Men usch vad jobbigt det låter! Hoppas verkligen att det löser sig på sikt. Du måste såklart bestämma själv hur du ska göra, men som du säger om du tar ut dem nu kanske allt bara har varit i onödan när det faktiskt kunde ha blivit bra på sikt?
Skickar en massa pepp!!

Först och främst vill jag säga att jag känner med dig och förstår att det måste vara extremt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Även om man är medveten om riskerna förknippade tänker man ju inte att det ska vara en själv som råkar ut för det. Har du förtroende för din kirurg? Annars är det kanske för ditt eget sinne och välmående en idé för en andra bedömning? Tänker att du kanske ska vänta ut läkningen istället för att plocka ut dem, som du säger att då är allt gjort förgäves? Muskelbristningen, läker den inte ut av sig själv så det kanske inte är ett problem längre fram?

Försök hålla modet uppe, det kommer säkert gå bra till slut om än en lite längre väg dit ?