Haha ja jag kan förstå att man får kalla fötter, är själv riktigt nervös. Men absolut jag uppdaterar gärna om min erfarenhet sen :D

@Tick_Tack - Jag säger som många andra här, att planera och förbereda så mycket det går. Och sen så är det det där med smärttröskel. Man vet själv hur tålig man är. Men att inte vara helt själv första dagen/natten är väl en bra tumregel. Skulle man behöva hjälp så finns det någon som kan hjälpa till. Själv opererades jag framför muskeln och jag har kunnat klä mig själv, även öppna bildörren när jag blev hämtad på operationsdagen. Men bär inte tungt och kan värma micromat. Gällande katten, så tror jag att du kommer att klara av det..skulle det vara jobbigt att tömma lådan...får du bara vänta nån dag eller göra det när man tagit sin morfintablett. Jag tror att det är lättare om man är helt själv än om man har mindre barn...Jag tror att du kommer klara dig galant :-)

tror också det är lättare att bo själv än ha småbarn i hemmet efter operationen..:) jag klarade mig jättebra trots att jag inte var så rörlig, iofs hade jag inte jätteont så det underlättade säkert också skitmycket. jag var ganska inställd på att vara sängliggandes och ha ont i flera dagar men var inga problem att ta långsamma promenader och så i början. men bunkra mat innan så du inte behöver bära

Jag opererade mig för snart en vecka sedan och klarade mig ensam efter op. Jag tog ledigt från jobbet dagen innan operation och bara förberedde ALLT in i minsta detalj då jag var beredd på att ha ont och vara nästintill orörlig ? Förberedde matlådor, städade, tvättade, ställde ner allt inom räckvidd i köket och i badrummet.

Nu hade jag dock knappt ont efter operationen trots att jag la bakom bröstmuskeln. Kändes inte mer än vanlig träningsvärk för mig och kunde stå upprätt och röra armarna redan från dag 1 men som andra skriver, det är så himla individuellt.

Jag tror att du klarar det själv men du borde ha någon vän som kan komma ifall du skulle behöva hjälp med något.

Lycka till! ?

Håller med de andra att du måste förbereda genom att ta ner alla saker till midjehöjd. Gäller även kläder från garderoben, toalettpapper, kryddor, maten i kylskåpet osv.

Jag hade inte rekommenderat att du bor själv efteråt. Första natten ska man absolut inte bo själv eftersom någon måste vara beredd på att hjälpa din om det blir komplikationer.

Jag kunde inte sätta mig upp ur sängen själv. Min man var tvungen att putta upp mig och det var ändå väldigt svårt att komma upp ur sängen. Även att resa sig från soffan var svårt om jag litade mig tillbaka i soffan. Vissa nätter under första veckan hade jag så ont att jag inte kunde lyfta armen från täcket så jag kunde inte ens ta av täcket.

Fråga en kompis eller släkting om den inte kan bo hos dig i alla fall de första fyra nätterna.

Ett tips från en jag känner gjort bröstförstoring och var själv är att ha en skräpplockare hemma så slipper man böja sig ner så mycket ifall man tappar något. Sen ställa något vid sängen/ soffan så man enklare kan ta sig upp/ sätta sig ner. Du kan ju även infomera 1-2 vänner / bekanta att om du skulle behöva hjälp, så kanske du kan höra av dig? Lycka till!!