”Hjälp mig att välja!” är ett vanligt önskemål hos tjejer som bestämt sig för att genomgå en bröstförstoring. Men för att fråga rätt, måste man också vara på det klara med vilket resultat man strävar efter. Annars får man ju svar efter andras smak och prioriteringar.
Det finns flera val att göra. Dina individuella anatomiska förutsättningar avgör både vilka resultat som är möjliga att uppnå, med resp utan ett kompletterande bröstlyft. De avgör också inom vilket spann du kan välja bredd, storlek och modell samt placering. Men inom det spannet är det dina egna önskemål och prioriteringar som styr.
Din kirurg bör kunna vägleda dig i valet på ett sätt som du förstår och som inger dig förtroende. Annars bör du gå till ytterligare någon kirurg och få en s k second opinion. Precis som inom många andra branscher är inte alla professionellt verksamma alltid eniga, och det är viktigt att du känner dig säker i valet, eftersom det trots det är lätt att oroa sig under läkningen och det tar lite tid att vänja sig vid sina nya bröst.
Så vad behöver du tänka på?
Vi ska i två artiklar ta upp två huvudfaktorer; placeringen och implantatsvalet.
Placeringen
Först och främst, det finns inte ett enda rätt och fel val. Se därför till att ha din prioriteringsordning klar för dig och diskutera den med din kirurg, när ni ska väga för- och nackdelar, så att ditt val blir så rätt som möjligt för just dig.
Man kan välja att lägga implantaten (delvis) bakom stora bröstmuskeln, alternativt ovanpå/framför muskulaturen, men bakom fett- och körtelvävnaden. Många kirurger rekommenderar bakomplacering till så gott som alla. Andra kirurger är öppna för båda placeringarna.
Vilka argument finns då, för och emot?
Bakomplacering är en beprövad metod, och den ger en bättre täckning av implantatet upptill. Just detta lär få stå oemotsagt, men mycket annat debatteras livligt, och under senare år har vi hört många röster som förespråkar framförplacering, p g a problem som rör muskelpåverkan.
Det finns olika åsikter om huruvida bakomplacering ger ett mer hållbart resultat eller inte. Förvisso håller muskeln in implantaten mot kroppen, och kapseln som alltid bildas växer fast mot muskelväggen, men implantaten vilar i vart fall inte på muskeln nertill eftersom den har lossats från bröstkorgen där. Skumpar mindre vid rörelse gör de emellertid definitivt, och tyngs ner mindre när man lutar sig framåt.
Å andra sidan upplever många just den naturliga rörelsen hos framförplacerade implantat som positiv, liksom att hela bröstet hänger åt sidan eller framåt när man själv lutar sig, inte bara den del som är ovanpå implantaten, vilket speciellt den som hade lite häng före operationen kan uppleva. Alltså att den egna vävnaden blir en liten mjuk topp under implantatet när man lutar sig framåt.
Bakomplacering innebär alltid att man påverkar muskeln. Många tränande tjejer är rädda om sin muskulatur och undviker helst att skada den. Med tiden kan hård styrketräning faktiskt också försämra utseendet på bröst med bakomplacering. Dessutom får man räkna med att ett implantat som ligger bakom muskeln flyttar sig märkbart vid muskelspänning, s k animation eller muskelpåverkan. Ju mindre underhudsfett och ju kraftigare muskulatur man har, desto tydligare kan det bli. Naturliga bröst flyttar sig också vid muskelspänning, men med implantat blir det tydligare. Vissa tycker dock knappt det märks, andra tycker det stör enormt.
Här finns flera tekniker, man pratar ibland om dem som Dual Plane 1, 2 och 3. (Nästan ingen lägger implantaten helt bakom varenda muskel på bröstkorgen, så det är delvis bakom man menar idag, när man säger bakom. Annars förtydligar man det genom att säga ”helt bakom”).
Dual Plane 1 innebär minst ingrepp på muskulaturen. Man lossar stora bröstmuskeln från bröstkorgen och skapar en ficka under den, men man skär inte av muskeln. Det innebär att muskeln behåller ungefär samma placering och täcker en så stor del av implantaten som möjligt. Samtidigt innebär den här tekniken den största risken för att få dubbelkonturer vid muskelspänning, eftersom muskelns nedre del är så nära bröstvecket och dess fästen kan göra att trycket från muskelns nedre kant skapar en tillfällig fördjupning längs implantatet och dessutom drar i körtelvävnaden.
