

Hälsade även på nattsjuksköterskan tydligen vilket jag inte heller mindes, hon skrattade lite åt det och sa att hon och jag hade hälsat samtidigt som Peter var här andra gången jag hälsade på henne. Alla är så fruktansvärt trevliga, jag är så nöjd med deras bemötande.

Precis när jag var nyvaken hade jag inte ont alls. Sen ett tag efter gjorde det ont, och jag fick smärtstillande via armen. Det hjälpte inte så mycket, så bad om mer och fick då en morfintablett, nu har jag inte ont alls.

Är det någon som är intresserad av själva processen efteråt kommer jag skriva allt om det i min blogg dag för dag, brostforminskning.webblogg.se. Allt som allt är jag så fantastiskt glad och lycklig just nu. Bästa beslutet jag gjort i mitt liv, speglade mig och även om jag har bandage så ser det ut precis som jag ville ha det, absolut inte för stort. Blir spännande sedan att få se när dom tar av bandaget!