Bröstförstoring aug 2018 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Daniela

Jag vet att det finns många berättelser och de mesta är lik varandra i form av process. Men då jag har läst 10 tals operationsberättelser innan jag gjorde min och det var till stor hjälp så vill jag bidra tillbaka :).

Efter att jag har ammat mina två barn 14-15 månader/barn så bestämde jag mig mars 2018 att överväga operera brösten.
Efter två konsultation hos Paolo Montemurro så kände jag att jag har hamnat hos rätt klinik och kirurg. Därav jag valde inte förvirra till och går för det goda ryktet som Paolo och givetvis Akademikliniken har.

Den 20 augusti 2018 det var dags och jag enligt instruktion duschade kvällen innan med Descutan. I instruktionen från kliniken stod att jag kan duscha håret med vanlig schampo men då jag var nojig så tvättade håret också Descutan. Byte sängkläder och la fram rena kläder och handduk. Jag pussade mina barn och satt orolig vid deras säng kant. Jag fick mörka tankar, tänkte bl a tänk om jag inte vaknar från narkosen.
Jag la mig kl 23.00 och ställde klockan på 05:30. Först trodde att jag inte skulle kunna sova pga nervositet och tänkte på barnen men jag bara somnade.

På morgonen tog min andra dusch och satte på mig rena kläder.
Taxi var på plats 06:45. Allt verkade så overkligt och jag var inte så nervös som jag trodde skulle vara. Men nekar inte att jag ångrade förstoringen pga all ev komplikation och tänkte bara på barnen.
Jag skulle vara på kliniken kl07:30 och var där kl07:10 stodd ett tag utan för entren då jag tvecknade gå in ... När jag anmälde mig på recepetionen jag blev hänvisad till andra våningen och vänterum för operation. Jag kom till en fullsatt vänterum och alla väntade på operation. Blev lite förvånad men jag han inte reagera förrän en sjuksköterska efter en kom ut och fråga vem vill följa med. En efter en ställde sig upp och när den fjärde sjuksköterska kom frågade vem vill följa med så ställde jag mig upp.

Jag blev hänvisad till ett eget rum, sjuksköterska visade mig kläder och rock samt toffler som jag ta på mig. Samt skäpet i mitt rum som jag ska låsa in mina värdersaker i. Hon berättade också att jag är först i kö. Jag byte om och det dröjde inte länge förrän narkosläkaren kom in.
Narkos läkaren, Thore Hedstig, en senior narkosläkare. Verkade väldigt erfaren och seriös, han gick genom en lista med frågor angående min hälsa. Jag delade med mig rädsla för narkos och han lugnade mig.
Han svarade på mina frågor, om ngn har i kliniken inte vaknat eller under hans tid av narkosen. Men båda svaren var Nej. Han sa att jag kommer vara så bevakat under den timmen jag opererades att jag har aldrig varit dvs att chanserna obefinintliga att ngt kan gå fel.

Kort efter att narkosläkaren gick Paolo kom in. Han bad mig följa med till hans rum för att rita och ta lite bilder. På vägen och genom korridorren så la han handen på mina axlar och lugnade ner mig. Han sa mkt lugnade saker, han var väldigt omtänksam och rar. Väl i hans rum han bad mig ta av mig rocken så knyta den på höfterna. Han ville se naveln, han började med att ta många bilder sedan satte sig på en pall och började rita.
Efter det han hjälpte mig att ta på mig kläderna och följde mig tillbaka till rummet. Han sa att snart kommer operationssjuksköterskan.

Det stämde det gick knapp 5 minuter så kom sjuksköterska som också var så himla rar och söt. Klock var nu knappt 08:00, jag låste in mobilen och väskan och stoppade nycklarna i morogn rocken.
Allt ovan från att jag fick rumt tills operationssjuksköterskan kom tog ca 30 minuter. Allt löpte på smidigt och var så himla bra planerat. Allt kändes för mig så himla overklligt, som om jag dag drömme. Fattade inte att jag äntligen ska operera mina bröst. Jag var känslolös, lite förlamat jag bara hänge på.

Jag följde med till operations salen och fick ta av mig kläderna. När jag kom in det var en stor och ljus sal. Jag såga motiva boxen med mina implantant. Och redskapsborden två stycken som var täckt med två ljusgröna tyg/filt av hygien skäl.
Sjuksköterskan bad mig lägga mig på operationsbädden som var varm och skönt. Det var två sjuksköterskor, dena ena förbered att sticka mig och stoppade kanylen och dena andra klistade två kalla plattor på varsin lår. Det var för blodcirkulation, den skulle hjälpa blodet från benen tillbaka till hjärtat sa han. Sedan bälte hon fast mina ben, vilket jag hade aldrig läst om att de gjorde. Hon gjorde det med två bälten runt operationsbordet. Hon sa att under operation så kan de lyfta upp i sitta eller vrida mig åt sidan för att titta på brösten. Coolt och jätte häftig tänkte…och detta för att förebygga ev att jag ramlar av.