Dual Plane 2 går ett steg längre. Man separerar här muskeln från bröstkörteln också, ungefär upp till bröstvårtans höjd. Nu när den inte sitter fast vare sig baktill eller framtill, drar den sig uppåt en bit, och dess nedre kant slutar då högre upp i förhållande till körtelvävnaden och drar därmed inte på samma sätt i underpolen på bröstet. Man väljer ofta denna teknik för att göra det lättare för implantaten att fylla ut ett visst häng, då muskeln skulle hålla tillbaka det för mycket annars. Men den yttersta/nedersta delen av stora bröstmuskeln tappar sin funktion, vilket kan ha stor betydelse för vissa, medan de flesta i sitt vardagliga liv inte märker av det.
Dual Plane 3 innebär att man dessutom lossar på bröstmuskeln en bit upp längsmed bröstbenet. Detta minskar risken ytterligare för att muskeln drar implantaten med sig eller deformerar bröstet vid spänning, samtidigt som ännu mer av muskeln sätts ur spel.
Man kan i värsta fall drabbas av en så påtaglig muskelpåverkan, att bröstet inte bara flyttar sig utan även deformeras när man spänner muskeln, på så sätt att det bildas en markant dubbelkontur. Denna kan bli så tydlig att den syns igenom kläder, men det är inte vanligt. Detta kallas då muscle flex deformity, och finns liksom många andra problem tydligare beskrivet och visat i artikeln om komplikationer vid bröstförstoring. Just dessa risker undviks så gott som fullständigt med framförplacering.
Rippling, d v s synlig/kännbar veckbildning i implantatens yta, kan vara förargligt, men är också något som i rimlig omfattning anses godtagbart. Ju mindre egen vävnad man har som täcker implantaten, desto större är risken för detta, speciellt undertill och om man lutar sig framåt. Den del av implantaten som täcks av muskeln är som regel fri från märkbar rippling. Trycket från muskeln på implantaten kan också antas bidra till en slätare yta.
Dubbelkontur/double bubble/double breast är också mycket vanligare vid bakomplacering. Detta uppstår när den egna vävnaden inte snällt draperar sig helt jämnt kring implantaten, utan det gamla bröstvecket blir kvar i form av en inbuktning tvärsöver underpolen på det nya bröstet eller ger ett brett, platt bröstveck istället för ett tydligt, smalt veck. Om ingen muskel håller tillbaka implantaten förmår dessa som regel omforma den egna vävnaden mer effektivt. Problemet är därmed mindre vanligt vid framförplacering.
Risken för dubbelkontur är liten vid förstoring av små, platta bröst men ökar ju mer egen vävnad och ju tydligare markerat bröstveck man har, i synnerhet om bröstvecket behöver sänkas för att ge en snygg placering av bröstvårtan. Ibland undviker kirurgen att sänka bröstvecket för att inte riskera dubbelkontur, kanske till priset av att implantaten upplevs sitta för högt upp och bröstvårtan därmed sitter längre ner på bröstet/implantatet än du hade tänkt dig.
Med ett kompletterande bröstlyft kan man lättare forma vävnaden så att dubbelkontur undviks även vid bakomplacering, om man föredrar detta. Å andra sidan kan önskan att slippa ärr på bröstet vara avgörande för den som väljer framförplacering.
Få bröst sitter högt för evigt, och implantat blir dessutom till slut gamla och riskerar att gå sönder. Man kan därför inte realistiskt räkna med att göra en bröstförstoring som tjugoåring och sen aldrig mer ”bry sig”.
Om/när det egna bröstet väl börjar hänga, ser det ofta mindre konstigt ut med framförplacering, eftersom implantaten och den egna vävnaden då åtminstone hänger ”tillsammans”. En förekommande effekt vid bakomplacering är att det egna bröstet hänger, medan implantatet sitter oförändrat, vilket ger s k undermuskelhäng. Det ser ofta både ledsamt och märkligt ut. Utbuktningen i överdelen av bröstet är kvar, men den sitter nu markant ovanför själva bröstet och ger en profil som för förståelsens skull kan liknas vid en höknäbb, med påtaglig fasthet upptill och mjuk egen vävnad samlad i ”botten”.
