Känner exakt lika. Hur mycket vill jag det här? Hur mycket som helst såklart. Men riskerna skrämmer mig. Har navelbråck och uttänjd bukmuskulatur = ser gravid ut jämt. Är i övrigt inte överviktig mer än någon kilo. Men har ingen extra hud som hänger eller bristningar vilket gör det svårt att avgöra om jag ens borde genomgå det?
Gör jag bukplastik kommer jag garanterat göra brösten samtidigt då alla vittnar om att man ”får dem på köpet” i och med att man inte ens känner smärtan, allt blir av i samma läkning som läkningen av buken vilket är ett mycket tuffare läkning.
Men törs man? Är det värt det? Hur illa är det med din mage? Är det riktigt illa och du mår dåligt över det ska du självklart göra det! Hade jag haft en riktigt trasig mage hade jag gjort det utan att blinka. Mitt ”bekymmer” är att magen inte är någon katastrof. Bara nästan...

Har älskat löpning jag också, men har nu börjat få problem med höfterna, antagligen som en följd av min svaga bål? Så tyvärr har jag blivit tvungen att helt lägga ner löpningen, känns så trist. Löpningen har varit min räddning. Med den känner man sig konstant lycklig, tillfreds, nöjd med sin kropp överlag, lättare att hålla vikten + man kan njuta ännu mer av god mat. Rena medicinen både psykiskt och fysiskt. Så nu sitter jag istället här, iof bara med några få extra kilo sedan löpningen lades ner, men en känsla av totalt misslyckande. En ofräsch känsla överlag och tankar på bukplastik blir fler och fler.

Jag går också i dom tankarna. Har gått ner massor vikt och efter det fått 3 barn. Min kropp ser ut som en 70 åring. Vill så gärna göra bukplastik men via landstinget
. Men även bröst och armar men det finns så många tankar om komplikationer och risker. Men jag tror att mår man nog dåligt över sin kropp, så pass att de påverkar ens vardag så är det värt att göra något åt det. Medveten om att det kan gå snett, men om man inte gör något åt det så kommer man nog alltid ångra att man inte provat iaf.