Fettsugning (kirurgi), Bröstförstoring jun 2019 - Polarkliniken - Umeå Anders Nilsson - Hall0n

Jag var på konsultation på två ställen i Umeå, Jenny Cajander på Aleris och Anders Nilsson på Polarkliniken.

Hade hör mer gott om Jenny än Anders så jag började där. Hon verkade mycket kompetent men jag uppfattade henne som väldigt oflexibel, hon använde endast mentor i moderate plus profilen pga att det enligt henne var det som blev bäst. (Jag respekterar att hon endast jobbar med mentor då det finns bäst vetenskapligt underlag på dessa, helt rätt egentligen) Jag var dock mer inställd på motivas implantat eller i alla fall en lägre profil. Jag är tandläkare och vill därför absolut inte ha något som är i vägen när jag jobbar. Att hon inte hade provimplantat jag kunde kolla på i andra profiler eller ens verkade vilja se något annat som ett alternativ gjorde mig osäker på om hon verkligen lyssnade på vad jag var ute efter men kanske är hon så bra och säker i sig själv att hon bara gå med på att göra det som hon kan bra och vet blir bra? Vi kom hur som helst fram till 250cc.

Anders var trevlig och lugn, jag kände det var lättare att få svar på frågor från honom men har var nästan lite väl öppen för imput när det kom till val av implantat och profiler, jag fick i princip välja vad jag själv skulle haft och svaret blev ofta att det skulle bli bra vilket som. Vi kollade på bilder och här fanns det hur många implantat som helst att välja mellan, både motiva och mentor och jag kände att jag skulle behövt lite mer fast handledning. Vi kom fram till mentors anatomiska eller motivas ergonomix i storlek 220-265cc. Jag föredrog dock motivas.
Över lag fick jag att gott intryck av båda klinikerna och kirurgerna så det som avgjorde att det blev polarkliniken var att de kunde erbjuda en operationstid som passade bättre för mitt schema.

Jag velade ända fram till operationen om jag skulle köra demi eller mini profil. Demi hade nog blivit skitsnyggt och hade jag gjort brösten vid 20 år hade jag lätt kört på det, om inte större. Kanske de hade blivit större än vad som skulle vara praktiskt idag så kanske var det klok att jag väntade. Jag hade kollat mig galen på bilder här på forumet utan att ha blivit klokare så det som avgjorde var när jag tänkte tillbaka till de krav som jag haft innan jag började läsa och bli storleksblind så var de viktigaste att de inte skulle bara i vägen, bara se rundare ut och kanske 1-2 storlekar större så det blev mini 245cc till slut. Som många skrivit här tidigare kan man alltid använda push-up om man vill framhäva dem mer.

Operationsdagen kom och jag hade tid först kl 14 så jag tog en ordentlig sovmorgon för att inte bli så hungrig. Jag har inga problem att hoppa över en frukost så jag var väl en bra kandidat att lägga på en eftermiddagstid även om jag hade föredragit att få det gjort tidigare, man blir ju nervös av att gå och vänta också. Förberedde det sista och duschade en andra gång med descutan-helvetet. Jag hade med min syster till kliniken, hon skulle också stanna ett par dagar efter operationen för att hjälpa mig. Jag var en kvart tidig men blev direkt invisad i ett privat rum med två sängar. Kl 14 kom sköterskan Birgitta in och drog en massa information om var som skulle ske, hon pratade väldigt fort så jag hade nästan svårt att hänga med. Men jag la på minnet att jag skulle få både blodförtunnande och antibiotika intravenöst inne på operationen. Sen fick jag två alvedon att ta direkt och en oxynorm (morfin) som jag skulle ta efter att jag pratat med Anders. Jag kunde bli lite mossig i huvudet av den nämligen. Det var dock inget jag kände av när jag väl tog den eller när jag fick mer dygnet efter operationen.
Jag fick byta om till morgonrock (ca en storlek för liten, den gled isär över låren när man satte sig ner så jag höll mig stående) och tofflor och behålla trosor och strumpor på. Det tog nästan 45 minuter innan Anders äntligen kom för att rita och fota. På den tiden hade jag börjat bli riktigt nervös. Nu skulle det verkligen ske! Snart efter det fick min syster gå och checka in oss på hotellet som vi skulle bo i en natt efteråt och jag blev invisad mot operationssalen. Jag fick gå på toa en sista gång innan vi gick in. Det kom typ ingenting då jag inte hade ätit eller druckit på så långe. Jag var noga med att tvätta och sprita händerna efteråt, inte skulle jag själv vara orsak till att jag fick en infektion inte! Sen fick jag en grön operationsmössa, ta av mig morgonrocken och tofflor och lägga mig på bordet. Birgitta bredde en filt över mig och jag hälsade på narkosläkaren. Vi småsnackade lite medan de fixade med infarter och kopplade upp mig till EKG. Jag såg min morgonrock hängandes på insidan av dörren till operationssalen och tyckte det var lite konstigt, är det verkligen okej hygieniskt? Jag valde att ignorera detta dock, hade ju ändå mina trosor och strumpor på mig. Birgitta bad mig tänka på något trevligt så att jag lättare skulle somna in men allt jag tänkte på var rädslan att få en facialispares av fettsugningen. Jag undrade också var Anders var någonstans, jag kan ju inte somna utan att veta att det är rätt kirurg som kommer in och ska operera. Sen ett, tu, tre vaknade jag i det andra rummet och syrran satt vid min sida och en sköterska frågade hur jag mådde.