Den här risken är återigen störst om man har - eller får - egen vävnad som kan börja hänga. Det kan korrigeras med ett lyft, om implantaten inte är så gamla att det ändå är dags att byta dem. Vill man inte lyfta, kan det ibland räcka att byta till större implantat för att fylla ut även det nya hänget.
Formen avgörs faktiskt inte bara av implantatsvalet utan påverkas också av placeringen. Om man strävar efter ett lite spänt, bolligt utseende, s k fakelook, med extra mycket fyllighet i överpolen, anser många att det är lättast att uppnå med bakomplacering. Det råder dock inte total enighet om detta, och det är absolut inte så att bakomplacering alltid ger detta utseende.
Om man har liten egen vävnad och speciellt om man har ett brett bröstben och långt mellan bröstvårtorna, kan det med bakomplacering bli svårt för en del att trycka ihop brösten så att man får en tydlig klyfta. Speciellt medan brösten är relativt nya och varken hud eller muskler har anpassat sig, kan detta vara tydligt, men även här kan det vara på sin plats att be kirurgen bedöma hur just dina förutsättningar ser ut, om det är viktigt för dig.
Samma grundorsaker gör också att bakomplacerade bröstimplantat kan av vissa upplevas som väldigt fasta i kroppspositioner där bröstmuskeln sträcks ut och trycker implantaten mot revbenen. I det läget spelar mjukheten hos implantaten mindre roll. Ryggläge med framförplacering gör också att brösten känns fastare än stående, för även huden och implantatsvikten gör att implantaten pressas mot sin bas, men de kan som regel flytta sig lite friare över bröstkorgen, vilket också gör dem lättare att t ex klämma ihop.
Framförplacering ger en lätt fixad klyfta men anses ge ökad risk för synliga implantatskanter, speciellt upptill, och speciellt om man har tunt underhudsfett.
Bakomplacering bör rimligen öka kroppens möjlighet att värma implantaten. Implantat kan nämligen lätt bli påtagligt kallare än resten av kroppen, så att brösten känns oväntat kalla.
Inte helt oväntat är konvalescensen efter en bröstförstoring också väldigt beroende av implantatsplaceringen. Bakomplacering innebär ofta en riktigt smärtsam första tid, där man behöver hjälp med nästan allting, medan framförplacering är betydligt lindrigare och sällan gör en helt handikappad.
Nämnas bör också att det har hävdats att framförplacerade implantat ökar risken för kapselkontraktur, dvs att den kapsel som kroppen alltid bildar vid läkning kring ett kroppsfrämmande föremål, blir för stram och drar implantaten ut läge och/eller gör det ena eller båda brösten hårda om ömma. De senaste åren har det dock hörts många röster som säger emot detta och menar att det främst gällde äldre tiders implantat. Vi har inte någon tillförlitlig statistik på skillnaden.
I gränslandet mellan val av placering och val av implantat hamnar följande scenario:
Det kan också vara så att du ”behöver” ta minst en viss storlek för att fylla ut ett befintligt hudöverskott. Om du tycker att detta egentligen blir för stort, kan du behöva fundera över om en mindre storlek vore värd ärren efter ett lyft, eller om det är okej att ha kvar ett visst häng, bara fylligheten ökar – och är det det du önskar, är förmodligen inte bakomplacering ditt bästa val, eftersom risken för dubbelkontur eller en otillräcklig utfyllnad av den egna vävnaden är stor.
Man får alltså i någon mån väga för- och nackdelarna mot varandra.
Man kan också vilja tänka på att om man börjar med en framförplacering och blir nöjd, har man kvar en opåverkad muskel. Om man börjar med en bakomplacering och byter placering p g a missnöje, har man ändå redan skurit i muskeln. Det är inte säkert att den återfår sin fulla styrka.
Å andra sidan kanske man vill börja med det man tror mest på, för att löpa minst risk att behöva ett korrigerande ingrepp.
Återigen, om man bara känner sig trygg i sina val kring bröstförstoringen, är det lättast att ha ro i sinnet både före och under operationen och i väntan på slutresultatet.
Läs också:
Hjälp mig att välja: implantat
