Vilken bra tråd. Har oxå funderat på detta och får lite ångest då jag har två flickor och gärna vill vara en bra förebild. Min minsta behöver jag inte oroa mig för men den stora kommer ju se direkt, förhoppningsvis kommer hon glömma bort att mamma opererat brösten tills hon själv blir tonåring!

Jag opereras om en vecka. inte heller berattat för mina barn. dotter 7 år och son 20 månader. Lillen behöver inget veta ahah. Men dottern.... vet inte än hur jag gör, men tycker att calott sa det på ett bra sätt. Blir väl något liknande.
berättade för min mamma igår. Våndats över det något fruktansvärt mycket, men hon tog det fantastiskt bra och stöttade och förstod mig.

Mina är 2 och 7 år. Min 7 åring verkar inte ha märkt något. Jag berättade att jag opererat ryggen och därav det konstiga bandet runt mig och därför skulle de va mer försiktiga med mig. Nu har det gått 1 månad och jag började lite gradvis för ca 1 vecka sedan att visa mig i sportbhn framför 7 åringen. Ingen reaktion än. Avvaktar med att visa mig med helt avklädd överkropp ett tag till. Tills "ögonen vänjt sig". Änså länge har allt gått som planerat.
Och tro mig. Min 7 åring påpekar Direkt när ngt känns konstigt.
Hon vet ju inte om att människan ens kan operera sig till wtt anorlunda yttre. Därför tror jag att jag kommit undan. Tanken har liksom inte ens slagit henne.

Calott wrote:

När jag precis hade duschat och höll på att torka mig kom min 7 åring in (trodde att han sov) Han kollade på mig och spärrade upp ögonen och sa:
Mamma, vad har hänt med dina tuttar? De är ju jättestora och varför har du plåster under???
Han klämde noga och inpekterade ordentligt. Han frågade flera gånger hur det hela hade gått till. Och jag svarade bara att jag hade fyllt på det som han o brorsan hade ätit upp.
Han hade tydligen helt glömt bort att jag redan hade berättat om vad som hade hänt med brösten.

Var ju tvungen att fråga vad han tyckte om dom och han sa att de var jättefina :)
Sen sa han:
Men vet du vad mamma, jag tycker om alla tuttar. Pyttesmå, mellan och stoooora.

haha, fantastiskt! :)

Just detta ämne har jag funderat en hel del kring då jag har 2 döttrar. Dock båda under 3 just nu, men jag vet att dagen kommer att komma när jag ska berätta eller att dom frågar när dom blir större.
Jag vill liksom inte göra något som jag sedan förespråkar till mina döttrar att inte göra. Jag vill heller inte uppmuntra till det. Eller så mina döttrar ber om det och använder de faktum att jag gjort det till sin fördel.
Så får jag frågan varför av dom kommer jag säga att efter att ha ammat 2 barn blev dom helt enkelt tomma och ursugna. Så jag fyllde bara "upp" dom igen.
Tror man ska försöka vara så ärlig man bara kan med barnen (beroende på vad de gäller givetvis).

Vilken bra tråd! Hänger här ett tag! Op 20/3. Det där med att "fulla på" det ungarna har käkat upp kommer jag nog köra på. Låter ju vettigt för dom att förstå samt att det är sant.

Tänk på att inte skuldbelägga barnen bara, var försiktiga med hur ni berättar att barnen sugit ur brösten. <3 Kanske bra att försiktigt säga att brösten blev lite trötta och behövdes fyllas upp? Svårt, det beror ju på vilken ålder barnen är i också, på vilket nivå man kan säga något. Men jag tänker att om man säger att barnen ätit upp ens bröst så KAN de känna skuld över det hela. <3

Jag har inte berättat något än, och barnen har inte märkt något (11 och 4 år). Vi får se om de märker och vad jag ska säga isåfall. det har bara gått 8 dagar än så länge sen mitt implantatbyte, och storleksskillnaden finns men är inte enorm.

Jag har tre killar i åldrarna 8, 10 och 14. Jag tror inte att jag kommer att berätta att jag ska operera mig, men om de skulle märka något och fråga då kommer jag att berätta som det är; att jag har gjort en bröstoperation för att jag tycker om att ha mer former och att det är något jag har velat i många år. Och vill man något väldigt mycket då tycker jag att man ska göra det, vilket vi alltid har uppmuntrat barnen att göra.