Jag hade ett dropp i armen och låg nerbäddad i sängen. Jag var rätt trög i huvudet men kände mig bra, lagom temperatur och inget illamående. Narkosläkaren var där och sa något om att man kan vara frusen efter narkosen den kom Anders och sa att allt gått bra så man får väl anta att det var kan som kom in och opererade ;) han sa något mer som jag inte kommer ihåg och sen var en eller två sköterskor förbi och tittade till mig med jämna mellanrum. Jag blundade lite mellan dessa besök och kvicknade till när någon kom in. En sköterska frågade om jag ville ha något att dricka, jag var inte sugen men då sköterskan sa att det var bra att få i sig något för att må bättre och jag insåg att det faktiskt gått en timme sedan jag kom till rummen (kändes som max 15 min) tog jag både saft och vatten. En stund senare började jag ta av täcket för att frigöra mina armar och en sköterska antog att jag var varm så hon lyfte bort en värmefilt jag tydligen haft över täcket men inte märkt av. Jag var inte överdrivet varm men jag protesterade inte, den ska väl bort innan jag får komma härifrån tänkte jag. En stund senare fick jag en macka, kaffe och mer saft. Jag var inte hungrig utan åt och drack mest för att jag visste att man måste bevisa att man fungerar innan de kan släppa iväg en. Mackan smakade bra och min stackars syrra fick sitta och mata mig i nästan en timme innan jag fått ner hela mackan. Jag var torr i munnen och hade lite svårt med munkoordinationen vilket jag antar var pga bedövningsmedlet från fettsugningen av hakan.

Efter ytterligare en timme fick jag gå på toa med olåst dörr ifall något skulle hända. Det gick otroligt långsamt att kissa men det gick och jag blev godkänd för att lämna kliniken. Innan dess fick jag instruktioner på när jag kunde duscha och fick extra omslag och tejp för såren. Sköterskan Camilla och vi var nu de enda kvar på kliniken vilket kändes lite kusligt men hon var jättetrevlig och följde oss till hotellrummet där hon la fram vilka mediciner jag skulle ta vid vilka tider medan hon drog rövarhistorier om hur det gått dåligt för patienter som inte vilat ordentligt efter operationen. Message clear! Vila vila vila!

Jag mådde nu oförskämt bra och hade antagligen klarat mig själv om jag velat, men det kändes ändå tryggt att ha min syster som extra hjälp. Hon gick och hämtade mat på Max medan jag vankade runt i hotellrummet och ringde folk för att meddela att allt gått bra.

Dagen efter mådde jag också relativt bra, jag kunde utan större problem resa mig ur sängen själv, får tacka morfinet. Jag gick förbi kliniken och de kollade att allt såg bra ut och jag fick en återbesökstid. Vi var nere och åt frukost och sen var vi och hämtade mina mediciner. Vi hade tänkt ta en taxi hem från kliniken men då jag ändå mådde så bra tog vi bussen istället. Budget! Det gick fint även om det var lite väl skumpigt vissa stunder och jag var tvungen att hålla i brösten. Det större problemet var väl att inte synas med den fula gördeln jag fått kring huvudet efter fettsugningen men vi hade ordnat det bra med sjal, hår och huva samt de mest undanskymda platserna på bussen.

Min återhämtning efter det har varit relativt enkel, med värst smärta dag två. Jag hade nog klarat mig själv efter operationen om jag var tvungen men att ha hjälp de första dagarna var väldigt skönt.