Sedan han jag inte upplevera mer av operationssalen, då sa den andra sjuksköterskan att hon pumpar hon sömnmedel och det kan ha lite brinnade känsla i armen. Då medlet retar blodkärlen. Sedan sa hon tänk på ngt du blir glad av och jag tänkte givetvis på mina barn. Sedan kommer jag ihåg att när kom med syrgas och satte den på munen och näsan och sen var jag totalt borta…. Klockan var ca 08:15

Jag vaknade första gången i uppvaket kl10:30 var väldigt vimsig. Jag tittade ner på bröste och var har en lyckorush av att jag vaknade och levde samtidigt gjort bröstförstoringen. Ja lutade mig tillbaka och försvann igen och denna gång jag vaknade klocka 12, och så höll det på fram till 13:15. Jag piggnade till mer och mer och då sa sjuksköterska på uppvaket att allt har gått bra och det är dags att köra mig tillbaka till rummet.

Än idag 1,5 vecka efter så kommer jag inte ihåg så bra vägen från uppvakningsrummet till mitt rum.

Väl i mitt rum så fick jag hjälp att sätta mig lite upp och fick telefonen så jag kan sms min man. Jag var väldigt snurrig och fick börja med ta en ett glad blåbärssaft samt vattent. Klockan var nu ca 14 och då kom de in med en fin frukost bricka, se bilderna. Med god macka, vatten, juicie samt ett par bitar mörk choxklad. Jag var super lycklig, tittade flera gånger ner på brösten och genom lyfte lite lätt på sportbh. Sedan kom sjuksköterskan och gick genom instruktioner som gäller från och med nu tills 3 månader framåt. Hon gick även genom medicinerna.
Fick också tid för återbesök samt brösten anses full läkt om 6 månader och då ska jag komma in och träffa Paolo.

Jag har ingen värk bara ont i ryggen utav att legat på rygg. Jag fick ligga kvar där och sjuksköterskan kom in med lite mer medicin. Sedan mådde jag lite illa då erbjöd de cola de sa det är bra mot illa mående.
Hon visade mig ringklockan som jag ska ringa på om jag vill gå på toa eller vill ha något. I övrigt hon rekommenderade att jag ska vila och försöka sova. Vilket jag gjorde till och från tills Paolo var klar med sina operationer och kom in till mig 17:30.

Han berättade att allt hade gått bra och jag fått fina bröst. Det tyckte alla på operationssalen när de vara klara. Han satt jag följa de skriftliga instruktionerna jätte noga. Det viktigaste var att jag får inte lyfta ngt på minst 3 veckor därefter saker som väger mer än 2 kg ok ingen hårt träning på 3 månader . Han var jätte lugn och stod och pratade mkt. Jag hade många frågor och ett tag skämdes men han sa jag går ingenstans och har inte bråttom. Fråga allt du vill nu och skulle jag komma något efter åt. Det är bara att ringa kliniken eller han. Han sa varken han eller kliniken försvinner och att jag alltid välkommen tillbaka eller ringa. Han var kvar hos mig som sagt ett bra tag och genom frå A till O om tiden efter operation. Vad jag ska tänka och vad kan hända m.m.

Jag vilade lite till och kl19 kom taxin efter mig och jag åkte hem och kan inte fatta deta stora ändringe jag har genomgått den dagen.

1,5 vecka efteråt och jag sitter hemma och har varken ont eller besvär. Jag var uppe på bena redan dagen efter och hämtade hem min dotter från skolan. Min man var med men jag följde med. Jag har än idag varit ute och gått minst 20 minuter dock i väldigt lugn takt. Enda som jag upplevet jobbigt är magen är riktigt trög vilket de förvanade men jag tog det inte på allvar. Den andra är att sova på rygg, jag ser framemot att sova på sidan igen.

Jag har haft min man som tog de 2 första dagarna för att ta han om mig. Sedan gick han tillbaka till jobbet och tar hand om barnen och jag ängat mig åt att återhämta mig. Det var varit lyxi återhämtning.

Jag är redan super glad och nöjd över storleken och är så glad att jag gjorde det hos Paolo och på AK. Min magkänsla var rätt, jag är säker på att slut resultatet kommer vara jätte fin. De passar mig och jag ska inte ha mindre och större skulle inte passa min kropp. Så jäkla skönt och glad att jag lyssnade på min kirurg och glad över att allt han sa stämmer.

Jag räknade med det värsta i form av värk, tryck, orörlighet m.m. men jag har inte upplevt ngt av dessa, jag hade bara träningsvärk bevsär.

Önskar alla som inte gjort att de får en så smärt fri och smooth operationsupplevelse som jag har haft. Jag var flera gånger påväg att hoppa av pga min rädsla för själva ingreppet.

Hoppas att jag har kunnat hjälpa någon med denna långa berättelse och besvarat ev frågor men har funderingar skriv till mig så ska jag svara.

Lycka till