Hoppas du mår bättre snart, jag hoppas att jag inte hamnar i samma sits men risken finns nog för jag blev deppad efter båda mina förlossningar (då man verkligen förväntas vara superglad!!) men jag tror att stora saker gärna gör så med en, att förädringen tär även om den var välkommen.. Med sista barnet vaknade jag upp en morgon och bestämde mig för att nu fick det vara nog, jag skulle känna mig lycklig och att tårarna var slut. Jisses, vilken förändring det blev! Man har början till förändring inom sig så tillåt dig själv att sörja det som inte längre är och gå sedan vidare mot lyckan. Den finns där inne, jag lovar!

Kram norrland